Tondöda zombier, dunkla speglar, dränkta världar och en ondska bortom tid och rum. Fantastikportalen presenterar stolt elva noveller från några av Sveriges vassaste fantastikförfattare.
Jag jämför gärna antologier med godispåsar. Antingen får man en påse som någon annan plockat ihop där det är ren tur om man hittar något man gillar, eller så plockar man ihop en själv och får massa gottigt. Bortom portalen tillhör den egenplockade varianten.
När jag nu ändå är inne på godis kan vi lika gärna prata lite om kladdkaka också. Ålands före detta näringsminister Fredrik Karlström har någon slags fetisch för just kladdkakor. Enligt honom finns det inga gränser för vad man kan testa och kreativiteten är enorm. Eller vad sägs om en kladdkaka gjord på pretzels och öl? En kladdkaka täckt av ett lager ostbågar? Jag har aldrig hört talas om något liknande, men jag är tämligen säker på att någon av dessa fantasifulla kreationer faktiskt smakat himmelskt gott och att vår förra näringsminister briljerat vid mer än ett tillfälle med sin förmåga att återuppfinna kladdkakan.
På samma sätt briljerar Marcus Olausson med sin novell Sjung, kära syster. En postapokalyptisk värld med zombier och två systrar på vandring har Marcus Olausson lyckats förvandla till något helt nytt, fräscht och fullständigt eget. Han har skapat en värld där musiken är både vapen och räddning och där det farligaste som finns, förutom de tondöda, är att möta en ensemble. Det är som om han har dissekerat Råttfångaren i Hameln och byggt upp något helt annat. Inspirationen är tydlig men skapelsen är helt Marcus egen. Om jag tidigare jämfört Marcus Olaussons fantasyserie om Serahema med en varm snuttefilt, så är Sjung, kära syster som en av herr Karlströms kladdkakor. Galet kreativt och fullständigt briljant.
En annan novell som imponerar stort är Emma 2.0 skriven av Anita Mederyd. Konsekvenserna av att bli medicinskt behandlad med nanoteknik har många skrivit om tidigare, men jag tycker om känslan novellen ger mig. Mederyd lyckas framkalla både spänning, obehag och en klaustrofobisk känsla som fängslar mig helt. Trots att jag tidigt anar varthän det barkar förtar det inget av spänningen. Skickligt framfört.
Marina av KG Johansson läste och älskade jag redan i Fyra kvinnor fyra flickor. En framtida värld dränkt i vatten med en enda överlevande. En novell som framkallar både skräck och sorg.
Oskar Källner har aldrig gjort mig besviken tidigare och det gör han inte nu heller. Jormungand är oerhört underhållande och satiren är hejdlöst rolig. Källner framför vass kritik mot författarbranschens byråkrati och när vi får veta vad som egentligen sker i den sterila kontorsmiljön skrattar jag högt. Jag tror vi alla kan känna igen oss på ett eller annat sätt. Någonstans längs vägen har de flesta av oss fastnat i byråkratins segt malande käftar och Källners fantastiska förklaring till detta är härligt förlösande.
Om jag hade fått sätta ihop en egen antologi skulle den se ut ungefär så här. Den enda kritik jag har är att vissa noveller varit publicerade tidigare. Jag ser dock väldigt gärna ett liknande samarbete som det här igen. Kreativa och djärva indieförlag som tillsammans levererar en strålande potpurri av fantasy, steampunk, postapokalyps och science fiction. Bortom portalen är ren njutning hela vägen.
Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris och Bokus.
Andra som bloggat om boken är Carola Strömstedt, Barrikaden och Midnatts Ord.
Tack till Fafner förlag för recensionsexemplar.
bokhusets.com 