Relation – Sida 6

Lola och pojken i huset bredvid

Lola och pojken i huset bredvid är skriven av Stephanie Perkins.

Lola Nolan älskar att klä sig i roliga, glittriga outfits och peruker i alla möjliga färger och hon drömmer om att en dag jobba som kostymtecknare i Hollywood. Det passar henne perfekt att bo i San Francisco, där ingen höjer på ögonbrynen åt hennes klädstil eller åt att hon har två pappor men ingen mamma. Allt känns faktiskt helt okej, särskilt nu när hon har träffat sin drömkille sexige rockmusikern Max.
Men just när allt är så bra händer det som inte får hända: Lola ser en flyttbil stå parkerad utanför grannhuset. Till sin fasa inser hon att Cricket Bell är tillbaka. Lola har gjort allt för att förtränga sina känslor för honom under tiden han och hans familj bott på annat håll. Och för att glömma hans hemska tvillingsyster Calliope.
Nu verkar det inte bättre än att Lola, en gång för alla, måste göra upp med sina känslor för pojken i huset bredvid.

Förr oss som läst Stephanie Perkins debutroman Anna och den franska kyssen är igenkänningsfaktorn hög. Vi möter nämligen både Anna och St Clair här i form av vänner till Lola. Något som nästan kändes löjligt bra. Det är lite myspysigt på något sätt att oväntat återse gamla bekanta på det här sättet. Lola är också som roman ganska lik Anna och den franska kyssen på många sätt. Även här förstår vi ju bara av titeln hur det kommer att gå. Det är inte slutet som är målet i Perkins böcker, utan vägen dit. En väg som visserligen är förutsägbar men ändå rätt trevlig.

Och det är just det, boken är trevlig. Det är lite krångel och velande hit och dit men på ett småputtrigt sätt som liksom aldrig brakar samman ordentligt. Lola har varit kär i Cricket men är nu ihop med Max. Cricket är den snälla grannpojken som en gång i tiden krossade Lolas hjärta, och Max är någon slags badboyvariant som Lola kanske eller kanske inte är superkär i. Kryddat med en lite lagom nedgången mamma och två stränga pappor blir det visserligen lite mer substans till den här gulliga historien, men den lämnar liksom aldrig barnbassängen. Jag hade velat ha ett rejält magplask ner i det djupaste åtminstone någon gång i historien.

Å andra sidan är det ibland skönt att veta vad man får, och det löftet håller Perkins. Hon ger oss än en gång en söt kärlekshistoria som ändå känns ganska realistisk. Känslorna är inte alltid självklara och det här med familjer är inte helt lätt. Så hur frustrerad jag än blir av att vi mest får lite skrap på ytan, så är det kanske just det som är Perkins styrka ( boken har trots allt vunnit flera priser ). Hon levererar igenkänning för unga på ett sätt som inte blir för jobbigt eller för känslosamt.

Lola och pojken i huset bredvid var alltså en rätt trevlig lässtund, men inget som lämnar något avtryck i minnet.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Carolina läser, Läsfåtöljen och Zellys bokhylla.

Jag var här

Jag var här är skriven av Gayle Forman.

Cody blir först chockad och sedan förkrossad när hon får veta att hennes bästa vän Meg tagit livet av sig, ensam på ett hotellrum.
Cody kan inte fatta varför Meg skulle vilja dö. De pratade ju om allt. Varför hade hon inte sagt något? Men när Cody reser till Megs universitetsstad för att packa ihop hennes tillhörigheter upptäcker hon att det är mycket Meg inte har berättat. Om sina rumskamrater, människor av en sort som Cody aldrig skulle ha stött på i sin lilla håla till hemstad. Om Ben McAllister, killen med gitarren och flinet, som krossat hennes hjärta.
Men allra mest chockad blir Cody när hon till sist lyckas öppna en krypterad datafil på Megs dator, som visar att hon varit aktiv på en sajt som tycks vara kopplad till hennes död. Allt Cody trodde att hon visste om sin bästa vän sätts ur spel.

Jag är kluven. Jag gillar boken och ämnet den tar upp. Och samtidigt som jag tycker den behandlar ämnet bra, så försvinner ändå en del av viktigheten i det hela i mysteriefrågan.

Självmord är ju ingen lätt sak att skriva om och det känns som att författaren vill lite för mycket med sin text. Hon vill vara respektfull ( vilket hon lyckas med ) och hon vill beröra. Samtidigt skapar hon ett slags extra drama vilket visserligen ger ett extra driv i läsningen, men samtidigt gör att boken inte berör så mycket som jag hade velat.

Ändå gillar jag den från början till slut. Den är lättläst och har ett bra driv, och huvudpersonen Cody känns mångfacetterad. Lite för vuxen för sin ålder, men hon känns ändå äkta och jag förstår henne. Viljan och framförallt nödvändigheten i att få veta varför. Hur kan man inte veta sådant här om någon som står en så nära? Hur kan ens bästa vän i hela världen må så dåligt utan att man märker det och hur kan hon lämna en utan att förklara varför? Är det mitt fel, är det hennes fel, eller kanske den enklaste utvägen, någon annans fel?

Läser man tacksidorna förstår man också varför mysteriedelen finns med. Jakten på vem Meg senast hade kontakt med och hur det har påverkat hennes beslut. Och hur mycket jag än förstår varför, så känns det ändå lite som att det i slutändan mest handlade om en kille.

Jag var här är dock en bra bok, trots att den inte berörde mig så som författaren avsett.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är: Boktokig, Vargnatts bokhylla och Aldrig bara ord.

Svart som ebenholts.

Svart som ebenholts är sista delen i en trilogi skriven av Salla Simukka.

Eleverna på teaterhögskolan är mitt uppe i repetitionerna av en modern version av Snövit och Lumikki Andersson har fått huvudrollen. Lumikki och skådelspelaren som spelar jägaren verkar ha en alldeles särskild kemi – är Lumikki på väg att bli kär för första gången? Premiären närmar sig och rätt som det är börjar Lumikki få meddelanden från en hemlig beundrare, men den spännande flirten utvecklas snart till en farlig besatthet. Beundraren hotar med att förvandla premiären till ett blodbad om inte Lumikki lyder honom.

Lumikki gör allt för att avslöja stalkerns identitet och under sökandet hamnar hon öga mot öga med hemligheter från sitt förflutna. Hemligheter svarta som ebenholts.

Även om bok två i serien var helt ok kändes den ändå lite sådär. För mycket action och ett alltför tvärt avslut som gjorde att jag inte riktigt fastnade och därmed har jag dröjt med att läsa den här. Men Svart som ebenholts överraskade mig rejält.

Lumikki som fått sitt hjärta krossat har träffat Sampsa. Hon är med i en teatergrupp, förhållandet med Sampsa känns tryggt och Lumikki har hittat någon slags harmoni i tillvaron. Tills Liekki dyker upp igen och väcker hennes krossade känslor än en gång. Samtidigt dyker märkliga meddelanden upp. Meddelanden med tvetydiga antydningar om hennes förflutna och löften om kärlek. Om en flicka som var Törnrosa och minnen som Lumikki förträngt. Samtidigt som meddelandena blir alltmer hotfulla kämpar Lumikki för att ta reda på vad hennes vaga minnesbilder betyder. Vad var det egentligen som hände när hon var liten och vem var Törnrosa?

Salla Simukka fortsätter att väva ihop flera berättelser till en. Ett grepp vi känner igen från båda de tidigare böckerna. Spänning varvas med känslor och tonen i den här är härligt poetisk. Den har det där eftertänksamma som jag saknade i tvåan och ger sista delen mer själ och karaktär än de båda tidigare böckerna. Samtidigt finns spänningen här, vem är egentligen stalkern och hur långt är han beredd att gå? Lösningen är oväntad och kanske inte helt vad jag hade önskat mig. Ändå blir det ett bra avslut. Författaren binder ihop trådarna snyggt och vi får svar på alla frågor som omgett berättelsen.

Svart som ebenholts innehåller allt jag förväntade mig efter första boken. Spänning och mystik tillsammans med kärlek, ensamhet och tragedi. Jag förlåter den röriga andraboken helt och är glad att jag fortsatte, för det här var ett avslut väl värt att vänta på.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Livbåten av Charlotte Rogan – bokcirkeltips

Livbåten är skriven av Charlotte Rogan.

1914 förliser oceanångaren Empress Alexandra. Efter att ha lämnat övriga passagerare att drunkna trängs 39 personer i en livbåt som är byggd att bära hälften. För att den unga Grace ska överleva måste andra sätta livet till.

Med list och mod tar hon upp kampen om att härska i båten. En ödesdiger kamp som blottar människans allra mest basala känslor och instinkter såväl hos Grace som hos hennes medpassagerare.

Grace sitter anklagad för en händelse som inträffade under de 21 dagar livbåten drev på havet efter fartygets förlisning. Hon blir ombedd av sina försvarsadvokater att skriva om dagarna i livbåten och det är hennes dagbok vi läser. 39 människor sitter fast i en livbåt byggd att klara knappt hälften. Hunger och panik överröstar moralen och snart pågår en maktkamp på den lilla livbåten.

Vill man ha en bok som skapar funderingar är det här den boken. Den är spännande och jag sträckläste hela boken i ett nafs, men efter läsningen sitter jag kvar med massor av frågor. Visserligen får vi hela historien berättad från början till slut. Alla pusselbitar passar och det borde vara nog. Men ändå. Berättelsen vi får är Graces egen, så som hon väljer att berätta den från de anklagades bås. Vilket betyder att kanske är berättelsen en helt annan? Vad hände egentligen?

Det får vi inget svar på och kanske finns det inget annat svar. Ändå känns berättelsen som en fernissa. Ett solitt men ganska tunt lager av färg ovanpå den egentligen målningen. Den som skymtar fram ibland, men som vi inte får se. Är Grace ett offer för omständigheterna? Lättpåverkad av andras utstrålning och styrka? Eller är hon förövaren, den som egentligen manipulerat alla från början till slut? Eller finns det inga förövare, är de alla bara offer för omständigheter och dåtidens satta regler?

Jag är så otroligt kluven när det gäller den här boken. Jag tycker om slut som är snygga och prydliga. Här får vi visserligen ett väldigt snyggt och prydligt avslut, men jag köper det inte. Tankarna snurrar och jag får inte ihop det. Boken innehåller dessutom fler lager. Vi har frågan om skulden och moralen i överlevnadsfrågan, vem gjorde vad och varför? Där finns också en slags deckarfråga, juveler som kanske eller kanske inte finns, och som kanske eller kanske inte blev stulna. Män som kanske inte är vad de säger sig vara och kistor fulla av guld som ingen känns vid. Det är en bok om överlevnad och instinkter men det är också ett deckarmysterium. Kanske. Eller kanske inte. Allt beror på vad vi som läsare tror om Graces berättelse och om henne själv.

Jag är inte helt förtjust i läsupplevelsen men samtidigt så förbryllad och involverad efteråt att jag inte kan göra annat än rekommendera den här boken starkt. Gärna till en bokcirkel.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är: Boktokig, Sannas bokhylla och Med näsan i en bok.

Skräckvecka – Nattbuss 198 av Niklas Krog

Nattbuss 198 är skriven av Niklas Krog.

Johan vaknar upp rejält bakis, med ett stort, kliande sår på halsen. Hur kom han hem i natt? Långsamt börjar minnen tränga sig på. Av busskraschen, lågorna, skriken. Smärtan. Vad var det egentligen som hände på nattbuss 198?
Det går några dagar. En förändring tar fart. Johan syns plötsligt. Han tar plats, han ges plats. Johan låter det hända och blir en del av kraften, exklusiviteten och viljan. Men om natten vaknar en namnlös fasa. Frida ser att något märkligt håller på att hända med Johan. Men hon har egna rädslor att hantera, hon känner på sig att pappa är på väg bort från familjen. Johans föräldrar är skilda, och Frida tänker att Johan kan hjälpa henne förstå. Och så finns där en oväntad längtan i henne efter att få vara nära honom. Samtidigt börjar media rapportera om bestialiska dåd i trakten.

Jag tänkte börja med att skriva att det här inte är en skräckbok även om den ger det intrycket utifrån. Sedan läste jag lite recensioner och insåg att den faktiskt kan uppfattas som skräck. Själv tycker jag mer det handlar om relationer. Om skolhierarki, familjeproblem, kompisar och det där med kärlek. Jag gissar att min ålder kommer lite i vägen här eftersom det helt klart är en ungdomsbok, så jag försökte se den med nya ögon.

Det läskiga finns där i bakgrunden som en röd tråd genom hela boken. Var Johan verkligen på nattbussen, vem är den finske mannen och vad är det egentligen som händer med Johan? Från att ha varit nästintill osynlig förändras allt över en natt och Johan blir synlig. Han blir stark, lysande och tar plats. Sådant som många i skolåldern drömmer om, speciellt om man tillhör gruppen som inte riktigt hör till.

Jag tycker Niklas Krog balanserar de olika delarna bra. Känslor skildras, osäkerhet skiner igenom och rädslan för det läskiga finns där. Allt får ta plats utan att det blir för dramatiskt, vilket jag gillar. Det tillför en ton som känns äkta.

Det som jag inte riktigt gillar är att vi redan från början vet mer än Johan. Jag hade gärna sett att boken började med uppvaknandet och därmed ge läsaren en chans att bli överraskad i takt med att sanningen uppdagas.

Kanske lagom läskigt för en ungdom, även om jag själv alltså inte uppfattar det som skräcklitteratur. Sträckläsning blev det ändå och jag kommer helt klart läsa även uppföljaren när den kommer.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är: Carolina läser, Världens bästa bok och Oarya.

Tack till B Wahlströms för recensionsexemplar.

Mest klickade 2015

Sist ut för 2015 är kategorin mest klickade och det är två böcker som vann stort. Det är alltså de böcker vars inlägg genererat mest läsare.

Ena boken förstår jag verkligen intresset för, medan den andra fortfarande för mig är helt obegripligt populär. Så obegripligt att jag kommer ägna ett eget inlägg åt detta inom någon vecka.

Den absolut mest klickade är Konsten att höra hjärtslag av Jan-Philippe Sandker.

Som god tvåa kom Ensam på Mars av Andy Weir.

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: