Skräck – Sida 10

13 svarta sagor – en godispåse full med härlig skräck

Rysare och skräcknoveller att läsa då mörkret sänker sig. Författarna tar dig med till skymningszonen där vampyrer, vålnader och andra monster strövar fritt. Tretton mardrömmar att sluka eller njuta en och en.

13 svarta sagor är precis vad det låter som. 13 härliga noveller fyllda med skräck, obehag och läskiga monster. Att öppna en sådan här novellsamling är för mig som att sitta med en godispåse. Jag väljer ut en i taget och njuter. Man kan liksom ta bara en åt gången och spara lite till senare, eller så vräker man i sig hela påsen på en gång. Det är den stora fördelen med antologier, man väljer själv hur mycket eller lite man vill läsa. Alla godbitar smakade bra, men några var mer njutningsfulla än andra.

Lova Lovéns Gastkramad satte ribban högt direkt. En obehaglig berättelse om barn, självmord och ohyggliga gastar. Berättelsen handlar förvisso om monster, men också om familjerelationer och att försöka skydda dem man älskar mest.

Mattias Lönnebo och Köttkvarnen ger mig känslan av en spökhistoria som berättas i skenet av ett fladdrande ljus en kulen höstnatt. Skildringen av lilla Fabians skräck för köttkvarnen gav mig gåshud och berättelsen påminner mig av någon anledning om den gamla tv-serien Twilight zone.

Ett riktigt monster under sängen bjuder Johan Grindsäter på i Pappas store pojke. Theo som inte bara blir mobbad i skolan har även ett monster under sängen. Ett monster han kan både höra och känna så snart han ligger där rädd och ensam i mörkret. Här ligger dock inte fullt fokus på monsterrädslan utan även på utsattheten i skolan och hur Theo försöker vara stor och duktig på alla sätt, trots monster både på natten och dagen. Novellen kändes lite banal tills twisten i slutet kom som förändrade hela berättelsen. Härligt läskig blev istället känslan.

Jag uppskattade även Ida Tellestedts Boeuf Bourguignon om den kuvade Betty. Betty med ett svart tomt hål inom sig. Ett hål som bara kräver och kräver precis som männen i hennes liv krävt och krävt. Mer och mer har alla krävt och Betty har äntligen hittat receptet som kommer förändra allt. Hemsk realism som på något märkligt ändå ger en slags, skadeglad tillfredsställelse.

Novellen jag tyckte allra mest om var dock Hungrig skugga av Love Kölle. En berättelse om Frank som förlorat allt och långsamt slukas upp av skuldkänslor. Skuldkänslor som matas på av parasiten som lever och frodas och badar i Franks sorg. En parasit som bara fortsätter att mata och mata, och Frank som sjunker djupare och djupare ner i ett hav av skuldkänslor. Love Kölle beskriver en fasa som jag knappt kan föreställa mig, den allra värsta jag ens kan försöka föreställa mig. Jag skulle så gärna vilja läsa den här i en bokcirkel där vi kunde vrida och vända på berättelsen, diskutera och krama ur vad som är realism och vad som är fiction och även frågan, tänk om … En fantastisk novell som jag kommer fundera på länge.

Som helhet är 13 Svarta sagor en antologi med hög kvalitet. Jag tycker om att få ett tydligt slut även på noveller så därför passade vissa mig bättre än andra, men det är naturligtvis en smaksak. Jag är övertygad om att det finns godbitar i den här till alla.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Swedish zombie för recensionsexemplar.

Andra som bloggat om boken är: Tentakelmonster och Bims blogg.

Event horizon och Den leende mannen skrämmer mig!

Kulturkollo har i sin tisdagsutmaning bett oss berätta om skräck.

Vilket är ditt allra bästa blodisande tips i sommarnatten? En film? En bok? En spökhistoria berättad av någon särskilt skrämmande berättare?
Jag har alltid älskat skräck. Ända sedan jag var liten och såg Poltergeist ( gömd bakom soffan då jag egentligen inte fick se den ) tills för bara något år sedan. Av någon anledning har jag blivit harigare med åren och alltmer skräck sållas bort för att det blir för läskigt. För läskigt, ett uttryck som inte fanns i min vokabulär tidigare. Läskigt är så olika för alla och kan ju också skilja sig åt vid olika tidpunkter. Men jag har överlag alltid tyckt mer om den där krypande obehagskänslan. Den som orsakas av psykologiska faktorer snarare än av blodbad.

Den läskigaste filmen jag någonsin sett har dock en blandning av båda. Event horizon. Science fiction på den tiden när jag egentligen inte ens uppskattade science fiction. Event horizon är namnet på ett rymdskepp som försvunnit i ett svart hål och nu kommit tillbaka. När man bordar skeppet för att undersöka vad som har hänt börjar skräcken. Jag såg den för många år sedan och fortfarande är det den filmen som orsakat mest obehagskänsla i efterhand. Just medan jag såg filmen var det inte så farligt, men mardrömmarna jag hade om filmen i flera nätter efter var hemska. Den satte sig enormt av någon anledning.

Den läskigaste boken är däremot lite knepigare. Böcker skrämmer mig inte lika mycket som filmer kan göra. Däremot finns det ju böcker som väcker otroliga obehagskänslor som inte försvinner. De klibbar sig kvar som kåda vid huden långt efteråt, och en sådan är faktiskt John Ajvide Lindqvists Himmelstrand.

Framförallt en scen i boken som gav mig den där kletiga ångestkänslan som stannar alldeles för länge. En sådan känsla jag märkligt nog gärna vill ha.

Det läskigaste på senaste tiden har dock varken varit en bok eller en film. En creepypasta är en slags vandringssägen på internet. Jag läser på sidan som heter just Creepypasta ibland och hittade där berättelsen om Den leende mannen. En kort berättelse som av någon anledning skrämmer skiten ur mig. Och när jag sedan såg trailern/kortfilmen, herregud! Hemskt hemskt hemskt. Och egentligen händer det ingenting.

Fyra minuter av härlig skräck!

Fyra minuter är skriven av Johan Ring.

För det unga paret Veronica och Anders är flytten till Veronicas barndomsort, den småländska idyllen Dunvik, tänkt att bli en nystart, långt bort från storstadens stress. Men istället för att finna lugnet förvandlas deras liv allt mer till en mardröm.

Ett passagerarplan på väg från Salzburg till Arlanda försvinner från radarn i fyra minuter. Sedan störtar det på en potatisåker i Dunvik.

Byn skakas av händelsen och de boende samlas kring vraket. Men det är inte själva kraschen som lockar, det är något annat. Något i planet kallar på dem och snart börjar människor förändras på skrämmande sätt.

Något ombord på planet har överlevt. Något som är långt ifrån mänskligt.

Jag tipsade ju om den här boken i vintras innan den kommit ut, vilket var en ren chansning baserad enbart på novellen Rent a Claus som då dessutom var opublicerad. Men magkänslan sade mig att Johan Ring skulle leverera, och det gör han. Som han levererar!

Fyra minuter är skräckläsning på hög nivå. Från första till sista sidan satt jag fastnaglad, dels av handlingen, men även av karaktärerna och den djupare sidohistorien Ring ger oss. Att jämföra med Stephen King är egentligen lite orättvist eftersom det här är Johan Rings debut och King är skräckmästaren själv. Ändå är det ju oundvikligt när det handlar om skräck, och faktiskt så klarar Ring jämförelsen riktigt bra.

Där King använder sig av ett ganska snirkligt språk med långa omvägar runt själva grundhistorien går Ring direkt på kärnan. Handlingen och skräcken möter oss ganska omedelbart och sätter färg på berättelsen direkt. Ring tar ett fast grepp om oss redan från de första sidorna och intrigen är rak utan krusiduller. Ändå gör han det med finess. Med ett mer avskalat språk än King, får vi ett färgstarkt persongalleri och en skräck som växer med varje sida. Det som från början enbart är obehagligt blir bit för bit rejält skrämmande och skräckkänslan sitter precis där den ska. Ring balanserar skräcken, blodbadet och morbida handlingar precis lagom så att det ligger på gränsen till för mycket, utan att någonsin bli det. Trots ganska ingående beskrivningar av fasansfulla handlingar lyckas han skickligt hålla det utanför splatternivå. Vid sidan om skräcken får vi också möta samhället Dunvik och dess invånare, framförallt huvudkaraktärerna Veronica och Anders. Veronica är ganska komplex och en inte helt sympatisk karaktär som har sina egna inre demoner att slåss med. Ändå fångas jag av relationsdansen mellan henne och Anders som utspelar sig mitt i fasan.

King använder sig ofta av stödpelare för att lyfta fram sina karaktärers personligheter. I Väckelse till exempel spelar musiken en stor roll i skildringen av huvudpersonens utveckling och karaktärsbeskrivning. Ring behöver inga stödpelare. Varje karaktär i boken lyfts fram med enkla medel, men så spot on att jag förstår precis vilka de är och vilken roll de har i samhället. Ring har dessutom förstått det allra viktigaste. Det som för mig är ett måste i skräcklitteratur, nämligen humorn. Den är ständigt närvarande i personskildringarna vilket förhöjer igenkänningsfaktorn och ger berättelsen den extra lilla touch av värme och närvaro som behövs för att skräcken ska få fäste ordentligt.

Fyra minuter är en stark debutroman som inte gör mig besviken på något sätt. Jag hoppas att boken uppmärksammas av de större medierna, för den är väl värd att uppmärksammas. Något säger mig också att vi kommer höra talas om Johan Ring som en av de stora så småningom.

Boken finns hos Adlibris och Bokus.

Tack till Mix förlag för recensionsexemplar.

Andra som bloggat om boken är:

Med näsan i en bok

Farbror Atlas

Bokhyllan

En tegelsten som skaver – Flickan från ingenstans

Tegelstenar gillar jag och idag börjar jag på en helt ny tjockis, Brandon Sandersons Sista riket. Otroligt spännande och lite läskigt eftersom jag har alldeles för höga förväntningar på den. Jag fattar ju det själv att man ska tona ner det lite, men jag kan inte och därför vågar jag knappt börja läsa. Men läsa ska jag, speciellt eftersom jag ska iväg med båten till andra sidan havet och har två timmar lästid. Och eftersom det inte blev någon jerka idag, så tänkte jag tipsa om en annan tegelsten så länge, Flickan från ingenstans av Justin Cronin.

Jag har inget emot tegelstenar, men det måste vara bra tegelstenar. Flickan från ingenstans är en riktigt bra tegelsten, emellanåt. Alltså jag gillade den, det gjorde jag. Emellanåt.

För mellan varven händer något med texten och det blir så segt och krångligt och utdraget, att jag var bara sidor från att ge upp. Men sedan blir det tokspännande och engagerande och läskigt, och då sträckläste jag och kunde inte sluta. En märkligt läsupplevelse som förvisso skaver lite, men ändå lockade mig att direkt köpa tegelsten två i serien De första tolv. Den skaver faktiskt ännu mer så den har jag lagt bort. Jag har inte gett upp, men jag tar en paus för den kommer kräva energi som jag inte har just nu. Men Flickan från ingenstans rekommenderar jag. Trots skavsåren.

Det otänkbara inträffar: Ett topphemligt amerikanskt militärexperiment går fel och ett livsfarligt virus sprider sig ohämmat. Katastrofen är ett faktum och snart har världen för alltid förändrats. Allt som återstår för de chockade överlevarna är en kamp för tillvaron som präglas av rädsla för mörkret, för döden och för ett öde värre än så.

I detta undantagstillstånd söker två personer efter en säker plats där de kan gömma sig. Det är FBI-agenten Brad Wolgast och den föräldralösa sexåringen Amy Harper Bellafonte, som lyckades rymma från militärbasen strax innan det fruktansvärda hände. Wolgast är fast besluten att skydda Amy. Men för Amy är detta bara början på en mycket längre resa, en resa över tid och rymt, mot tiden och platsen där hon måste avsluta det som aldrig borde ha påbörjats.

State Zero – Ett postapokalyptiskt Stockholm på film!

Den här snubblade jag över nyss och den håller på att bli en massiv succé. En kortfilm på 16 minuter där fyra soldater är på uppdrag i ett postapokalyptiskt Stockholm, med ett sönderbombat Globen och förfallet Stadshus i bakgrunden. Snyggt och sjukt proffsigt gjort, så jag hoppas vi har en kommande långfilm att se fram emot. Se och njut!

Sveriges svar på Stephen King och science fiction för barn?

Jag beställde för någon vecka sedan barnboken Leonora och glasplaneten av Helen Johansson efter att ha läst den här recensionen. Ser verkligen fram emot att läsa den och hoppas att barnen uppskattar den så mycket som jag tror de kommer göra. Science fiction för barn, det låter som något både jag och barnen kan komma att älska.

När jag hämtar boken idag kommer jag samtidigt beställa Johan Rings debutroman Fyra minuter som släpps idag. Av någon anledning känner jag att jag måste äga den här boken och jag har stora förhoppningar på den. Sveriges svar på Stephen King, det är ganska stora ord att leva upp till.

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: