Kategori: Science fiction

Jag orkade inte med Ödets timme.

Det blev verkligen en mjukstart, men det här med att flytta tär på en. Det är så himla mycket som ska göras när man flyttar och vi har fortfarande flyttstädningen kvar på gamla stället. Men det tar sig och snart kan vi bara landa och njuta.

En bok jag inte landade i var den någorlunda efterlängtade Ödets timme av Veronica Roth, fortsättningen på Dödens märken. Jag gillade visserligen Dödens märken men det var först på slutet. Tyvärr var fortsättningen inte lika fängslande. Karaktärerna är säkert intressanta, men det drunkar liksom i allt annat som också berättas, något som blev extra tydligt i den här boken. Dessutom kör Roth fullt ut på hela konceptet med brist på kommunikation och missförstånd mellan Cyra och Akos, vilket irriterar mig enormt.

Hela sommaren har jag försökt läsa klart, men jag har fastnat någonstans på mitten. Jag är alltså i slutet av duologin och trots twisten vi får ( rätt förutsägbar dock ) har intresset  inte ökat, så nu har jag gett upp. Väldigt tråkigt eftersom boken bjuder på en del normbrytande både vad gäller etnicitet, sexualitet och sex. Typisk YA ändå så det är nog många som uppskattar den trots att jag själv gett upp.

 

The space between us

Sommaren börjar ta slut och det är dags att köra igång blogghösten. Vi har hunnit skaffa en till valp, Gizmo,  och alldeles nyligen flyttat. Igen, men den här gången blev det drömhuset så nu stannar vi där vi är. Det har blivit mer filmer än böcker under sommaren, så det blir en hel del filmtips medan jag väntar på att höstens läslusta ska infinna sig.

Vi börjar med The space between us. En film som sågats totalt av Rotten tomatoes vilket ändå inte betyder att filmen inte duger att slötitta på efter en jobbig dag. Lite charm har den trots plotholes större än sd:s förmåga till källkritik.

Filmen handlar om 16-årige Gardner Elliot som är född och uppvuxen på Mars. Hans mamma tillhörde de första astronauterna som åkte till Mars för kolonisering och dog när han föddes. Gardner som bara har mött 14 människor i hela sitt liv, träffar tjejen Tulsa online och drömmen om jorden växer. När han väl lyckas ta sig till jorden visar det sig att han lever på lånad tid, då hans organ inte klarar jordens gravitation. Gardner vill inte dö utan att först träffa sin pappa, så han och Tulsa ger sig ut på en roadtrip i sökandet efter hans far. 

Filmens charm handlar helt och hållet om Gardners brist på social kontakt och därmed hans reaktion och interagerande med människorna på Jorden. Allt han vet har han sett i gamla svartvita filmer där herrar håller upp bildörren för damerna och samtidigt sjunger en trudelutt. Vilket också innebär att filmens charm bygger på total brist på logik eftersom Gardner ju träffat Tulsa online, men samtidigt bara har tillgång till gamla svartvita filmer som de andra kolonisatörerna tagit med sig. Det är ju helt ologiskt att han inte har någon som helst tillgång till moderna filmer, böcker eller typ, vanligt internet, om han nu kan chatta med Tulsa. Och varför kolonisatörer bara skulle ta med sig svartvita filmer är ju också helt utom all rimlighet. Men det bygger ändå upp för några roliga scener och charmiga missförstånd, så jag och barnen hade ändå rätt mysigt trots att filmen dessutom är totalt förutsägbar.

Filmen har ok budget och skådespelarna är inte de sämsta, så varför man inte täppt till plothålet är obegripligt. I huvudrollen ser vi Asa Butterfield som känns igen framförallt från Enders Game och Miss Peregrines hem för besynnerliga barn.

En charmig film, som trots att den når bottendelen i betygsskalan, ändå är rätt mysig att titta på.

Cover reveal – Czentes Omega

Jag är inte tillbaka riktigt än, men snart. I morse köpte jag nämligen mitt drömhus och nu ska vi bara flytta in också. Sen blir det blogghöst på riktigt här. Men idag var det cover reveal på en väldigt efterlängtad bok, så därför gör jag ett litet inhopp för att dela med mig av godbiten.

Rymdoperan Czentes Omega av Anna Jakobsson Lund har cover reveal idag och finns i butik den 15 september. Hur snyggt är inte det här för en science fiction-nörd? Älskar omslaget och eftersom jag faktiskt läst manuset så kan jag säga att jag älskar det också. En bok jag kan förhandsrekommendera med andra ord.

Är du beredd att offra din sista chans för att rädda någon annan?

På Intergalaktiska akademin för elever med särskild problematik får unga tjuvar, mordbrännare och bedragare möjlighet att komma tillbaka till samhället. För att klara sig måste de visa att de har lämnat sitt gamla liv.
Men när fem elever upptäcker ett hot på akademin tvingas de in i en kamp där de inte kan lita på någon. Deras enda alternativ är att använda kunskaper som de har gjort allt för att glömma.

Czentes Omega är första delen i serien om Intergalaktiska akademin.

 

The Rain

Den här var ju väldigt spännande att ta sig an. En Netflix Originalserie som utspelar sig i Danmark. Och jag är faktiskt imponerad, för den är riktigt bra. Fem avsnitt hann jag titta på igår och sedan var jag tvungen att slita mig på grund av måste jobba idag. Annars hade jag lätt bingeat hela säsongen ( bara åtta avsnitt dock ) direkt.

Det hela börjar alltså i Danmark där våra huvudkaraktärer, Simone och Rasmus, måste fly undan regnet som plötsligt blivit dödligt farligt. Simone och Rasmus pappa ser till att familjen kommer i säkerhet i en bunker. Själv försvinner han för att reda upp det han ställt till med, för man får tidigt reda på att viruset i regnet på något sätt är pappans fel. En olycka gör att Rasmus och Simone blir ensamma och de stannar sex år i bunkern för att vänta på sin pappa. Till slut tvingas de inse att han inte kommer, och de ger sig iväg för att försöka hitta honom. Under resan träffar de Martin, Lea, Beatrice, Jean och Patrick och tillsammans kämpar de för att överleva.

Mycket bra! Spännande story och intressanta karaktärer där vissa har oerhört tragiska bakgrundshistorier som vi får reda på allteftersom. Skådespelarna är riktigt bra, framförallt Jessica Dinnage som spelar Lea. Makalöst bra skådespeleri från hennes sida, speciellt i avsnitt fem som är fullkomligt hjärtskärande. Även Sonny Lindberg som spelar Jean imponerar stort.

Något som däremot stör mig enormt är att våra två huvudkaraktärer, Rasmus och Simone, gör så otroligt korkade saker. De fuckar upp allt precis hela tiden, eftersom de av någon anledning vägrar lyssna på andra som uppenbarligen har mer information och erfarenhet. Det här är normalt en sådan sak som gör att jag slutar titta. Jag orkar inte med dumheter liksom. Men storyn är tillräckligt spännande för att jag ska fortsätta, trots att jag sitter och svär som en borstbindare emellanåt. Och övriga karaktärer är tillräckligt kompetenta för att det inte ska bli en total soppa av allting.

Men som helhet är jag helt nöjd. Gillar du apokalyps så rekommenderar jag den. Många tillfällen i serien tar också upp frågan vad som är rätt eller fel i hemska situationer. En apokalyps vänder uppenbarligen vår moraliska kompass upp och ner, och det som kan verka så självklart är inte alltid det rätta.

Ser fram emot att se resterande avsnitt ikväll och förhoppningsvis kommer det en säsong till snart.

The Rain – Skandinavisk postapokalyps på Netflix

Hur bra ser inte den här serien ut att vara då? En apokalyps som utspelar sig i Norden om jag förstått det hela rätt. Språket verkar vara främst danska, men trailern är med engelsk berättarröst, så kanske det blir olika för olika länder. Till Netflix kommer den i alla fall och den verkar riktigt intressant. Datum 4/5-2018

Som så ofta är filmatiseringen baserad på en bok, i det här fallet The Rain av Virginia Bergin. En postapokalyptisk YA-trilogi ( med en twist tydligen ) där tv-serien verkar ha en del ändringar redan från början. Ser dock ytterst lovande ut.

They don’t believe it at first. Crowded in Zach’s kitchen, Ruby and the rest of the partygoers laugh at Zach’s parents’ frenzied push to get them all inside as it starts to drizzle. But then the radio comes on with the warning, ”It’s in the rain! It’s fatal, it’s contagious, and there’s no cure.”

Two weeks later, Ruby is alone. Anyone who’s been touched by rain or washed their hands with tap water is dead. The only drinkable water is quickly running out. Ruby’s only chance for survival is a treacherous hike across the country to find her father-if he’s even still alive.

Obsidio

Kady, Ezra, Hanna, and Nik narrowly escaped with their lives from the attacks on Heimdall station and now find themselves crammed with 2,000 refugees on the container ship, Mao. With the jump station destroyed and their resources scarce, the only option is to return to Kerenza–but who knows what they’ll find seven months after the invasion? 

With time running out, a final battle will be waged on land and in space, heroes will fall, and hearts will be broken.

Skulle jag skriva så som jag faktiskt känner, skulle det bli ett totalt obegripligt inlägg med versaler, inga punkter, fulgråt mellan varven, versaler, alla synonymer som finns för ordet fantastisk och ännu fler versaler. För det här är så himla bra. Så himla himla bra!

Serien håller hela vägen ända till den absolut sista meningen. Hela boken är ett fantastiskt samspel av karaktärer jag älskar, en handling som lockar, drar och lurar mig om och om igen, och ett format som förstärker och ramar in hela berättelsen till något helt nytt jag aldrig sett förut. Så himla bra!

Serien som genomgående är fullproppad med action, skräck, känslor och spänning landar till slut i människan. Även om krig utkämpas med missiler, handeldvapen och order så är vi alla till slut bara små människor. Människor som dör på ena sidan, människor som dör i mitten och människor som dör på andra sidan. Författarna lyckas verkligen få fram krigets faktiska brutalitet på ett sätt som gör känslomässigt ont.

But this is war, chum. This is dead friends and burning skies and seven months of nightmares filled with the faces of everyone you´ve killed. This is helplessness and rage and confusion, adrenaline and fatique and shock, explosions and gunfire and pure fucking chaos. And one mistake can last a lifetime.

Utöver detta så måste jag också nämna svärandet. En liten detalj i det stora hela som ändå gör läsningen extra rolig. Hur skickliga våra karaktärer än är på att kringgå systemen och skapa hemliga chattar, få fram filer och dokument, så lyckas de av någon anledning inte komma runt censuren gällande svärord. Det betyder att alla fula ord ( ganska många, de har ett kraftfullt språk ) är överstrukna. Helt överstrukna, som i oläsligt. Vilket gör att läsaren själv får fylla i det som verkar passa bäst i sammanhanget. Och det är överraskande uppfriskande att sitta för sig själv mitt uppe i läsningen och hela tiden få svära hej vilt i huvudet för att hitta rätt ord.

Det här var en av de bästa läsupplevelserna jag haft, på så många plan. Med allvar och galenskap, humor och en jäkla massa kick ass, lyckas författarna få mig att känna exakt så som de troligen ville få läsaren att känna sig. Sida för sida, mening för mening. Ända till slutet.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som skrivit om boken är Oarya, Tickmicks blogg och Carolina läser.