Kategori: Skräck

Skräckvecka – Nattbuss 198 av Niklas Krog

nattbuss-198Nattbuss 198 är skriven av Niklas Krog.

Johan vaknar upp rejält bakis, med ett stort, kliande sår på halsen. Hur kom han hem i natt? Långsamt börjar minnen tränga sig på. Av busskraschen, lågorna, skriken. Smärtan. Vad var det egentligen som hände på nattbuss 198?
Det går några dagar. En förändring tar fart. Johan syns plötsligt. Han tar plats, han ges plats. Johan låter det hända och blir en del av kraften, exklusiviteten och viljan. Men om natten vaknar en namnlös fasa. Frida ser att något märkligt håller på att hända med Johan. Men hon har egna rädslor att hantera, hon känner på sig att pappa är på väg bort från familjen. Johans föräldrar är skilda, och Frida tänker att Johan kan hjälpa henne förstå. Och så finns där en oväntad längtan i henne efter att få vara nära honom. Samtidigt börjar media rapportera om bestialiska dåd i trakten.

Jag tänkte börja med att skriva att det här inte är en skräckbok även om den ger det intrycket utifrån. Sedan läste jag lite recensioner och insåg att den faktiskt kan uppfattas som skräck. Själv tycker jag mer det handlar om relationer. Om skolhierarki, familjeproblem, kompisar och det där med kärlek.  Jag gissar att min ålder kommer lite i vägen här eftersom det helt klart är en ungdomsbok, så jag försökte se den med nya ögon.

Det läskiga finns där i bakgrunden som en röd tråd genom hela boken. Var Johan verkligen på nattbussen, vem är den finske mannen och vad är det egentligen som händer med Johan? Från att ha varit nästintill osynlig förändras allt över en natt och Johan blir synlig. Han blir stark, lysande och tar plats. Sådant som många i skolåldern drömmer om, speciellt om man tillhör gruppen som inte riktigt hör till.

Jag tycker Niklas Krog balanserar de olika delarna bra. Känslor skildras, osäkerhet skiner igenom och rädslan för det läskiga finns där. Allt får ta plats utan att det blir för dramatiskt, vilket jag gillar. Det tillför en ton som känns äkta.

Det som jag inte riktigt gillar är att vi redan från början vet mer än Johan. Jag hade gärna sett att boken började med uppvaknandet och därmed ge läsaren en chans att bli överraskad i takt med att sanningen uppdagas.

Kanske lagom läskigt för en ungdom, även om jag själv alltså inte uppfattar det som skräcklitteratur. Sträckläsning blev det ändå och jag kommer helt klart läsa även uppföljaren när den kommer.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är: Carolina läser, Världens bästa bok och Oarya.

Tack till B Wahlströms för recensionsexemplar.

Skräckvecka – Nio månader av Cia Sigesgård

nio-manader (1)Nio månader är en novell skriven av Cia Sigesgård.

Emma och Daniel kämpar med hormonbehandlingar och pliktsex för att göra ett kärleksbarn. När graviditetstestet äntligen är positivt blir lyckan fullständig.

Jag har börjat året med att läsa två skräckromaner och den här lilla godbiten till skräcknovell, så vi kickstartar med skräckvecka.

Graviditeten är ett resultat av enträget försökande, misslyckande och pliktsex. Hela registret av känslor får plats här trots att det är en kort novell på cirka tjugo sidor. Lyckan när graviditeten är ett faktum och skräcken när saker och ting inte är vad de verkar vara.

Det här är bra, riktigt bra. Krypande, listig och överraskande skräck. Kanske ett något känsligt ämne eftersom en graviditet är något många har eller kommer få erfarenhet av.

I mitt fall blev det extra personligt då jag har en liknande erfarenhet. Nu har det gått tillräckligt många år och känslorna kring det här har lagt sig för mig, så jag kunde njuta hela vägen genom novellen ända fram till den lilla tvisten i slutet.

Liten spoiler -> mitt första barn föddes med samma åkomma som Emmas och Daniels barn<-

En härligt sammansatt skräcknovell som framkallar alla de rätta känslorna. Obehag och rysningar från början till slut, precis så som jag vill ha det.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om novellen är: Vargnatts bokhylla, Bokföring enligt Monika och Lottens bokblogg.

Årets bästa skräck

Nu har jag faktiskt inte läst så många skräck som jag hade tänkt. Det har blivit några romaner och en antologi. Men valet är för mig självklart. Självklart eftersom det inte bara är en av årets bästa skräckböcker, utan en av de bästa. En härlig läsupplevelse som slår det mesta i år oavsett genre.  Fyra minuter av Johan Ring.

Det är någonting som gjort att den fastnat. Klibbat sig fast i mitt minne. Kanske för att skräcken kommer från en ny sorts varelse och att den subtila skräcken finns där i början. Att det kryper i mig av förväntan/obehag innan det brakar loss ordentligt. Något som Mats Strandberg inte riktigt lyckades med trots optimalt utgångsläge miljömässigt. Med Färjan som god tvåa är Fyra Minuter årets bästa skräck för mig.

Ring har dessutom förstått det allra viktigaste. Det som för mig är ett måste i skräcklitteratur, nämligen humorn. Den är ständigt närvarande i personskildringarna vilket förhöjer igenkänningsfaktorn och ger berättelsen den extra lilla touch av värme och närvaro som behövs för att skräcken ska få fäste ordentligt.

fyra-minuter

Apokalyps eller postapokalyps?

Det känns kanske som fel tidpunkt att skriva det här inlägget med tanke på allt som händer just nu. Men så tänkte jag att bloggen är ju min egen bubbla, en plats utanför verkligheten som jag även tänker behålla på det sättet. Så därför kör jag i alla fall.

Vi har precis börjat titta på tv-serien Fear the walking dead. Den ska alltså föreställa tiden före serien The walking dead. I Fear the walking dead får vi veta hur zombieutbrottet startade, medan The walking dead börjar med att huvudpersonen Rick Grimes vaknar upp på sjukhus och kliver ut i en död värld. Nästan död åtminstone.

Så jag började fundera lite på vilket jag gillar mest. Att vara med från början av en apokalyps eller kliva in i en värld där allt redan gått åt helvete – postapokalyps? Jag gillar ju båda men måste nog säga att jag generellt ändå dras mer till det apokalyptiska där jag får vara med från början. När elektriciteten slutar fungera och att se hur människor agerar när världen faller i bitar. Som i Lars Wilderängs bok Stjärnklart till exempel.

I Fear the walking dead beter sig folk dock så korkat att författaren till boken Zombieöverlevnad – Din guide till apokalypsen, Herman Geijer, förmodligen sliter sitt hår när han ser det. Ändå är jag fast.

Vad föredrar ni?

Dränkt

dranktDränkt är skriven av Frida Andersson Johansson.

Drunkningstillbud. Gamla benrester i Gömmarreservatet. En gåtfull granne. Länkar till det förflutna. Händelseförloppet blir alltmer oförklarligt och skrämmande. Unn blickar framåt. Hon lever singelliv med sina vänner, fokuserar på karriär och hälsa och har vittring på drömjobbet. Men under en joggingtur i Gömmarskogen drabbas hon av hallucinationer. Hennes mystiske granne hittar henne vid en tjärn, medvetslös. Mot sin vilja dras Unn in i en ström av märkliga och otäcka händelser som tycks ha samband med hennes förflutna. Vem är grannen och vad vill han? Vad är inbillning och vad är verklighet?

Runt om i Stockholm börjar samtidigt oförklarliga drunkningstillbud inträffa. På land.

Skräck möter folktro möter barndomsrealism och det är skickligt utfört. Unns barndom var fruktansvärd och vi får sakta pusselbit efter pusselbit till den kvinna Unn är idag. Hon är modern, stark och självständig. Hon lever också med en ständig fruktan att bli som sin mamma, att galenskapen går i arv. Något som verkar osannolikt tills den dag Unn möter sin granne och världen vänds upp och ned.

Det tog ett tag innan jag tog mig an den här, mest för att omslaget ger en slags deckarkänsla. Den marknadsförs dock som en skräckroman med övernaturliga inslag. Vilket jag inte heller tycker att det är, snarare spänningsroman möter fantasy.

Det är spännande och välskrivet, och jag sträckläste boken rätt fort. Ändå är jag inte helt övertygad. Jag har lite svårt för böcker som rör sig mellan genrer utan att egentligen tillhöra någon. Jag får lite här och lite där, men inte tillräckligt ur någon genre för att känna någon slags mättnad. Att som finish lackera boken med lite deckarkänsla är dock smart ur marknadsföringssynpunkt. Jag gissar att boken på det sättet fått en hel del läsare som vanligtvis väljer bort genren fantasy. På samma sätt har man fått mig som normalt ratar deckare att lockas av inslaget av övernaturligt. Skickligt gjort men jag är osäker på om det fungerar i längden.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är: Bokpar, Och dagarna går … och Hyllan.

En smakbit av Dränkt.

Omslaget till den här boken är fantastiskt fint och det visade sig att det är samma formgivare som till Anna Jakobsson Lunds dystopiska serie. Jesper Holm är tydligen killen man ska anlita för snygga böcker.

drankt

Han knep ihop ögonen och pressade ner handen en bit till, viftade fram och tillbaka i vattnet. Någonting mjukt och slemmigt gled över handryggen. Måste vara en bit sjögräs som flutit upp. Hela underarmen sved av kylan och fingrarna var stumma, men han lyckades gripa tag kring det trådiga där nere och ryckte till för att rensa bort det.

Sjögräset rörde sig oväntat trögt, som om det var fäst vid någonting tungt. Christer blickade ner på det han höll i handen samtidigt som en dov duns hördes under isen. Inte sjögräs. Han stirrade misstroget på sin rödfrusna hand. Den var full av långa, ljusbruna strån. Hår! Världen gungade och det blev svårt att andas. Under kängorna anades en skiftning, som en skugga. Någon ligger under isen.

 

Dränkt är skriven av Frida Anderson Johansson och jag kan ju säga att innehållet matchar omslaget. Fler smakbitar hittar ni hos Flukten fra virkeligheten.