Skräck – Sida 7

Varelserna – En zombiedystopi

Varelserna är skriven av Magnus Nordin och är en samlingsvolym bestående av bok 1-4.

Gotland härjas av ett zombievirus och ön är isolerad från omvärlden. Syskonen Elias och Emma kämpar för att överleva och det enda som återstår är hoppet om räddning.

Den här samlingsvolymen består av fyra böcker som går att köpa/låna separat. Vilket är väldigt bra om man till exempel har tonåringar med lässvårigheter, eller ett barn som helt enkelt tycker det känns jobbigt med lite tjockare böcker. Varelserna är i och för sig inte jättetjock, men för många känns tunnare volymer mer överkomligt.

Boken är från 12 år och det är nog en bra minimiålder, för även om böckerna separata är ganska lättlästa så är berättelsen emellanåt hemsk.

Gotland har alltså drabbats av zombieutbrott och de som överlevt har fått se och göra fruktansvärda saker. Som Elias och Emma. Natt efter natt försöker de hitta gömställen och när de inte lyckas gömma sig tillräckligt bra tvingas de kämpa mot de smittade. Mot människor de en gång kände. Tills de får höra att militären är på väg till undsättning. På väg till hamnen kommer Elias och Emma ifrån varandra och måste fortsätta ensamma. Kommer de lyckas ta sig till hamnen? Och är militären verkligen där för att hjälpa dem eller väntar något ännu värre om de kommer fram?

Boken består av korta kapitel med ett bra och engagerat driv i berättelsen. Vi får både Elias och Emmas perspektiv och jag har inga problem att hålla isär vem som berättar vad. Trots att berättelsen är ganska brutal gottar sig inte författaren i hemskheter, men det är ändå tillräckligt för att locka den unga skräckläsaren. Samtidigt finns det eftertanke i texten och tid för andningspauser emellanåt. Extra plus för de fina svartvita illustrationer som finns strösslade lite här och där i boken.

Ett härlig bok för alla älskare av zombiedystopier oavsett ålder på läsaren. Jag rekommenderar dock de separata böckerna lite extra för yngre läsare, eller för dem med lässvårigheter.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Nordic fantasy noir – Har svenska trenden skapat en ny subgenre inom fantastiken?

Nordic noir är en subgenre inom den skandinaviska kriminallitteraturen och är omåttligt populär i bland annat Storbritannien och Usa. Språket är avskalat och kargt, människorna ( även hjälten, om det finns en sådan ) är trasiga och miljön är ofta snävt lokal samt dyster och mörk. Moraliska gråzoner, samhällskorruption och dolda komplotter, samt en känsla av hopplöshet hör också till. Svärta, vardag och våld.

Nu verkar den nordiska noiren ha trendat sig in även i utgivningen av svensk fantastik.

Boken Dränkt av Frida Andersson Johansson kvalar direkt in i vad som kan kallas Nordic fantasy noir. Mörk och avskalad med övernaturliga inslag av nordisk folklore känns den lite så där Läckbergskt deckaraktig mitt i mystiken, erotiken och dödandet.

Skönheten av Christian Johansson med sin dubbelbottnade känsla av både skräck och pusseldeckare, hade kunnat vara skriven av Christian Johansson och Jussi Adler-Olsen tillsammans.

Vattnet drar skriven av Madeleine Bäck läste jag så sent som i helgen och utöver diskbänksrealism och mystiska föremål som väcker ondskan till liv, får vi också en alldeles egen journalist som gräver i en lokal myndighetsskandal med korrupta politiker.

Böckerna har en tydlig touch av Nordic noir där deckarkänslan överröstar det övernaturliga. Erotiken är rå och brutal utan finesser. Det är grov alkoholism och trasiga barndomar, kriminella mc-gäng och korrupta myndigheter.

Trenden märks även inom ungdomslitteraturen hos böcker som Middagsmörker av Charlotte Cederlund, Nattbuss 198 av Niklas Krog och Huset mittemot av Alex Haridi. Inte lika tydligt och brutalt naturligtvis eftersom det är ungdomsböcker, men med en lightversion av det mörka och skitiga mitt i mysteriet som ska lösas. Deckarkänsla med övernaturliga inslag.

Nordic fantasy noir alltså. Fantasy i deckarkostym. Kanske är det en välbehövlig tröskel och en bra inriktning för att få ut svensk fantastik på marknaden? Eller så har man skapat en enkel lösning för förlag som vill visa att de går utanför boxen men inte riktigt vågar? Jag har inget emot subgenren i sig, men jag önskar och hoppas att det inte slutar här. Att det istället är en riktgivande vägskylt för förlagen, så att man så småningom vågar satsa på svensk fantastik fullt ut.

Legend var inget för mig!

Legend är skriven av Richard Matheson.

Robert Neville är den siste mannen på jorden – men han är inte ensam.
En fasansfull farsot har dragit fram och gjort att resten av mänskligheten – män, kvinnor och barn – har muterat och förvandlats till fruktansvärda, nattlevande varelser som törstar efter Roberts blod.

Hopplösheten i Roberts liv är total, ändå förmår han inte göra slut på det. Han lever sitt liv på det enda sätt han kan: på dagarna åker han runt i det ödelagda Los Angeles och letar efter sina vilande fiender för att ta slut på dem, en efter en, med en påle i hjärtat. På natten barrikaderar han sig i sitt hus och ber om att få se ännu en gryning.

Så en dag händer något som stör hans monotoni. Men är det en välsignelse eller en förbannelse?

Jag har läst ganska många recensioner om den här boken och de är övervägande positiva. Väldigt positiva. Så jag rör om lite i grytan eftersom jag inte gillade den alls.

För det första är boken och filmen två helt olika historier. Boken skrev Matheson 1954 och 50 år senare skrev han filmmanuset till filmen I am legend med Will Smith. För mig verkar det som han helt enkelt gjorde om och gjorde rätt.

Och problemet är väl egentligen inte det att hela boken är usel. Men början är det. Den första tredjedelen av boken gjorde mig så förbannad att jag fortsatte vara det resten av boken med. För Robert Neville är nämligen kåt. Hela jävla tiden.

Här har världen gått under och Robert Neville är typ den sista människan kvar ( vad han vet i alla fall ) och det som är jobbigast i hela den här apokalypsen är att inte få ligga. Alla vänner är döda ( -ish ) , hans fru är död, hans barn har dött och han är nattetid omringad av levande döda som inget hellre vill än slita honom i bitar. Och det är skitläskigt och allt, tills han börjar tänka på kvinnorna. Kvinnorna! Och så är det kört. Det börjar rycka i dingdongen och stackars Neville får ta till våld mot sig själv för att inte springa ut till zombievampyrerna i all sin entusiastiska nakna prakt. Och problemet är att han är så kåt och sugen på att ligga hela tiden. När de levande döda kvinnorna hasar runt utanför hans hus, när han mördar dem på löpande band genom att sticka pålar igenom deras hjärtan och när de ligger i dvala på dagarna. Speciellt då är Neville sugen. Dingdongen rycker så förbannat att han får ta till all sin viljestyrka för att inte våldta de lockande komatösa skelettliknande kvinnovarelserna som ligger där, med tuttar och allt.

Och grejen är att jag fattar vad Matheson är ute efter. Jag fattar att Neville genomgår en slags metamorfos, från känslofylld man till kallt monster. Jag fattar att boken skrevs i en annan tidsålder. Jag förstår allt det där, men det hjälper inte. Matheson förvandlar Mannen till ett djur så styrd av sina ryckande brallor att varenda jäkla man borde känna sig förnärmad av att nedvärderas till den här kåta varelsen som presenteras.

Så när boken faktiskt övergår i något som kanske är bra är jag så förbannad och trött på Neville att jag inte bryr mig längre. Kanske blev Matheson själv så trött på boken att det var därför han gjorde filmen helt annorlunda. Och så mycket bättre. Dagens udda tips är alltså att skippa boken och se filmen istället.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Bokhyllan, Vår bokvärld och La Bibliothéque.

Bortom portalen

Tondöda zombier, dunkla speglar, dränkta världar och en ondska bortom tid och rum. Fantastikportalen presenterar stolt elva noveller från några av Sveriges vassaste fantastikförfattare.

Jag jämför gärna antologier med godispåsar. Antingen får man en påse som någon annan plockat ihop där det är ren tur om man hittar något man gillar, eller så plockar man ihop en själv och får massa gottigt. Bortom portalen tillhör den egenplockade varianten.

När jag nu ändå är inne på godis kan vi lika gärna prata lite om kladdkaka också. Ålands före detta näringsminister Fredrik Karlström har någon slags fetisch för just kladdkakor. Enligt honom finns det inga gränser för vad man kan testa och kreativiteten är enorm. Eller vad sägs om en kladdkaka gjord på pretzels och öl? En kladdkaka täckt av ett lager ostbågar? Jag har aldrig hört talas om något liknande, men jag är tämligen säker på att någon av dessa fantasifulla kreationer faktiskt smakat himmelskt gott och att vår förra näringsminister briljerat vid mer än ett tillfälle med sin förmåga att återuppfinna kladdkakan.

På samma sätt briljerar Marcus Olausson med sin novell Sjung, kära syster. En postapokalyptisk värld med zombier och två systrar på vandring har Marcus Olausson lyckats förvandla till något helt nytt, fräscht och fullständigt eget. Han har skapat en värld där musiken är både vapen och räddning och där det farligaste som finns, förutom de tondöda, är att möta en ensemble. Det är som om han har dissekerat Råttfångaren i Hameln och byggt upp något helt annat. Inspirationen är tydlig men skapelsen är helt Marcus egen. Om jag tidigare jämfört Marcus Olaussons fantasyserie om Serahema med en varm snuttefilt, så är Sjung, kära syster som en av herr Karlströms kladdkakor. Galet kreativt och fullständigt briljant.

En annan novell som imponerar stort är Emma 2.0 skriven av Anita Mederyd. Konsekvenserna av att bli medicinskt behandlad med nanoteknik har många skrivit om tidigare, men jag tycker om känslan novellen ger mig. Mederyd lyckas framkalla både spänning, obehag och en klaustrofobisk känsla som fängslar mig helt. Trots att jag tidigt anar varthän det barkar förtar det inget av spänningen. Skickligt framfört.

Marina av KG Johansson läste och älskade jag redan i Fyra kvinnor fyra flickor. En framtida värld dränkt i vatten med en enda överlevande. En novell som framkallar både skräck och sorg.

Oskar Källner har aldrig gjort mig besviken tidigare och det gör han inte nu heller. Jormungand är oerhört underhållande och satiren är hejdlöst rolig. Källner framför vass kritik mot författarbranschens byråkrati och när vi får veta vad som egentligen sker i den sterila kontorsmiljön skrattar jag högt. Jag tror vi alla kan känna igen oss på ett eller annat sätt. Någonstans längs vägen har de flesta av oss fastnat i byråkratins segt malande käftar och Källners fantastiska förklaring till detta är härligt förlösande.

Om jag hade fått sätta ihop en egen antologi skulle den se ut ungefär så här. Den enda kritik jag har är att vissa noveller varit publicerade tidigare. Jag ser dock väldigt gärna ett liknande samarbete som det här igen. Kreativa och djärva indieförlag som tillsammans levererar en strålande potpurri av fantasy, steampunk, postapokalyps och science fiction. Bortom portalen är ren njutning hela vägen.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris och Bokus.

Andra som bloggat om boken är Carola Strömstedt, Barrikaden och Midnatts Ord.

Tack till Fafner förlag för recensionsexemplar.

Bästa och sämsta – Januari 2016

Läsåret har börjat bra med nio lästa böcker i januari. Ska jag vara ärlig har jag faktiskt läst fler än så, men eftersom jag inte hunnit skriva om alla tar jag dem som finns i bloggen.

