Ungdom – Sida 18

En skärva av själen

En skärva av själen skriven av Henrika Andersson.

Muriels lillebror Ben är allvarligt sjuk. Familjen har flyttat till en by i Frankrike, där Ben behandlas på Kliniken. Mellan syskonen löper starka band, så starka att Muriel kan gå in i Bens medvetande och hjälpa honom när det är som värst. I byn träffar Muriel Luc, en övergiven trashank som blir hennes första kärlek. För Lucs skull blir Muriel en annan, Julia, som har röd spets-bh och alltid bär hans guldkedja kring handleden. Kärleken är kittlande och farlig. Men Luc bär på en hemlighet som håller på att knäcka honom.De behöver varandra, men på olika villkor. Demoner och ljus kämpar om utrymme, tills ingen återvändo finns. I hopp om att hjälpa sin lillebror, dras Muriel ner i det svarta.En andlöst spännande och otäck, men också öm och lustfylld roman om utsatta barn, gränslösa syskonrelationer och lojalitet. Kan man rädda en annan? Hur farliga är våra inre demoner? Hur djupt i en annans smärta kan du gå?

Jag vet inte riktigt vad jag tyckte om den här boken. Det är så mycket jag inte förstår, information som utelämnas och händelser som antingen hände så som det beskrivs eller inte hände så, och Muriel mitt i allt som kanske har helande krafter och kanske inte. Jag vet inte om handlingen beskrivs symboliskt, eller om allt faktiskt hände och det är ju lite av ett problem. Dessutom har jag problem med Muriels attraktion till Luc. Den är för mig helt obegriplig. Det beskrivs inte ett enda lockande drag hos Luc som gör att man förstår varför hon vill ha honom. Han har trasiga och skitiga kläder, en puckel på ryggen, tjocka smutsränder vid hårfästet, tovigt och smutsigt hår och en rutten andedräkt. Ändå vill hon kyssa den här illaluktande skitgrisen? Dessutom börjar han prata om Mörkrets härskare redan vid andra träffen när de har känt varandra i typ 10 minuter eller så. Jag förstår att unga kan dras till det mörka och destruktiva, men något måste locka dem dit och Luc är bara frånstötande.

Jag tror boken hade tjänat på att vara längre. Att ge Muriel och Luc lite mer tid och göra attraktionen mer begriplig. Ge mig som läsare lite mer underlag till varför allt händer. Om jag förstod slutet rätt blir det kanske en fortsättning och boken var ändå så pass lockande att jag möjligen läser den också i så fall. Om inte annat så för att kanske få svar på vissa av frågorna.

Betyg 3 / 5

Tack till Schildts & Söderströms för recensionsex.

Maresi: Krönikor från röda klostret

Maresi: Krönikor från röda klostret, den tredje fristående delen i en serie av Maria Turtschaninoff.

På en liten ö ligger Röda klostret, en tillflyktsort för förföljda och utsatta flickor och kvinnor från alla de kända länderna. Där bevaras hemlig kunskap om Gudinnan med hennes tre ansikten: Jungfrun, Modern och Haggan.
Maresi är en trettonårig, evigt hungrig flicka som kommit till Klostret fyra år tidigare på flykt undan svälten. Här har hon funnit ett nytt hem, vänner och framför allt böcker i det stora biblioteket i Kunskapens hus. Maresi är eftertänksam och empatisk och tar hand om de yngsta noviserna.
Klostrets fridfulla liv skakas när Jai, en flicka med ett mörkt förflutet anländer till ön. Jai har sett sin far och farbror begrava hennes syster levande och nu är fadern ute efter henne. En dag dyker ett skepp upp vid horisonten. Våldet stiger i land. Maresi måste stiga ut ur böckernas trygga värld och göra det hon är mest rädd för: handla.

Att öppna ett bokpaket med den här boken i var som att öppna en liten skatt. Bara omslaget är helt underbart, jag älskar det. Är det möjligen årets vackraste bok?

Jag har aldrig läst något av författarinnan tidigare, så jag hade ingen aning om vad som väntade. Men jag tyckte väldigt mycket om den här. Det är fantasy eftersom platsen och världen detta utspelar sig i inte finns. Men världsbygget är så subtilt att det känns som om det är vår värld, lite vid sidan om bara, och i en annan tidsålder. Handlingen är Maresis nedtecknade berättelse om vad som hände och det känns som jag läser en krönika från en sagoålder. Berättelsen genomsyras av känslan som meningen ”Det var en gång …” kan ge, en trolsk känsla som om man tar del av en hemlighet som egentligen inte bör berättas. Maria Turtschaninoff ger oss en saga och jag är trollbunden.

Tack till Schildts & Söderströms för recensionsex.

Kaostrilogin – Patrick Ness

Kaostrilogin – skriven av Patrick Ness

Tänk dig att du är den enda pojken i en stad med enbart män och att du kan höra allt de tänker. Och tänk dig att de kan höra allting du tänker. Föreställ dig att du inte passar in i deras planer …

Todd är den enda pojken i en stad med enbart män. Sedan nybyggarna drabbades av ett virus kan Todd höra alla de andra männens tankar och de kan höra hans. Bruset från deras tankar och känslor finns där hela tiden.
Om en månad ska Todd fira sin trettonde födelsedag och ta steget in i vuxenvärlden.
Men i männens tankar kan Todd ana att de försöker dölja något för honom. Något som är så fruktansvärt att Todd tvingas fly med endast sin hund som sällskap.
Förföljd av stadens borgmästare och hans armé springer Todd och hans hund ut i skogen. Och plötsligt stöter de på en helt tyst och annorlunda varelse – en flicka.
Vem är hon och varför dog inte hon av det virus som tog livet av alla de andra kvinnorna i den Nya världen?

När Todd en dag märker ett hål i bruset, något som är utan brus, går det inte att hålla hemligt för resten av byn. Informationen om frånvaron av brus sipprar igenom hans eget brus och Todds liv är plötsligt i fara. Han skickas iväg av sin fosterfar Ben, som ger Todd hans mammas dagbok. Todd får även veta att frånvaron av kvinnor i byn beror på att männen mördade dem eftersom de var utan brus, precis som männen utplånade ursprungsbefolkningen Utangerna i Det stora kriget. Jagad flyr Todd ut i skogen där han möter Viola. Hon är den första flicka Todd någonsin sett och den första utan brus han mött. Tillsammans flyr de för att försöka undkomma männen från Prentisstown som jagar dem.

Så lyder beskrivningen av första boken Tystnaden i Bruset. Boken anges som lättläst från 14 år och det kan nog stämma. Visserligen är den så pass lättläst att en yngre kan läsa, men då böckerna blir väldigt råa efterhand är nog 14 år en bättre utgångsålder. Ness har använt ett för mig unikt grepp när han skrivit boken. Dels hörs bruset igenom berättelsen på vissa sidor. Vissa sidor är fullklottrade med ord, tankar och meningar som läcker ur huvudet på männen och samlas till ett brus. Ibland blir bruset så överväldigande att det tar över hela sidan i boken. Det är inte störande som man kan tro, utan ger en för mig väldigt tydlig bild av hur bruset kan kännas. Ungefär som när Stephanie Meyer i serien Twilight lät Bella sörja sig igenom tre månader som visades med tre helt tomma sidor. Dels skriver Ness Todds dialoger så som Todd pratar, ”jag vill inte följa mä” till exempel. Det kändes ganska barnsligt i början, men man vänjer sig fort och den unika dialogen samt bruset känns nödvändigt. De som kommer från gamla Jorden pratar normalt, medan Todd som är född i Prentisstown pratar som han gör, som en konsekvens av hur livet blivit där för nybyggarna.

Jag kommer fortsätta prata om trilogin som helhet så vill du inte läsa eventuella spoilers från Cirkeln och Pilen samt De brinnande knivarna , sluta läs här.

