Kategori: Ungdom

Eliten – Katniss tröttnade nog på balen och gick hem istället.

eliten-the-selection-2Eliten är andra boken i serien The selection skriven av Kiera Cass.

Av de trettiofem deltagarna i Urvalet återstår nu bara sex, Eliten. Endast en kan stå som segrare, och mycket står på spel. Den som lyckas vinna prins Maxons hjärta får förutom sin drömprins ett liv i överflöd i det kungliga palatset. Men America är inte helt säker på sina känslor. När hon är med Maxon känns det så pirrigt, så bra, så rätt. Men varje gång hon ser Aspen kommer minnen av deras kärlek tillbaka. Samtidigt blir rebellattackerna mot slottet mer och mer brutala. Kommer de beröva America på alla utsikter till ett lyckligt slut?

Katniss går på bal. Så beskrev jag första boken i den här serien och jag gillade den rejält trots att romance egentligen inte är min grej. Eller det är ju egentligen romance-dystopi, vilket är en rätt ovanlig mix som funkade oväntat bra tyckte jag. I den här delen, inte lika bra tyvärr.

America som i första boken ändå var rätt självständig och smart, blir helt plötsligt en velande och trulig tonåring som mest irrar runt och är svartsjuk åt alla håll och kanter. Hon är kär/inte kär i Maxon och velar hit och dit. Hon stöter honom ifrån sig samtidigt som hon är kär/ inte kär i Aspen och velar hit och dit även med honom. Samtidigt blir hon svartsjuk på att Maxon börjar ägna sin tid åt andra tjejer än henne, trots att hon själv beter sig helt irrationellt mest hela tiden och kuckilurar med Aspen mellan varven.

Samtidigt blir rebellerna mer påstridiga. Det sker attacker mot slottet var och varannan dag, folk dör som flugor och hotet trappas upp. Medan America mest funderar över vem av killarna hon ska välja/ inte välja. Oh the agony liksom. Och det här är ju naturligtvis problemet. Att balansen mellan romance och dystopi är totalt ojämn. Världsbygget är fortfarande minimalt medan Americas velande hit och dit tar största delen av boken. Och det hade väl varit ok om America varit en någorlunda sansad person. Men trots att hon tillhör den lägre klassen i en diktatur framstår hon som den mest bortskämda och aningslösa av dem alla. Jag gillar till och med hennes värsta antagonist mer än jag gillar America. Hon har i alla fall ett mål, något som America än så länge verkar sakna totalt.

Serien har alltså än så länge inte utvecklats så som jag hade hoppats. Tvärtom har författaren förstärkt alla de dåliga delarna och lyckats få en hel bok att bli nästan meningslös. Nästan, för någonstans hoppas jag ändå på någon slags positiv karaktärsutveckling för America. Jag hoppas få mer världsbygge och mer substans. Vi får väl se, jag lär läsa nästa bok också. Kanske.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Prickiga Paula och Mitt liv som Miimz.

En väktares bekännelser – Årets charmigaste bok

en-vaktares-bekannelserEn väktares bekännelser av Elin Säfström.

Stockholm är fullproppat med tomtar, troll, vättar och älvor. De flesta människor ser dem inte tack vare Tilda. Det är nämligen hennes ansvar att rådare och människor hålls ifrån varandra.

I vanliga fall delar Tilda jobbet som stans väktare med sin mormor, men eftersom hon är i Norrland på ett särskilt uppdrag, är allt upp till Tilda nu. Ett angrepp av jordvättar i skolans källare hade räckt gott, och när det börjar rapporteras i nyheterna om folk som försvinner är det verkligen för mycket för en femtonåring, med bara en skabbig gammal hund till hjälp (även om han kan lukta sig till magiska överträdelser). I skolan finns dessutom Hakim, killen med världens brunaste ögon. Om han bara inte var helt trollbunden av överjordiskt vackra Natta, som av någon outgrundlig anledning verkar vilja bli vän med Tilda.