Askfödd – Sabaa Tahir

Jag var här – Gayle Forman

Gregor från Ovanjord – Suzanne Collins

Gregor, dödens labyrint – Suzanne Collins

Svart som ebenholts – Salla Simukka

Livbåten – Charlotta Rogan

Skönheten – Christian Johansson

Nattbuss 198 – Niklas Krog

Nio månader – Cia Sigesgård ( novell )

Månadens bästa:

Skönheten av Christian Johansson. Överväldigande skräckläsning om människans ondska.

Månadens besvikelse:

Trots att jag verkligen tyckte om den måste det nog ändå bli Svart som ebenholts av Salla Simukka. Absolut inte dålig, men jag hade förväntat mig mer av den Lumikki vi mötte i första boken. Mer kickass och mer Jack Reacher liksom.

Månadens överraskning:

Gregorböckerna av Susanne Collins. En helt fantastisk barn/ungdomsserie som golvade mig helt.

Månadens mest efterlängtade:

Askfödd av Sabaa Tahir som också uppfyllde alla mina förväntningar. En härlig dystopi med inslag av oväntad fantasy. Jag verkar dessutom vara den enda som verkligen gillar omslaget. Grymt lockande.

Skräckvecka – Skönheten av Christian Johansson

Skönheten är skriven av Christian Johansson.

Hur värjer man sig mot den som vill ont? Mot det som vill ont?

Vissa hävdade att allting började då en flicka försvann spårlöst. Andra påstod att platsen alltid varit ond. Ön låg övergiven sedan krigstiden, och skulle så förbli, var det tänkt. Det var ingen lämplig plats att bosätta sig på. Men när en snipa flyter iland på en intilliggande ö och ett barnlöst par får sin högsta önskan uppfylld startar ett händelseförlopp som avslöjar ett ondskefullt mysterium.

Vi får följa tre olika händelseförlopp. Inger som bor på en ö med sin man Erik. En idyll om det inte vore för det faktum att Erik börjar bete sig konstigt. Dag efter dag står han och väntar på något bara han vet ska komma. Det visar sig vara ett barn som flyter iland och för det barnlösa paret borde det innebära lycka. Men samtidigt med barnet kommer även ondskan.

Tomas och Pål som vaknar upp i en källare. Två män som aldrig mötts, men som av någon anledning placerats tillsammans på en helvetesplats. Kan de bara komma ihåg hur de hamnade där har de kanske en chans att överleva.

Anne-Marie som mött kärleken i prästen Magnus och tillsammans med sin dotter följer honom till ön Skönheten över sommaren. En lycka som långsamt övergår i skräck när vansinnet tar över idyllen.

Det här är en sådan bok som passar många. En oförutsägbar skräckroman med deckarkänsla där läsaren får en pusselbit i taget. Vi får i början inga ledtrådar till tidsepoker. Sker dessa händelser samtidigt och hur hänger de ihop? Författaren tar tid på sig och långsamt träder bilden fram. Ändå är det vansinnigt spännande hela vägen.

I vissa delar känns det dock lite som att karaktärerna fått ge efter för spänningen i själva handlingen och det gäller främst Pål och Tomas. Deras dialoger är aningen för käcka för att kännas helt trovärdiga med tanke på vilken sits de befinner sig i. Det känns ibland som vi är ett myrsteg från coola oneliners och passar inte in i brutaliteten som omringar dem. Den psykologiska aspekten bakom ondskan är annars en stor del av bokens styrka. Det blir inte ett meningslöst frosseri av grymheter, allt har en förklaring och psykologin bakom känns trovärdig.

Berättelsen vi får är så oförutsägbar och full av galenskap och rädsla att nagelbitandet är konstant från sidan ett. Det som lätt hade kunnat bli rörigt vävs skickligt ihop av författaren och inget lämnas åt slumpen. Intelligent och välskrivet om människans ondska och instinkten att överleva även den värsta fasa.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är: Tentakelmonster, Bokbesatt och Carola Strömstedt.

Tack till Swedish Zombie för recensionsexemplar.

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: