Överraskande bra ungdomsbok!

timeridersTime Riders är första delen i en serie skriven av Alex Scarrow.

Liam O´Connor skulle ha dött till havs 1912.

Maddy Carter skulle ha dött på ett flygplan 2010.

Sal Vikram skulle ha dött i en eldsvåda 2026.

Men alla dessa tre fick en andra chans – att jobba för en byrå som ingen känner till. Dess syfte: att hindra tidsresor från att rubba tidens gång …

 

Jag har sett de här böckerna på biblioteket flera gånger och tänkt att de kanske skulle kunna vara något. Men något i omslaget eller titeln kändes för ungdomsaktigt så det har inte blivit av, förrän nu. Och det visade sig att det här är riktigt riktigt bra. Faktiskt så bra att jag rekommenderar böckerna som årets julklappstips till alla er som har ungdomar hemma.

De tre huvudpersonerna skulle alla ha dött i hemska katastrofer, några av dem väl kända i verkligheten. Istället hamnar de på en hemlig byrå som har sin bas i New York. För att gömma byrån har man placerat den i en tidsbubbla på två dagar som snurrar om och om igen, nämligen den 10:e och 11:e september 2001.

Ungdomarnas mål är att hitta förändringar orsakade av andra tidsresenärer och återställa saker så som de borde ha skett. De får ett hårt arbete framför sig när världen plötsligt förändras helt och det visar sig att någon rest tillbaka för att hjälpa nazisterna vinna andra världskriget.

Det här är fantastisk ungdomslitteratur. Boken är full med historiska händelser och referenser till populärkultur i olika tidsperioder. Jag skulle faktiskt nästan vilja gå så långt och rekommendera skolorna att använda böckerna till historielektionerna. Boken ger oss historia ur ett nytt perspektiv: tänk om någon hade gjort så här istället, vad hade hänt med vår värld då? Författaren litar dessutom på sina läsare och gör det lagom krångligt med tidsresandet. Riktigt bra och passar många olika åldrar, även om jag tror att tonåringar och unga vuxna är största målgruppen.

Det är spännande och lärorikt och inte tråkigt en enda sekund. Det är smart handling och smarta karaktärer. Bara läs den!

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Även Vargnatts bokhylla har bloggat om boken.

Mitt hjärta går på

mitt-hjarta-gar-paMitt hjärta går på är skriven av Christoffer Holst.

Den 22-åriga konditorn Chavve är antagligen den ensammaste romantikern på hela Södermalm. Efter tre år i storstaden har han fortfarande inte lärt känna någon och varje kväll slutar i ensamhet med stora bakverk framför filmenTitanic. På andra sidan vattnet bor Pontus kvar i pojkrummet hos sin brokiga familj. Skådisdrömmarna har bleknat, tillsammans med allt det där andra som skulle bli framtiden, och har ersatts med hypokondri och tvångstankar.

När en dejtingapp kopplar samman killarna blir de snabbt en del av varandras liv, och Chavve verkar äntligen ha hittat det han sökt efter så länge. Men Pontus liv kraschar, och allt som blev så bra är plötsligt borta. Fast Chavve tänker inte ge upp så lätt. Och han har en plan.

Varma kanelsnäckor, snöhala kullerstenar, nygräddade cupcakes, tjocka stickade halsdukar och frostkantade fönster i ett vintrigt Stockholm. Mysfaktorn är omedelbar och författaren lindar in oss i en kaneldoftande kokong tillsammans med Pontus och Chavve.

Mitt hjärta går på är en fantastisk debut. Det är oemotståndligt och sagolikt. Christoffer Holst levererar som en svensk David Levithan och jag får det charmigaste jag läst på länge. Jag älskar Pontus och Chavve, de är så fïna så fina och mitt hjärta tar glädjeskutt mellan sidorna. Jag sitter och småler redan från första raderna, fnissar till emellanåt och hjärtat blir varmare och varmare för varje ord. Och trots att författaren lindar in oss tillsammans med Pontus och Chavve i den här kärleksfulla kokongen blir det inte för sött. Det är trevande och charmigt med ett lagom stråk av ensamhet och vemod, och när Pontus kraschar så kraschar mitt hjärta också.

Pontus och Chavve står växelvis för berättarjaget och jag hade lite problem i början med att separera dem. Att komma ihåg vem som var vem, vem gillade att baka och vem var den trasiga? Men det löser sig och halvvägs i boken känner jag dem bra. Pontus och Chavve blir som vänner jag inte visste att jag saknade. Och visst spelar det roll att det är en förälskelse mellan två killar. Jag tycker om när det normbrytande levereras som norm. Där det inte överhuvudtaget problematiseras på något sätt, utan levereras som vilken kärleksberättelse som helst. Fast det här är ju förstås inte vilken kärleksberättelse som helst. Det här är berättelsen om Pontus och Chavve, två karaktärer jag önskar fanns på riktigt och en rejält charmig feelgood där författaren dessutom strösslar romantiska filmcitat över sidorna. Framförallt är det förälskelse. Trevande, varm och febrig förälskelse.

Jag hade planerat att återvända till Dash och Lily lagom till jul, men jag väljer hellre Pontus och Chavve. Jag saknar dem redan.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är: Boktokig och Bims blogg.

Nattens jägare av Mattias Lönnebo.

nattens-jagareNattens jägare är skriven av Mattias Lönnebo.

– Jag heter Adam Johnsson. Han ler, tänderna är vita och jämna. Hans blick glider upp och ned längs min kropp. Det känns obehagligt och fräckt, som om han är där med sina händer och tafsar. För Tomas skull trycker jag tillbaka ilskan och spelar artig.– Jag heter Emma. Jag är Tomas kompis.– Du är välkommen. Jag ser att du också är arier.Nazisterna värvar nya unga medlemmar. De tar sig an Tomas och bjuder honom på fester och en gemenskap fylld av rasistisk musik, våld och främlingshat. Men de begår ett allvarligt misstag: De räknar inte med Emma. Och de har verkligen inte räknat med Nattens jägare.

Tomas och Emma blir kära i varandra och hon blir orolig när hon inser att Tomas är med i en nynazistisk organisation. Emma är beredd att kämpa för att få bort Tomas från nazisterna och samtidigt händer konstiga saker med henne själv. Hon hittar en amulett och börjar drömma om Gahiji, Nattens jägare. Men är det bara drömmar?

Boken växlar mellan berättelsen om Emma och Gahiji. Vi får följa Emmas och Tomas förälskelse, hennes egna vardagsproblem och hotet från organisationen som Tomas är med i. Samtidigt får vi möta Gahiji, en legend från vad som känns som historisk tid i Afrikas djungler. Gahiji är Nattens jägare, en man med mytomspunna krafter som har förmågan att förvandla sig till en panter. Gahiji som slåss för det som är rätt och riktigt, för livet och ljuset.

Jag tycker om hur dessa två berättelser vävs ihop från då till nu. Den krassa och ibland hårda verkligheten med hat, alkoholism och mobbing tillsammans med den mystiska och sagoaktiga berättelsen om Gahiji. Språket är vackert men ändå avskalat, utan onödiga broderier och ändå så fullt av känslor. Det enda som egentligen stör mig lite är att nutiden för Emma och Tomas utspelar sig på sjuttiotalet. Jag tror att boken hade tjänat på att utspela sig i modern nutid, så att ungdomar får ett sammanhang de bättre kan relatera till. Den magiska sagoberättelsen tillsammans med en 40 år gammal verklighet skapar en distans som känns onödig.

I övrigt tyckte jag väldigt mycket om den här. Nattens jägare är lika vacker som den är viktig. Sagan och verkligheten i kombination är oemotståndlig och jag ser fram emot att läsa mer av Mattias Lönnebo.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Pythia förlag för recensionsexemplar.

Percy Jackson och Titanens förbannelse – Rick Riordan

titanens-forbannelseTitanens förbannelse är tredje delen i serien om Percy Jackson skriven av Rick Riordan.

Halvguden Percy Jackson får ett nödanrop från sin gode vän Grover, satyren som alltid verkar hamna i trubbel. Den här gången har Grover hittat två nya halvgudar, de föräldralösa syskonen Bianca och Nico. De måste föras i säkerhet, undan monstren som är dem på spåren. Percy och hans vänner måste rädda dem. Men det är inte riktigt så enkelt …

Äntligen har jag kommit förbi filmatiseringarna och in på okänd mark. Det här är verkligen böcker att sluka. De är så intensiva, roliga och fartfyllda att sidorna bara svischar förbi i rasande fart.

Jag tycker om hur Riordan tar oss direkt in i äventyret redan från första sidan, men samtidigt lyckas informera oss om bakgrunden utan att det blir för berättande. På ett sätt som känns helt naturligt utan att bli upprepande får vi hela den tidigare bilden samtidigt som det nya äventyret presenteras. Språket är lättsamt och lättläst utan att för den skull kännas varken tråkigt eller simpelt. Jag kan bara föreställa mig hur Riordan är som lärare och känna mig smått avundsjuk på de som fått ta del av hans fantasi och kreativitet i utbildningssyfte. Böckerna utbildar dock bra de också. Det blir kanske lite mycket ibland och många gudar att hålla ordning på, men Riordan sköter det snyggt. Genom att överdriva samtliga gudars personlighet och ge dem specifika egenheter framstår de ändå tydligt.

Percy blir i varje bok ett år äldre och i takt med det förändras även hans relation till Annabeth. Visserligen hade det varit uppfriskande om hjältarna för en gångs skull kunde ha fått vara bara vänner, men jag tycker ändå att det där fumliga och generade tonårssvärmeriet blir rätt charmigt här.

Jag har ju redan läst alla böcker och tycker Titanens förbannelse är den bästa i serien. Framförallt för att den presenterar en del i den grekiska mytologin som jag nog hade föreställt mig närmast omöjlig att integrera till nutid. En härlig bok med en berättarglädje som smittar av sig. Jag blir glad av det här.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Fangirl och jag går skilda vägar nu.

fangirlFangirl är skriven av Rainbow Rowell.

Tvillingarna Wren och Cath ska börja på college. Wren är den utåtriktade som vill festa. Cath är mer osäker inför allt det nya. Hon ägnar mycket tid att skriva fanfiction om karaktären Simon Snow. Hennes ambition är att hinna bli klar med sin bok till den stora fanfiction-finalen. Men så träffar hon Levi som inte lämnar henne ifred.

Det känns som om jag är typ sist i världen med att läsa den här och ärligt talat var jag inte speciellt sugen på den överhuvudtaget. Men den låg där på biblioteket så den fick följa med hem och där blev den liggande. Tills igår. Och idag har jag läst ut den vilket betyder att den var bra. Typ.

För jag irriterade ihjäl mig på Cath. Och det är svårt att skriva vad jag egentligen tyckte och kände utan att trampa en hel massa folk på tårna, för jag vet ju att många många identifierar sig med Cath. Att många är tacksamma över boken och att deras egna rädslor och sociala fobier har satts på pränt. Blivit identiferade och legitimerade så att säga. För jag blir tyvärr mest bara irriterad på den här typen av osäkerhet. I Caths fall förstår jag på sätt och vis var den kommer ifrån, rädslan att inte duga eller att bli lämnad. Men det känns samtidigt som sådant slöseri med liv. Så onödigt mycket energi som går åt till att bekymra sig över hur man framstår inför andra, hur andra uppfattar en och ångesten för att inte duga. För sanningen är att de flesta faktiskt inte bryr sig. Du syns inte.

Och om någon bryr sig så spelar det ingen roll om någon dag eller några veckor. Jag kommer ihåg de gånger jag själv gjort bort mig, typ halkat pladask mitt framför en gigantisk folksamling. Pinsamt då, men tveksamt om någon enda minns det idag förutom jag själv.

Så, jag irriterar mig på Cath som jag mest känner är oerhört självupptagen. Hon är så upptagen med att oroa sig över hur hon själv framstår att inget annat går in. Hon börjar college och tvingas ur sitt skal, men ändå inte. Levi som hon blir intresserad av men som hon sedan ändå liksom inte vet ett smack om. Han kämpar och kämpar och pratar och pratar och Cath oroar sig för sig själv, så när de är halvvägs in i en möjlig kanske-relation så vet hon inte ens att hans del av campus överhuvudtaget existerar! Var han bor, gör eller är intresserad av är liksom inget hon frågar efter. För hon oroar sig över hur hon själv framstår.

Och det blir tröttsamt men ja, jag sträckläste den ju ändå. Jag fastnade och det beror i den här boken mer på Rowells språk än karaktärerna. För Rowell lyckas ändå ge mig lite av den där magin som Eleanor & Park vältrade sig i, trots att jag är så jäkla irriterad. Jag förstår också att boken är viktig på så många sätt. Jag gillar hennes hyllning till Harry Potter och jag förstår varför många människor behöver den här boken. Inte jag dock. Jag fastnade, jag läste och jag går vidare.

Boken finns på Adlibris, Bokus och CDON.

Percy Jackson och Monsterhavet – Rick Riordan

monsterhavetMonsterhavet är andra delen i serien om Percy Jackson skriven av Rick Riordan.

Percy har knappt hunnit hämta sig från förra sommarens blixtjakt, innan han hamnar i ett nytt svindlande äventyr! Den här gången med havsmonster, sirener och andra mytologiska figurer. Det är inte så lätt att vara hjälte.

Hans mål är att rädda sina kompisar och sommarlägret från undergång, men för att kunna göra det måste han hitta det gyllene skinnet, som en grym cyklop har lagt beslag på. Samtidigt flåsar andra odjur honom i hälarna, de vill gärna se att han misslyckas.

Nackdelen med att plöja igenom en serie på fem böcker inom bara ett par dagar är att de lätt flyter ihop. Det blir liksom svårt att separera böckerna och komma ihåg vad som hände när och i vilken bok. Bok två finns ju även den som film och precis som med ettan har jag sett filmen många gånger ( tack barn ), och även om filmen och boken skiljer sig åt en hel del så känner man ju till grunden. Vem som är ond och sådär. Så den här boken slukades precis som första boken och var utläst några timmar senare. Spännande, intressant men fortfarande inte helt fängslande. Inte så som jag längtar efter, att bli helt uppslukad.

Mönstret i serien börjar dock bli tydligt. Percy som är en halvgud ( son till Posiedon och en dödlig mamma ) tillbringar somrarna på halvblodslägret, där gudarnas barn tränar sig i strid och får vila upp sig ( är tanken i alla fall ) för monstrena som jagar dem konstant i den vanliga världen. Väl på lägret uppstår någon kris och ett uppdrag måste utföras. Jag gillar tanken att man vet vad man får liksom.

Berättelsen är rapp och intensiv och driver på läsningen i en väldig fart. Men som sagt, uppslukad är jag ännu inte.  Jag har dock kommit till sista boken i min läsning och mitt förhållande till serien ändras redan i nästa bok.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.