Mina topp 10 att läsa i vår

Det var längesedan jag deltog i en topp tio-lista, men dagens lista passade bra in eftersom jag redan tänkt skriva ett liknande inlägg. Dagens lista är alltså Books On My Spring TBR

Warcross. För att den är skriven av Marie Lu.

Ett hov av taggar och rosor av Sarah J.Maas. För att jag just nu älskar Throne of Glass och därmed måste läsa även den här. Även om jag hört att den inte är fullt lika bra.

Den gula tapeten av Charlotte Perkins Gilman. För att jag har hört att den är superläskig och obehaglig och allt annat man vill att skräck ska vara.

Pandemi av Maths Claesson. Det här dock del tre och jag har inte läst någon i serien, så jag får börja med första, Linux.

Häxyngel av Margaret Atwood. För att det är Margaret Atwood.

Gemina och Obsidio av Amie Kaufman och Jay Cristoff. Om bara böckerna kommer någon gång. Beställda till min bokhandel för två veckor sedan.

Children of Blood and Bone av Tomi Adeyemi. Av självklara skäl.

Varelserna av Magnus Nordin. Det här är femte delen och jag måste ju ha hela serien, så jag kommer skaffa den här och del 6 som också är på väg.

Passagen av Simon Stålenhag. Jag har sett bilder från den här och de är verkligen fantastiska, så jag måste äga och läsa den själv.

Queen of Shadows av Sarah J.Maas. För att det är drakar, häxor, fekrigare och tusen andra orsaker.

Sedan kommer det flera böcker från mindre svenska fantastikförlag i vår som jag så klart kommer läsa. Men då det inte direkt finns kataloger med utgivningsdatum kommer de inte med på listan den här gången.

Ghost Wars – Ny skräckserie på Netflix

Så vi började titta på Ghost Wars i helgen. Eller jag började titta själv, men insåg efter bara ett avsnitt att jag måste ha sällskap till serien. För den är faktiskt rejält läskig. Vi pratar spökläskig för en gångs skull, vilket jag gillar. Jag tycker alltför många skräckserier och filmer nu handlar om tortyr, gore och mänsklig ondska, så det är trevligt att få ordentlig spökskräck kryddat med gammal hederlig besatthet och exorcism.

I centrum står Roman som alltid kunnat se spöken och därmed är något av en outcast i staden. Han ses som udda och konstig och är en utböling trots att han växt upp där. Men så blir det en jordbävning som visar sig vara orsakad av ett projekt som pågår i i staden. Jordbävningen släpper lös något annat än de spöken Roman är van vid. Illasinnade sådana och även andra människor börjar plågas av dem. En okänd kraft beseglar samtidigt staden så ingen kan ta sig in eller ut, samtidigt som skräcken i staden växer. Kanske är den utstötte Roman deras räddning från ondskan.

Jag har sett fyra avsnitt hittills och jag gillar den. Serien är rätt spretig i början så jag har inte riktigt fått grepp om den än, men den verkar lovande. Rejäl ( som i skitläskig ) spökskräck med lite dramakänsla och en touch av Stephen King skulle jag säga. I ett avsnitt får vi ett barn som är läskigare än Damien, just sayin. De som känner sina gamla skräckklassiker förstår. Inget för den känsliga alltså.

 

Uppdatering: Jag tar tillbaka.

Annihilation – Netflix

Area X är ett område insvept i en slags skimmer och samtliga expeditioner som sänts dit har misslyckats. Ingen har kommit tillbaka, förrän nu. Lenas man Kane kommer tillbaka men något är uppenbart fel på honom. Som biolog skickas Lena dit tillsammans med fyra andra kvinnliga forskare  i ytterligare en expedition, och Lena är fast besluten att ta reda på vad som hände Kane inne i Area X. 

Filmen är absolut sevärd för den som gillar science fiction. Det är spännande och emellanåt skräckligt. Fotot är hissnande vackert men det enkla och avskalade fungerar inte riktigt för mig här. Replikerna är korta och relativt opersonliga, de är där i sina yrkesroller framförallt ( utom Lena, men jag kommer till det ) och handlingen förs framåt mer av miljön runtomkring än specifika händelser eller karaktärer. Vilket gör att delar av utvecklingen känns ologisk. Saker händer utan tillräcklig upptrappning eller motivering, vilket gör att det inte blir trovärdigt. Och problemet är enligt mig det här. Manusförfattaren till filmen har ändrat en hel del saker och antingen har han ändrat för mycket eller för lite. Karaktärerna är för stela och introverta för att den tillskrivna bakgrunden till deras handlingar ska fungera.

I boken ( som jag inte har läst ) är karaktärerna namnlösa. De är där i sina yrkesroller och boken är Lenas skrivna journal över expeditionen. I boken har heller ingen överlevt tidigare expeditioner, ingen har kommit tillbaka. I filmen kommer Lenas man tillbaka och hennes skäl för att gå med i expeditionen är han. I tillbakablickar får vi också veta att hon varit otrogen, vilket är den direkta orsaken till att hon känner sig tvungen att gå med. För makens skull, för att hon känner sig skyldig. I boken går Lena med främst på grund av sin yrkesroll, medan hennes motiv i filmen baseras på två mäns indirekta närvaro. Och det här skaver. Hon framstår helt enkelt inte som en så pass passionerad person att hennes motiv till det hon utsätter sig för känns trovärdigt.

Därtill tycker jag filmen är för existentiell. Det är vackert och spännande, men det tilltalar inte mig helt. Kanske hade det fungerat bättre om inte det andra skavde.  Men det här är mer en smaksak och någon annan kan säkert uppskatta det filosofiska budskapet mer än jag gjorde. Ändå väl värd att titta på.

Jag gissar att boken kommer tilltala mig mer så den kommer läsas. Som tur är har förlaget Fria Ligan släppt boken i svensk översättning. En recension av boken Avgrund finns hos Tentakelmonster idag. 

En smakbit av The Loneliest Girl in the Universe.

Jag tar en liten paus i Glastronen-serien och läser just nu The Loneliest Girl in the Universe av Lauren James.

Jag har läst en del om boken men har inte förstått om det är en läskig eller sorglig bok. Den kan ju naturligtvis vara båda, men baksidestexten antyder skräck medan recensionerna nämner sorglig. Den har börjat bra i alla fall. Lättläst vilket verkligen är ett plus när jag går helt utanför min zone och läser på engelska. Men det fungerar förvånansvärt bra, även om själva recensionen inte direkt kommer fokusera på språkdelen den här gången.

Vill ni ha fler smakbitar hittar ni dessa hos norska bloggen Betraktinger som varje söndag håller i det här åt oss.

The Loneliest Girl in the Universe.

Romy Silvers is the only surviving crew-member of a spaceship travelling to a new planet, on a mission to establish a second home for humanity. Alone in space, she is the loneliest girl in the universe until she hears about a new ship which has launched from Earth – with a single passenger on board. A boy called J.

Their only communication is via email – and due to the distance between them, their messages take months to transmit. And yet Romy finds herself falling in love.

But what does Romy really know about J? And what do the mysterious messages which have started arriving from Earth really mean? Sometimes, there’s something worse than being alone…

J.
•   I´m so glad you finally told me about yourself. I had been wondering who you were. It´s amazing tht you´re only 22 and you´re an astronaut. That´s so impressive. I´m not really sure what to tell you about myself in return, but here are some facts about me.
•   I´ve never met anyone who wasn´t related to me.
•   I´m never going to see planet Earth.
•   I´m the only person to have ever been born in space. ( I know you know this one already. But this is the only interesting thing about me. I´m really boring, honestly. )
•   I love writing.
•   I can tell you more things I´ve never done than things i have done.
Romy
 

Cthulhu och Tidsmaskinen – Nyöversättningar av skräckliga klassiker

Det här blir ett litet fy på mig-inlägg. Jag har nämligen inte läst en enda av det jag ska tipsa om idag, så uppmaningen att läsa något av detta gäller mig lika mycket som er.

Jag läser gärna klassiker ibland och gärna någorlunda nya översättningar. Det är oerhört jobbigt att läsa ett ålderdomligt språk översatt på äldre svenska. Mycket kringelikrok och uttryck som inte längre används. En översättning är ju aldrig en exakt översättning av den faktiska texten, utan en tolkning av den. Och tolkningen kommer se olika ut för olika översättare och skifta mellan olika tidsperioder. En bra översättare lyckas ändå få in ursprungskänslan, även om tolkningen är mer tidsenlig språkmässigt.

Och det här har Fafner Förlag alltså gjort. Översatt och gett ut två författares verk så vi kan få några kända klassiker i nytt utförande. Det handlar om skräckförfattaren H.P.Lovecraft och science fiction-författaren H.G.Wells.

Det enda jag egentligen känner till om Lovecraft är att han gav liv åt Cthulhu och att Wells skrev Världarnas krig ( som filmatiserats med Tom Cruise i huvudrollen ). Den senare orsakade stort rabalder då den sändes som radiodramatisering och en del lyssnare inte förstod att det var en pågående pjäs. Man trodde alltså att jorden faktiskt hade anfallits på riktigt och kaos bröt ut. Hur stort kaos låter jag vara osagt, men det är ändå rolig kuriosa så här i efterhand.

Tidsmaskinen av H.G.Wells har jag hemma, oläst som sagt. Som en liten skämskudde i bokhyllan. En liten och nätt bok som säkert går fort att läsa, så alldeles snart ska jag ta tag i den. Finns att köpa som faktisk bok, eller streama som ljudbok och e-bok.

Och hos de tre streamingtjänsterna hittar ni även kring 20 skräcknoveller av H.P.Lovecraft både som ljudbok och e-bok. Alldeles snart ska jag sätta tänderna i dem också. Prova ni med!

Bilden är från Storytel.

 

Steampunk, zombies, Lovecraft, apokalyps, science fiction, flygande hästar, urban fantasy och jordgubbsjakt. Det är dags för Oskar Källner-vecka!

Kommande vecka kommer ägnas helt åt författaren Oskar Källner och Fafner Förlag.

Jag känner inte  Oskar Källner personligen. Vi har haft lite kontakt i samband med utskick av recensionsexemplar men inget utöver det, så det här är inget samarbete varken med Oskar Källner, Fafner Förlag eller de streamingtjänster som kommer nämnas framöver. Jag är bara så grymt imponerad över det han gör. Dels naturligtvis hans författarskap. Oskar Källner är en av mina absoluta favoritförfattare inom svensk science fiction och fantasy. Men också för att han just nu satsar på sitt förlag och genom det andra författare inom fantasy och science fiction. Det är ju min egen dröm, att starta förlag och få fram nya spännande författare inom fantastiken i Sverige. Tyvärr ligger den drömmen fortfarande långt borta, så jag passar istället på att hylla Fafner Förlag som faktiskt gör det. Utöver allt detta har han också gett ut ett antal nyöversättningar av utländska klassiker.

Det kommer alltså bli en vecka med mini-recensioner, samt inlägg och tips om sådant jag själv inte hunnit läsa än. Bilden nedanför är från Storytel och visar bara ett axplock av allt det Fafner Förlag kan erbjuda via streamingtjänsterna ( även Nextory och Bookbeat ).

Ni kan ju börja med att läsa om mitt första möte  ( tror jag ) med Oskar Källners noveller här.