Jag var väldigt skeptiskt till den här boken och hade bestämt mig för att inte ens läsa den. Den innehåller flera element jag normalt har svårt för i fantasy, nämligen urban fantasy och folktro. Tomtar och troll och sådant är liksom inte min grej. Men så läste jag alla hyllningar och en intervju med författaren och kände att nja, kanske ändå? Och det var ju en jäkla tur, för det här är faktiskt helt underbart bra.

Det blir liksom aldrig fånigt trots att det så lätt hade kunnat svänga över. Jag är själv förvånad över hur genuint allt känns. Att Tilda åker runt på sina inlines i Stockholm om kvällarna och haffar bråkande tomtegäng känns liksom inte ett dugg märkligt. Säfström lyckas hålla knasigheterna och språket på en sådan lagom nivå att det är charmigt, roligt och fantasirikt utan att det någonsin känns för mycket. Jag sitter och flinar mig igenom stora delar av boken. Som när Tilda ska försöka hitta en tomtetjej som heter Brålledunka. Eller kanske möjligen Bralledrimma, om det nu inte är Brilledracka? Något sådant.

Samtidigt finns det ett djup eftersom en vanlig tonåring alltid har sina problem. Tilda har dessutom inte bara de vanliga tonårsgrejerna att fundera på, utan även sina väktargrejer och familjehemligheter som kommer allt närmare ytan. Jag som inte är speciellt förtjust i diskbänksrealism tycker att Säfström även här balanserar det hela fantastiskt bra. Allt är lagom utan att vara lagom. Ingen mellanmjölk här inte.

En väktares bekännelser är kreativitet och charm rakt igenom. Jag föll totalt och för mig är det här årets charmigaste bok.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är C.R.M. Nilsson, Zellys bokhylla och Bokfreak.

Tack till Gilla Böcker för recensionsexemplar.

Varelserna – En zombiedystopi

varelserna-bok-1-4-samlingsvolymVarelserna är skriven av Magnus Nordin och är en samlingsvolym bestående av bok 1-4.

Gotland härjas av ett zombievirus och ön är isolerad från omvärlden. Syskonen Elias och Emma kämpar för att överleva och det enda som återstår är hoppet om räddning.

Den här samlingsvolymen består av fyra böcker som går att köpa/låna separat. Vilket är väldigt bra om man till exempel har tonåringar med lässvårigheter, eller ett barn som helt enkelt tycker det känns jobbigt med lite tjockare böcker. Varelserna är i och för sig inte jättetjock, men för många känns tunnare volymer mer överkomligt.

Boken är från 12 år och det är nog en bra minimiålder, för även om böckerna separata är ganska lättlästa så är berättelsen emellanåt hemsk.

Gotland har alltså drabbats av zombieutbrott och de som överlevt har fått se och göra fruktansvärda saker. Som Elias och Emma. Natt efter natt försöker de hitta gömställen och när de inte lyckas gömma sig tillräckligt bra tvingas de kämpa mot de smittade. Mot människor de en gång kände. Tills de får höra att militären är på väg till undsättning. På väg till hamnen kommer Elias och Emma ifrån varandra och måste fortsätta ensamma. Kommer de lyckas ta sig till hamnen? Och är militären verkligen där för att hjälpa dem eller väntar något ännu värre om de kommer fram?

Boken består av korta kapitel med ett bra och engagerat driv i berättelsen. Vi får både Elias och Emmas perspektiv och jag har inga problem att hålla isär vem som berättar vad. Trots att berättelsen är ganska brutal gottar sig inte författaren i hemskheter, men det är ändå tillräckligt för att locka den unga skräckläsaren. Samtidigt finns det eftertanke i texten och tid för andningspauser emellanåt. Extra plus för de fina svartvita illustrationer som finns strösslade lite här och där i boken.

Ett härlig bok för alla älskare av zombiedystopier oavsett ålder på läsaren. Jag rekommenderar dock de separata böckerna lite extra för yngre läsare, eller för dem med lässvårigheter.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Bokmonster blir biomonster

Sju minuter över midnatt vaknar trettonårige Conor av att ett monster står utanför hans fönster och ropar hans namn. Men det är inte det monster Conor väntat sig, monstret från hans mardrömmar, mardrömmarna han haft varje natt sedan hans mamma påbörjade sin behandling på sjukhuset. Monstret i trädgården är annorlunda. Det är uråldrigt. Och vilt. Det har tre berättelser att berätta för Conor. Men det vill ha något fruktansvärt och hemskt i utbyte. Det vill ha sanningen.

sju-minuter-over-midnatt

Sju minuter över midnatt av Patrick Ness, på engelska A monster calls.

Jag har varken läst boken eller sett filmen än, men båda är på gång. Tyvärr var jag lite sent ute med att beställa boken, så jag får nog se filmen först för en gångs skull.

Men alltså den här trailern, den är så sjukt fin. Och Liam Neeson som monster måste ju bli det bästa monstret någonsin? Den verkar väldigt sorglig så det känns som en ska ladda upp rejält med pappersnäsdukar på bion.

Trollkarlens arvinge – En snygg debut av Ida Öhnell

trollkarlens-arvingeTrollkarlens arvinge är skriven av Ida Öhnell.

”Genom den svarta höststormen ringde ett larm ut över nejderna. Fåglar och andra flygande väsen lyfte från grenarna och vindilar for med dundrande fart fram över ängarna. Det var uppståndelse den natten. Ett barn hade fötts på Zenithars borg, trollkarlen hade fått en arvinge.”
17 år senare bor Stella i en vanlig svensk småstad med sin moster och lillebror, och vet ingenting om sin far. När han då hör av sig och plötsligt vill att de ska komma och bo hos honom så blir det början på ett äventyr som förändrar allt.

Utgivningen av Trollkarlens arvinge finansierades av ett crowdfunding-projekt som jag var med och backade. Ida Öhnell hade lagt upp ett par avsnitt som smakprov och det jag läste var så bra att jag gärna ville se boken i tryck, så det kändes självklart att bidra. Och visst är den bra. En härligt magisk bok att förlora sig i. Och som om inte texten var nog, så är även det vackra omslaget illustrerat av författaren.

Hela världen känns väldigt genomtänkt och är snyggt uppbyggd. Jag tycker om att inte allt förklaras, till exempel får vi inte veta exakt var den här trollkarlsvärlden finns. Bara att man faktiskt kan köra bil dit, så hamnar man i den här blandningen av modernt och medeltida. Där Stella och Jakob får bo i en mörk borg och gå i skola där man tränar till att bli riddare, men samtidigt går på klubb och lyssnar på senaste rockbandet. Och just det, att man kör bil och hamnar i den här underliga världen gör att den känns mer trovärdig på något sätt. Som om vem som helst skulle kunna hamna där om man råkar köra lite vilse en regnig natt.

Boken är välskriven samtidigt som språket ändå känns lite trevande. Som om författaren håller tillbaka och inte riktigt tar hela klivet ut i det som var tänkt, något som färgar av sig i både karaktärer och miljö. En av bokens styrkor är förvisso att framförallt Stella är lugn och tillräckligt trygg i sig själv för att ta saker med ro. Hon hetsar inte upp sig över någonting, utan vet vad som är rätt och fel och hur resten blir får tiden utvisa. Samtidigt hade jag önskat lite hetsigare och mer spontana reaktioner ibland. Lite mer tonåring. När de kommer till borgen där magin uppenbarar sig, när Jakob fastnar med handen i en stålhandske ( som sitter kvar så länge den själv vill sitta kvar ), när de får veta att deras far faktiskt är en trollkarl. Lite undrande och oroliga blir det ju, men att ingen bryter ihop eller skrikande frågar vad som faktiskt pågår kan kännas lite väl orimligt ibland.

Så boken haltar lite ibland, men som helhet är det är en fantastisk ungdomsbok och en snygg debut. Ida Öhnell ger oss ett genomtänkt världsbygge, sympatiska karaktärer och en vändning i sista delen av boken som känns oväntad och fräsch. Någon skrev att hon tyckte Ida skulle satsa mer på att skriva böcker som utspelar sig i den vanliga världen. Jag håller inte med. Visst vill jag se Ida Öhnell skriva mer böcker av allt, men framförallt vill jag att hon skriver mer om Stella och Jakob. Jag vill ha mer.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Beas bokhylla, Emmas krypin och Läsresan.

Björnstad av Fredrik Backman – Årets bästa?

bjornstad

Björnstad är skriven av Fredrik Backman.

Sent en kväll i slutet av mars tog en tonåring ett dubbelpipigt hagelgevär i handen, gick rakt ut i skogen, satte vapnet mot en människas panna och tryckte av. 

Ok, jag kommer bli lite dramatisk och överdådig men håll ut. Och egentligen finns det inget mer att säga om boken som inte redan sagts utan att låta som en härmande papegoja. Jag skulle kunna sammanfatta hela känsloregistret och upplevelsen med ett ord, tack. Och det skulle täcka allt. Men som sagt, dramatiskt och överdådigt är vad ni får.

Ja den handlar om hockey. Ja den handlar om en random småstad i Sverige och ja, den handlar om människor. Och det är just det, de där människorna som Backman skriver om, som är hela grejen. För jag tänker mig att han måste ha ett särskilt sätt att se människor för att kunna skriva på det här sättet. Hur han tittar på en främling eller vän och på något sätt uppfattar själva kärnan i det som gör människan. Och så tar han den där kärnan och sätter ihop med andra kärnor och så skriver han om dem och så blir de människor. För Backman ger oss inte karaktärer, han ger oss ett levande persongalleri och människor att lära känna.

Vi får lära känna många människor som alla på något sätt är involverade i klubben, i hockeyn. Det enda som betyder något. Som betyder allt. Ungdomarna och deras föräldrar, tränare och direktörer. Och vi får se och uppleva hur ett helt samhälle skapar en hora och en hjälte. Och vi får lära oss varför det inte är så konstigt att vi läser om det i tidningarna och hur det kan hända igen och igen och igen.

Ska jag nämna något som hade kunnat arbetas lite på är att Backman även här är aningen repetitiv. Han hamrar gärna in känslan lite för entusiastiskt, men precis som i Britt-Marie var här går det över och resten är bara hänga med på. Det tog alltså några sidor innan jag på riktigt kom in i boken, men sedan … Ja, jävlar vilken resa.

Det bästa sättet att beskriva läsupplevelsen är att börja med början. Så oerhört dramatiskt och något som lätt kan ta över en hel bok. Malin Persson Giolito har också en dramatisk början i Störst av allt, men till skillnad mot den boken där jag plöjde igenom sidorna i jakten på vad var det som hände, så glömmer jag helt bort startskottet i Björnstad. Ungefär halvvägs in i boken minns jag plötsligt att men herregud, någon kommer ju ta ett hagelgevär och … Precis som det ska vara. Läsupplevelsen försvinner inte bakom det dramatiska, utan varje känsla och händelse får sitt utrymme att synas och upplevas.

Hade jag vågat skriva det här om jag hade varit kvinna? Och svaret på det är nej.

Jag skulle kunna skriva tusen rader till och ändå inte kunnat beskriva Björnstad på rätt sätt, så jag nöjer mig med att avsluta med ett tack. Tack för att du faktiskt skrev den här boken som alla borde läsa. Inte bara för att den är viktig, utan även för att det är en av årets bästa böcker. Den bästa?

Björnstad är märkligt nog första boken av tre och jag fattar inte alls hur fortsättningen kan tänkas bli. För det finns ingen cliffhanger utan vi får ett rejält avslut, så jag har faktiskt ingen aning om vad tanken är. Mer än att det kommer vara bra.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Vargnatts bokhylla, Bims blogg och C.R.M. Nilsson.