Todd och Viola upptäcker så småningom att det finns både andra byar och städer på planeten och de försöker ta sig till den största av dem. Det visar sig också att inte alla kvinnor blivit mördade utan att många flytt och bor i någorlunda fred tillsammans med männen. När de slutligen kommer till den största byn Haven bryter krig ut mellan kvinnorna och männen, ett krig uppmuntrat av borgmästare Prentiss. Viola blir tvungen att välja och ställer sig på kvinnornas sida. Todd som inte litar på borgmästaren blir tvungen att ändå välja hans sida, när det visar sig att Utangerna inte är så utrotade som man trodde. De är fler än någonsin och de är ute efter hämnd. Från varsitt håll kämpar Todd och Viola mot samma mål. Att skapa fred mellan kvinnor, män och ursprungsbefolkningen Utangerna. Det blir svårare än de trott när Todd blir mer och mer påverkad av borgmästare Prentiss och till slut inte vet vem som talar sanning och vem som ljuger.

Den stora frågan i boken är vem som är ond, vem har fel och vem ljuger? Hur vet man vem som ljuger och vem som tror att den talar sanning. Det blir så många turer i frågan till slut att man tröttnar. Det blir tjatigt och sista boken skummade jag faktiskt bara igenom. Ändå tycker jag serien som helhet är bra och läsvärd, framförallt för ungdomar.

Betyg blir 3/5

Outlander – Främlingen

Främlingen, första boken i serien Outlander skriven av Diana Gabaldon. Outlander är även originaltitel på första boken.

Beskrivning från Bokus:

Andra världskriget är över och Claire Randall och hennes man reser till Skottland för att lära känna varandra igen efter krigsårens påtvingade separation. Vid en utflykt till häxringen Craigh na Dun hemsöks Claire av magiska krafter – som ett viljelöst offer dras hon in i en klyfta i stenformationerna.
Tidsresan har börjat. Året är nu 1743. Claire är en främling i en oförsonlig tid. De skotska klanerna kämpar ett blodigt frihetskrig mot den engelska kungamakten. Claire misstänks vara engelsk spion och tas till fånga av klanen MacKenzie. Hon möter nu Jamie Fraser som blir hennes beskyddare och älskare. Mellan dem växer en passion som är starkare än tid och rum. Claire inser att Jamie är mannen hon väntat på i hela sitt liv. Med fruktan ser hon fram mot den stund då hon måste välja mellan honom och att återvända till sin egen tid …

Alltså, den här boken är en av mina stora kärlekar. Vi möttes för många år sedan och jag föll efter andra kapitlet. Efter det har kärleken hållits vid liv med omläsningar lite då och då genom åren. När jag för några månader sedan fick veta denna älskade bok äntligen ska bli tv-serie var lyckan total. Tänk att äntligen så många år senare få möta karaktärerna, se hur de faktiskt ser ut och att få se historien ur ett annat perspektiv än i mitt eget huvud. Ofta kan ju sånt sluta med bitterhet eftersom det inte blir som man tänkt sig, men här stämmer allt.

Jamie och Claires kärlekshistoria är den finaste jag läst. Det finns inget som kan slå det här. Och det handlar liksom inte om romantiken för den är ganska frånvarande största delen av boken, utan mer alla dessa små händelser och tillfällen där man märker vem man faktiskt hör ihop med. Gabaldon har ett sätt att få texten, och framförallt dialogerna, väldigt intima och familjärt humoristiska. Ni vet, de där interna små skämten man utvecklar med tiden i en relation, där det räcker med ett delat ögonkast vid rätt tillfälle för att man ska börja le tillsammans. Romanen genomsyras av den känslan.

Jamie är en äkta kick-ass hjälte och Claire den största kick-ass hjältinnan jag känner till. Vad än Clarie möter så gör hon det rakryggad. Hon viker sig inte för något utan kämpar för det hon vill och de hon bryr sig om. Visserligen har hon och Jamie en större förmåga än många andra att hamna i trubbel, men de hanterar vad som än råkar dyka upp längs. Oavsett om det handlar om tidsresor, våldtäksförsök, sadistiska engelska kaptener, fulla skottar, galna häxor eller att behöva dela bröllopsbädd med en främling klädd i kilt utan något under….

Främlingen är visserligen en tegelsten men det är inget mot hur uppföljarna ser ut. Boken ”Som ett eko” är som två tegelstenar på varandra. Även i en sf-bokhandel där tegelstenar ser normala ut sticker de här böckerna ut. Man får alltså vara beredd på långläsning om man ska fortsätta med serien. Rejäl långläsning. Tyvärr älskar jag inte resten av serien. Andra boken, Slända i bärnsten ( blir säsong två i tv-serien ), älskar jag men sen tar det stopp. Jag läser och tycker om de andra med, men det där alldeles magiska saknas tyvärr.

Den här boken är en sådan som håller år efter år. Unga vuxna eller vuxna, den passar alla. Jag lovar.

Jag blev dessutom väldigt förvånad nu när jag försökte hitta en beskrivning till boken, och det saknas på både adlibris, cdon och förlaget. Vi som redan läst boken för över tio år sedan vet ju vad den handlar om, men en potentiell ny läsare ( vilket jag antar man vill ha när man ger ut en nyutgåva ) köper ju inte en bok de inte vad den handlar om. Det är rätt märkligt av förlaget med tanke på vilket uppsving boken skulle kunna få i samband med tv-serien. Som för övrigt visas i Sverige på Viaplay sedan i onsdags…

En så stor kärlek får såklart 5 / 5 stjärnor. Eller 10.

Mazerunner – I dödens labyrint

Mazerunner – I dödens labyrint, första boken i en serie skriven av James Dashner.

Beskrivning från Adlibris:

När Thomas vaknar upp i en hiss minns han ingenting, bara sitt eget namn. När hissdörrarna öppnas möter Thomas en stor grupp tonårskillar, som liksom han själv har fått sina minnen raderade. De är inlåsta i ett stort område som omges av höga stenmurar.

Allt de vet är att dörrarna till en enorm labyrint som omger dem öppnas varje morgon, och varje kväll stängs de. Labyrinten myllrar av dödliga faror, och väggarna i den flyttas dessutom varje natt.
På något sätt måste de försöka hitta ut, men hur?

Då händer något oväntat – Teresa skickas dit. Hon är den första tjejen någonsin som kommit. Det verkar som om hon och Thomas känner varandra sedan tidigare. Vad betyder det? Kan hon vara till hjälp när de ska försöka ta sig därifrån levande? Och vem vet vilka svar som väntar där ute ?

Den här gillade jag! En riktigt bra ungdomsbok med bra driv och spännande berättelse. Den riktar sig till ungdomar 12-15 men jag tycker nog den hade passat unga vuxna bättre. Förhoppningsvis lockar det dramatiska omslaget tillräckligt för att inte åldersgränsen ska skrämma bort de äldre. För det här är en bok som kan tilltala många läsare i olika åldrar.

Thomas kommer till Gläntan som omges av labyrinten. Han möts av gläntingar, pojkar som precis som Thomas kommit dit via hissschaktet utan att minnas mer än vad de heter. Inget vet varför de är där, men alla vet vad som förväntas. Att hitta en väg ut ur labyrinten.

Den har sina språkliga små bekymmer. James Dashner gillar uppenbarligen uttrycket ”Bra där” väldigt mycket. Så pass att det under ett kapitel förekommer från flera olika karaktärer ett flertal gånger. Ibland underskattar han även sin läsare genom att förklara för mycket. Efter en väldigt jobbig händelse står det ”Thomas blev nedslagen”. Ja, man tenderar att bli lite ledsen när saker och ting går åt helvete. Det behöver liksom inte förklaras, man får lita på att läsaren förstår det.

Men det gör inget. Berättelsen i sig är tillräckligt spännande och drivande för att språkliga bekymmer inte spelar någon större roll. Jag gillar även att det inte finns någon direkt kärlekshistoria här, allt är fokuserat på överlevnad och att lista ut labyrinten.

Karaktärerna är bra. Några träder fram och andra förblir lite suddiga. Thomas är bra, han agerar utan att tänka för att göra det som är rätt. Jag är lite trött på karaktärer som velar hit och dit, så det är uppfriskande med någon som bara gör. Jag ser mycket fram emot att se filmen.

Betyg blir 4 / 5 stjärnor.

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: