Ungdom – Sida 11

Percy Jackson – Född till hjälte av Rick Riordan

Född till hjälte är första delen i serien om Percy Jackson skriven av Rick Riordan.

”Du kan vara en av oss. Och när du väl vet om det, så är det bara en tidsfråga innan de också upptäcker det och börjar jaga dig.
Kom inte och säg att jag inte varnade dig. Jag heter Percy Jackson.”

Tänk om de gamla grekiska gudarna skulle vara levande och promenera runt på gatorna som du och jag?
Tänk om de fortfarande träffade och blev förälskade i vanliga dödliga människor och dessutom fick barn med dem?
Tänk om du var ett av de barnen? Och att din dyslexi visade sig bero på att din hjärna är inställd på att läsa det grekiska alfabetet? Och att din mattelärare bokstavligen är ett monster som vill förgöra dig?
Och att du är född till att bli hjälten som räddar världen?

Jag har ju läst om den här bokserien lite här och där på olika bloggar och de flesta tokhyllar den. Själv hade jag bara sett filmerna och det kändes ärligt talat lite sådär att läsa en bok vars filmatisering man sett ett tiotal gånger ( barnen som tvingar mig ), för man vet ju liksom redan vad som händer. Men tji fick jag. Boken skenar iväg åt ett helt annat håll än filmen redan från sidan tre och det är tillräckligt mycket som skiljer för att boken ändå ska kännas spännande och ny. Precis som i Riordans andra serie Den röda pyramiden blir det dock ibland lite för rörigt för mig. Han vill för mycket och det blir ett myller av gudar, intriger, artefakter och jakter. Jag förstår alltså varför man städat upp lite i filmen. Däremot känner jag till den grekiska mytologin lite bättre ( tack Xena ) än den egyptiska, vilket gör den här lättare att hänga med i.

Språket känns också mer autentiskt i den här än i Den röda pyramiden. Percy känns ( oftast i alla fall ) som den 12-åring han är. Ibland kanske lite för smart men någon fördel ska man ju ha för att man är hjälte. För gudarnas barn har det inte lätt. Deras förmågor som är väldigt användbara i strid och kanske även uppe i Olympen, blir till hinder och bokstavsdiagnoser i den vanliga världen. Och det här tycker jag väldigt mycket om. Att Riordan vänder upp och ner på begrepp som funktionshinder, normalitet och dysfunktionalitet ( wordpress säger att det här inte är ett ord, men google säger att det är det och jag litar mer på google ). Han gör det dessutom med värme och en naturlighet som ger känslan att han faktiskt tycker så här och inte skriver något bara för att.

Riordan skriver överlag med en berättarglädje som jag älskar. Jag får verkligen känslan att han har otroligt roligt när han skriver, att han älskar sina karaktärer och fnissar för sig själv när de råkar ut för något extra knasigt. En bok som ger en sådan känsla går liksom inte låta bli att älska. Så jag älskar den här, den är fantastisk. Och ändå är jag inte totalt fängslad. Än. Jag är dock helt övertygad om att det kommer.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är: Vargnatts bokhylla, Bookgasm och Oarya.

Det är du, inte jag

Det är du, inte jag är skriven av Nora Strömman.

Jag blev rejält besviken – det var den snälla versionen. Verkligheten var att jag började storgråta och skrek åt pappa att han var oduglig som förälder för att han inte lyckats ordna en arbetsplats. För alla i världen vet att det inte går att få sommarjobb utan kontakter. Ett par månaders trygg inkomst hade jag tagit för givet, och planerat att använda på en semesterresa med Emma och Andrea. Med en veckopeng på tio euro skulle jag få vänta på den resan tills jag blev kremerad. För att sommarplanerna inte ska gå i stöpet tar Linn värvning som matros på pappas kompis Björns segelbåt. Jobbet är inte drömmen, men lönen är det. Så går turen mot Köpenhamn. Linn lagar mat i kajutan, låter sig motvilligt roas av Björns historier om kvällarna, och försöker stå ut med att han daskar henne på rumpan. Sen går allt överstyr.

Det måste vara svårt att skriva ungdomsböcker. Antingen blir det för mörkt eller för lättsamt och bara trams av det hela. Men ibland träffar någon rätt och då blir det ungefär som i den här boken. Det är mörkt och jävligt jobbigt men samtidigt tramsigt och att bara vara. Ungefär som jag själv minns att det kunde vara.

För saker och ting går ju inte bra, det förstår man ju direkt av baksidestexten. Linn som så gärna vill åka på resan som varit målet hela året kan inte bara strunta i det. Frågan är bara hur långt är hon beredd att gå för att komma dit.

Valen man gör som ungdom borde vara självklara men så är det ju inte. Hur drillad man än blir av sina föräldrar i vett och etikett, rätt och fel och att vara stark så väljer man fel ibland. Boken är obehaglig och situationerna Linn hamnar i är både hemska och ibland bara obekväma. Linn väljer fel, hennes föräldrar väljer fel och kommunikationen brister totalt mellan alla dessa parter mitt i allt det hemska som händer. Och samtidigt fortsätter ju livet. Runt allt det svarta skiner ändå solen, det finns glass, goda drinkar och vänner att lära känna.

Berättelsen känns väldigt realistisk. Den berättar om en sommar som är både trasig och hel där de vuxna brister i sina skyldigheter och om en tonåring som försöker hitta rätt bland allt som skaver och lockar.

Jag tycker om både titel och omslag, däremot undrar jag lite över formatet på boken. Det känns otroligt påkostat med tjocka glansiga sidor och rejält omslag, något jag tvivlar på om det verkligen behövs idag? Jag skulle personligen hellre köpa en bok med mjuka pärmar till ett lite mer fördelaktigt pris, speciellt när det gäller ungdomsböcker ( jag föredrar förvisso alltid mjuka pärmar ). Det känns även modernare och mer ekonomiskt för både köpare och förlag.

Boken finns hos Adlibris och sets.fi

Tack till Schildts & Söderströms för recensionsexemplar.

Blå tråd av Lois Lowry ( dystopi )

Blå tråd är andra delen i en serie skriven av Lois Lowry.

Kira växer upp i ett brutalt och primitivt samhälle där de sjuka och svaga lämnas att dö. Hon är född med ett deformerat ben och när hon blir föräldralös vänder staden sitt hänsynslösa ansikte mot henne och hon tvingas kämpa för sitt liv. Kiras hopp står till vänskapen med en hemlös pojke och till den mystiska talang hon visar sig besitta. Men det är en talang som innebär ett enormt ansvar. När Kira bestämmer sig för att ta reda på sanningen om det samhälle hon lever i ställs hon inför sitt livs svåraste val.

Kira blir efter sin mors död anklagad i en rättegång för att vara en börda för samhället. Hon klarar sig tack vare sin unika talang att skapa bilder med färgade trådar och får plötsligt ett helt nytt liv när de mäktiga rådsmännen tar henne under sitt beskydd. Med varmvatten och mat i överflöd långt borta från byns torftiga kojor och träskets fattiga misär, ser hon framtiden som ljus. Men under ytan döljer sig hemligheter som är värre än någon kunde föreställa sig.

I första boken Den utvalde skickades bebisarna som inte höll måttet Annorstädes, medan man här öppet och ogenerat väljer döden för alla de sjuka och handikappade. De sorteras ut och kastas bort på Dödens fält för att bli mat åt rovdjuren. Icke önskvärt skadat gods. Människornas kamp för överlevnad har gjort dem grymma och hårda. Barnen får redan som små lära sig vad det innebär att få stryk, vad svält är och att en bruten arm snarare leder till Dödens fält än omvårdnad.

Andra delen i serien knyter än så länge inte ihop trådarna på något sätt. Istället får vi en ny värld med en egen samhällsordning och nya karaktärer. Jag antar att det dock är samma värld, bara en annan del av den. Där Den utvaldes värld var lågmäld och färglös ( bokstavligen ), på ytan civiliserad och tillrättalagd, är den här en palett av misär, grymhet och färger. Fokus ligger på färg och skapande i berättelsen. Att något vackert kan vara en tröst även när man svälter. Att skapande kan innebära själslig överlevnad i en värld av ondska. I första boken var känslorna bedövade hos befolkningen, här finns känslor men främst i form av hat och grymhet.

Berättelsen är även här lågmäld men inte med samma flata ton som i första boken. Jag tar till mig den här världen bättre och det är faktiskt främst tack vare Kiras lilla vän Matt och hans hund Kvisten. Matt som kommer från träsket och pratar ”ruskit mycke o e ruskit dukti på o sno goa korvar av han den däringa slaktarn”. Kiras stabila eftertänksamhet varvat med Matts bubblande träskspråk ger nyanser till berättelsen som gör stor skillnad i läsupplevelsen. Jag tycker om vart hela den här serien är på väg. Att Lowry ger oss världar med olika beståndsdelar och vilka konsekvenser det får när något saknas. Hur den här världen passar in i den förra får man ännu inte veta. Är det här Annorstädes? Varför är världarna så olika och finns det något samband mellan dessa?

Lowry har äntligen väckt min nyfikenhet och jag ser verkligen fram emot nästa bok.

Jag måste dock opponera mig mot omslagen. En beige ( beige! ) bok med en snubbe på omslaget och en babyblå bok med ett intetsägande ansikte på? Varför?

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Fantastisk ungdomsbok som ingen bör missa – Stormvinge

Stormvinge är skriven av Oskar Källner.

Minna älskar att flyga men får bara göra det på gamla Lera. En dag trotsar hon sin farbrors order och flyger djupt in bland bergen. Där hittar hon en rasande vildhingst med bruten vinge. De attackeras av pumor och Minna blir strandsatt med vildhingsten som enda sällskap. Omgivna av rovdjur tvingas de samarbeta för att överleva.

Detta blir början på en oväntad vänskap med vilda kappflygningar och rafflande äventyr. Men det finns andra som är ute efter hingsten. Så när lömska planer hotar familjens ranch måste Minna satsa allt för att vinna, även om det kan kosta henne livet.

När Minna räddar livet på den svarta bevingade hingsten börjar en vänskap som alla kan känna igen. Den är inte självklar och kräver både mod och respekt från bådas håll. Men det är inte bara Minna som vill ha Stormvinge och deras vänskap blir farligare än Minna kunnat räkna med.

Jag börjar nästan känna mig löjlig som tokhyllar Oskar Källner varje gång, men han förtjänar att tokhyllas. Det här är nämligen underbart bra. Jag har aldrig läst varken Black beauty eller Svarta hingsten ( ja, jag vet inte vad som hände där ) men jag tvivlar inte på att Källner hanterar inspirationen med respekt. För det är ganska självklart var den kommer ifrån och boken är även tillägnad Walter Farley som är författaren till Svarta hingsten. Men Stormvinge är samtidigt något helt annat och mycket mer än båda dessa.

Vi får en bevingad svart hingst som är stark och modig, en planet som trots att den inte är helt olik våran egen värld ändå bär på sina egna hemligheter. Vi får även en tuff och kapabel ung flicka som, trots att relationerna där hemma inte är helt okomplicerade, tar sig an både faror och utmaningar utan att tveka. Källner ger oss mångkultur, onda bovar, vänskap, hemligheter och spänning. Ett paket med extra allt.

Grundhandlingen är ganska förutsägbar, fast inte på ett dåligt sätt. Eftersom berättelsen är förlagd till en helt ny miljö och farorna därmed är okända, behövs förutsägbarheten och igenkänningsfaktorn för att balansera känslan för boken. Vissa böcker kräver på något sätt att man vet vad man får och det här är en sådan bok. Bandet mellan Minna och Stormvinge är vad läsaren vill ha och det är vad vi får. Men Källner har samtidigt skapat en värld som är spännande och fantasirik och som jag tror kan locka en bred läskrets. Bland de yngre ska jag tillägga. För hur mycket jag än tycker om boken och hur fast jag än blev, så är det en ungdomsbok. Jag satte betyget 4/5 på Goodreads och det är enbart för att jag är vuxen. Hade jag läst den här i tonåren är jag övertygad om att betyget blivit en klockren fullpoängare.

Har du ett hästtokigt barn därhemma? En tonåring som gillar science fiction eller en yngre släkting som gillar fantasy? Innehållet är minst lika vackert som omslaget, så ge dem den här boken! Jag lovar att de kommer älska den.

Boken finns hos Adlibris och Bokus.

Andra som bloggat om boken är: Barrikaden, Midnatts ord och Elinas bokliv.

Tack till Fafner förlag för recensionsexemplar.

Berövad

Berövad är skriven av Liz Coley.

Angie är tretton när hon försvinner från ett scoutläger. I nästa ögonblick står hon framför dörren till sitt hem, hon har varit borta i tre år. Hon minns ingenting men de fula, röda ärren som slingrar sig kring hennes handleder och anklar vittnar om händelserna. En skrämmande och samtidigt fascinerande psykologisk thriller för unga vuxna om konsekvenserna av övergrepp. Men också om att våga acceptera den man är, eller snarare: delarna av vilka man består.

Jag behövde en liten paus från mina recensionsexemplar i helgen, en paus från fantasy och dystopier och egentligen var jag ute efter något lättsmält. Något som man kan skumma igenom medan man slötittar på teven. Jag fastnade för den här och den var inte lättsmält. Den gick definitivt inte att skumma igenom och den lämnade mig inte oberörd.

Kämpa inte emot, sötnos”, viskade han med fuktiga läppar mot ditt öra och sin kropp tryckt mot din.

Kämpa emot? Du var mjuk i kroppen, svag. Benen vek sig nästan under dig. Du kunde inte ta ett steg. Inte springa, inte fly. Hur skulle du kunna kämpa emot? Det knöt sig magen och brusade i öronen, en orkan inne i huvudet.

Genom dånet hörde du en liten flickas gälla röst ropa: ”Fort. Göm dig!”

Jag öppnade den rostiga grinden så du kunde smita in.

Skärande smärta mellan tinningarna. Du stod blickstilla, stelfrusen i hans grepp. Vi drog, ryckte i dig tills någonting lossnade. Ett kort ögonblick krympte du ihop till en liten hård ljuspunkt, kände hur du skars bort från din kropp.

Du gömde dig. Vi höll dig gömd tills du var trygg igen.

Det dröjde väldigt, väldigt länge.

Angie blir bortrövad och ärren på hennes kropp vittnar om fångenskap och fruktansvärda övergrepp. Själv kommer hon inte ihåg någonting när hon kommer tillbaka. När sanningen så småningom uppenbarar sig, bit för bit, visar det sig att Angie i sin desparata kamp att överleva har delat sig själv. Rivit sönder sig själv i slamsor och sen lappat och lagat tills bara skalet av henne själv återstår. Hon har utvecklat multipla personligheter. Andra flickor har tagit hennes plats och låtit Angie själv gömma sig. Nu finns Angie medan minnet av vad som hände finns hos de andra. Hos Flickscouten, Lilla hustrun och Skvallerbyttan. Några av de flickor som fortfarande finns i Angie och gör allt för att skydda henne och hemligheterna som inte får komma fram.

Det här är en riktigt fin bok. Sorglig, hemsk och fruktansvärd, men samtidigt väldigt vacker och kärleksfull. Vi som har läst Världens viktigaste kyss känner igen greppet med de svävande berättarrösterna. Flickorna som vill få fram sin historia vid sidan om Angies egen som är i jag-form. Berättelsen grundar sig på sanna händelser, även om just denna inte är autentisk. Författaren förklarar också för oss i efterordet lite mer om multipla personligheter och hur den faktiska vården ser ut. Mycket intressant. Vissa delar känns orealistiska och det är hur Angie förväntas återgå till det normala direkt när hon kommit hem. Att efter bara någon dag återgå till skola, kompisar och vardag, och tro att det inte blir några bieffekter av det hon varit med om liksom. Samtidigt ger hela den delen med Angies mentala anpassning till sin fysiska ålder en extra dimension till berättelsen som känns nödvändig. Allt handlar inte om den stackars våldtagna Angie, utan även om tonårstjejen Angie.

Jag som redan för många år sedan gått igenom hela Torey hayden tiden med sanna berättelser om hemska människoöden ( Pojken som kallades Det känner ju alla till ), barn som far illa och andra dåligt skrivna hemskheter tills eländet stod mig upp i halsen, gillade ändå det här. Det här är ingen sådan bok. Berövad är välskriven och den har ett syfte utan att gotta sig i misären. Dessutom behandlar den ett ämne som är både intressant och relativt okänt för flertalet gissar jag. Den är väl värd att läsas.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om den här är:

Zellys Bokbloggar

Kattugglan

Carolina Läser

Charmiga tidsresenärer i Ädelstenstrilogin.

Veckans tips idag är Ädelstenstrilogin av Kerstin Gier. Trilogin består av böckerna Rubinröd, Safirblå och Smaragdgrön.

Den passar säkert unga vuxna också, men riktar sig nog mer till ungdomar. Handlingen är spännande och har ett smart upplägg vad gäller tidsresande med ett pussel som ska lösas. Karaktärerna är livliga och engagerande, med ungdomar som faktiskt beter sig som ungdomar ( i alla fall Gwendolyn ). Författaren har även blandat in en väldigt intressant person i handlingen. En person som förekommit i litteratur på många sätt och som jag snart tänkte ägna ett eget inlägg åt.

Tills vidare nöjer jag mig med att rekommendera den här trilogin som har både historia, spänning och charmiga karaktärer. Jag älskar dessutom omslaget till Rubinröd.

Gwendolyn Shepherd lever med sin stora och speciella familj i London. I väntan på att hennes malliga kusin ska göra sin första tidsresa, fördriver Gwen tiden med att plugga och hänga med sin bästa kompis efter skolan. Ända tills den dag hon plötsligt befinner sig i det viktorianska London i slutet av 1800-talet!

Gwendolyn finner sig snart indragen i hemliga planer och mystiska intriger som ett uråldrigt ordenssällskap under ledning av 1700-talsgreven av Saint Germain planerar. Tillråga på allt så utses den några år äldre Gideon, snygg men värsta stroppen, till hennes ledsagare för att hjälpa henne med de första tidsresorna.

En familj med många hemligheter? Och den största hemligheten är Gwen själv.

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: