Kategori: Relation

Förintelsen som romance?

hanna-mendels-chans

Hanna Mendels chans är skriven av Suzy Zail.

Hanna Mendel visste vad hon ville bli en berömd
konsertpianist. Vad hon inte visste var att hennes egna
kvarter skulle förvandlas till ett getto. Inte heller att hon
och hennes familj skulle fösas ihop som boskap på en
tågvagn. Eller att hon skulle tillbringa sin sextonde
födelsedag i Auschwitz-Birkenau. Att de hon avskydde
mest skulle bli hennes publik. Och att mitt i detta känna
den första spirande kärleken är kanske svårast av allt att
förstå.

Jag ramlade över den här på mitt senaste biblioteksbesök så den fick följa med hem. Alla känner naturligtvis till förintelsen så bakgrunden till berättelsen är sann. Hanna Mendel har däremot inte funnits utan författaren har skapat henne utifrån de levnadsöden från förintelsen hon fått ta del av, bland annat sin egen pappas.

Tanken är bra. En ungdomsbok om koncentrationsläger och om de fasor som drabbade män, kvinnor och barn. Hanna Mendel hamnar i Birkenau tillsammans med sin syster och har turen att bli utsedd till kommendantens personliga pianist. Väl där lär hon känna kommendatens son Karl och känslor växer fram. Att lägga till förbjuden kärlek är ett smart drag för att kanske locka fler unga läsare. Det blir liksom inte bara hemskheter, utan även ett spirande hopp mitt i allt det hemska.

Tyvärr är berättelsen för distansierad för att verkligen beröra. Romantiken berör mer än fasorna. Jag som kan historien vet att arbetslägrena var fasansfulla så jag kan själv föreställa mig detaljerna som utelämnas, men är man inte så insatt så tror jag tyvärr man lämnar boken rätt oberörd. Hanna Mendel är själv också rätt ovetande. Hon sover visserligen på en kall brits om nätterna. Hon ser de andra svältande fångarna. Folk försvinner och den märkliga röken ligger tung över lägret. Men det passerar på något sätt bara som en bihistoria eftersom Hanna Mendel mest tänker på Karl. Kanske lättsmält information är bättre för att få unga att läsa om detta, än djup tragik som kanske skrämmer dem från att läsa alls. Boken känns mer lik Twilight än Anne Franks dagbok och huruvida det är bra eller dåligt vet jag faktiskt inte.

Boken finns på Adlibris, Bokus och CDON.

Ett oemotståndligt förslag

ett-oemotstandligt-forslag

Ett oemotståndligt förslag är skriven av Birgitta bergin.

Anna Holm är 30 år och fastighetsanalytiker från Kungälv. Livet står still. Hennes pojkvän Jesper är trevlig och jobbet är okej, men det är ändå något väsentligt som saknas. En dag får hon ett rekommenderat brev från advokatbyrån Linberg & Co. Med stigande förvåning läser hon att hon har angetts som arvtagare till fem miljoner euro. För att få ta del av arvet måste hon dock utföra ett uppdrag. Hela brevet känns fullständigt otroligt, men hon måste ju i alla fall höra vad det är hon ska göra för att få arvet. Hon bestämmer sig för att ringa advokatbyrån och boka ett möte.

Två veckor senare står hon i sin nya lägenhet på Östermalm i Stockholm, redo att utföra uppdraget. Men var ska hon börja och vem är egentligen den här jetset-killen Carl-Henrik Vansbo?

Anna är en präktig och duktig tjej som jobbar inom fastighetsbranchen och har ett tryggt men ganska stillastående förhållande med Jesper. När hon en dag blir erbjuden 5 miljoner euro som arv tar livet en oväntad vändning. Förbehållet för att få ut arvet är att omvända jetset-killen Carl-Henrik från festande playboy till ansvarsfull efterträdare för familjeföretaget. Erbjudandet innehåller bara fördelar för Anna. Hon får tillgång till både lyxvåning och kreditkort utan limit, samt en topptjänst på företaget Carl-Henrik förväntas ta över från sin far. När saker väl kommer i rullning upptäcker Anna att det är svårare än hon trodde att ljuga för omgivningen. Och hur mycket av sig själv är man egentligen beredd att ge upp för det som först verkade vara ett oemotståndligt förslag?

Den här hittade jag på storytel som får in fler och fler e-böcker, något jag uppskattar eftersom jag inte klarar av ljudböcker. Det här är äkta chic lit, feelgood och romance. Allt i ett. Handlingen är orealistisk men vem har egentligen någonsin krävt realism i chic lit? Det är drömmen man vill ha. Att för bara några timmar sväva iväg och tillåta sig fundera över hur man hade gjort själv. Och trots att den är  lättsam så funderar Anna hela tiden över de val hon gör och vad som är rätt och fel. Känslorna svallar upp och ner när jag läser. Ibland håller jag med henne och ibland blir jag förbannad, men tråkigt har jag inte. Det här är bra feelgood och att slutet är totalt oförutsägbart var en oväntad men trevlig bonus.

Boken finns på Adlibris, Bokus och CDON.

Livsregler för en medelstor get

livsregler-for-en-medelstor-get

Livsregler för en medelstor get är skriven av Ina Ekegård.

Sammanför ett psykfall med en dryg stekare, ett missbrukarbarn och ett CP. Placera dem i en ovanligt gammal bil och skicka iväg dem på en road trip genom landet. Lägg därtill en mörk hemlighet, en samling borttappade manuskript och en strävan att någon gång
innan sommaren är slut, nå grekisk mark. Resultatet blir Livsregler för en medelstor get, en varm berättelse om att köra vilse.

När den här boken hittade hem till mig, efter lite omvägar, blev jag ganska ställd. Baksidestexten i kombination med titel och omslag gjorde mig helt konfys. Å ena sidan ger baksidestexten lite information som pekar åt ett håll, medan både titel och omslag lovar något helt annat.

Boken återges ur två berättarperspektiv, Julias och Patriks. Julia är introvert med förmodade ätstörningar och hatar hela världen. Hon hatar så mycket att hon ibland till och med glömmer att det hon hatar mest av allt är sig själv. Julia sommarjobbar på ett äldreboende och håller sig på sin kant. Tills en av de boende, Bernt, en dag visar Julia fotografier på sitt barnbarn som han aldrig träffat. Han ber Julia om hjälp att kontakta sondottern Elvira. Av någon anledning Julia inte förstår själv gör hon det och ordnar en träff mellan Bernt och Elvira. Tyvärr dör Bernt dagen innan Elvira ska komma på besök. Elvira och Julia ses kort på Bernts begravning och känner därför igen varandra när de senare stöter på varandra på gatan.

Patrik är Elviras nästan brorsa. Vilket innebär att hon troligen aldrig kommer vilja ligga med honom, men Patrik är inte den som ger upp sina drömmar. Han ska till exempel till Grekland med sin bästa kompis. Ett inte helt enkelt företag när båda resenärerna är CP och sitter i rullar och dessutom vill bila till Grekland. Det krävs alltså lite planering för åkdon, medföljande assistenter och plats för rullarna. När de hittat den perfekta bussen att åka med, är det självklart att Elvira som fått ärva Bernts gamla bil kör Patrik till Karlskrona och den väntande bussen som ska föra honom vidare till Grekland. Dagen innan de ska åka stöter de på Julia och hennes kollega Adam som av olika anledningar bestämmer sig för att följa med till Karlskrona. Konstellationen för resan blir psykfallet Julia, missbrukarbarnet Elvira, stekarn Adam och CP-Patrik.

Redan efter bara någon sida inser jag att boken är bra. Den är riktigt jäkla bra! Språket är vackert och flytande och det är ett härligt driv rakt igenom hela boken. Det finns inte en enda onödig sida, inget som inte måste finnas med. Julia och Patrik har varsitt språk och det är hela tiden tydligt vems perspektiv som berättar. Från Julias arbete på äldreboendet, under roadtripen och längs alla hinder på vägen nystas karaktärerna upp. Deras förflutna är ett pussel där man får delarna bit för bit. Min irritation över den självömkande Julia övergår i djup empati när skärvorna samlas ihop och visar en skrämmande bakgrund. Och precis när man tror att man vet allt, dyker ännu en skärva upp, och det man trodde var självvalt visar sig vara en löst sammanfogad kopia av en människa. Någon som låtsas leva för att överleva. Det är trasigt, skitigt och förfärligt. Men i den här boken finns det där miraklet som jag ofta saknar i andra böcker. För här finns samtidigt varm humor, empati och hopp. Massor av hopp. För mig är det här en av årets bästa böcker. En klar fullträff rakt i hjärtat.

Tack till Idus förlag för recensionsexemplar.

14 – Mörk ungdomsbok

14

14 är skriven av Alexandra-Therese Keining.

14 utspelar sig under en enda helg. En helg som förändrar livet för de fem tonåringar vi får möta. Alla bär de på en egen hemlighet, en sårbarhet och en längtan. När deras öden sammanflätas, stärker de i vissa fall varandra.

Det här är en väldigt mörk bok. Alla karaktärer har någon form av problem och har på något sätt hamnat snett. Billies pappa kommer av någon anledning inte hem och hon kan inte förstå varför. Carl-Henrik är adopterad och har helt plötsligt fått en lillasyster, lilla apan, som tar all uppmärksamhet och kärlek hemma. Fredrik är mobbad och utanför och för honom finns det bara ett sätt att slippa den själsliga smärtan. Saga lockas av sin storasysters pojkvän som av någon anledning är så snäll mot henne, och Mathildas pappa blir aldrig nöjd hur mycket hon än presterar. Under en helg kulminerar alla deras problem i tragik och det som kunde ha varit en vanlig helg slutar med blod, jakt och skuld.

På ett ställe i boken står det att den är mörk och tung, men att det ibland även sker mirakel. Så jag väntade mig något mirakel som tyvärr aldrig hände. Det är tungt och mörkt och även om boken inte slutar så tragiskt som den kunde ha gjort så finns det inga vinnare här. En för mörk bok för mig, men säkert en räddning för trasiga ungdomar som kanske behöver läsa om öden värre än deras egna. Ibland hjälper det medan man fortsätter vänta på miraklet.

Jag har svårt att sätta betyg själv, men jag gissar att betyget från rätt åldersgrupp blir högt.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Lilla Piratförlaget för recensionsex.

Världens viktigaste kyss

varldens-viktigaste-kyss

Världens viktigaste kyss skriven av David Levithan.

Harry och Craig har bestämt sig för att slå världsrekordet i längsta kyss: 32 timmar, stående, utan att släppa kontakt med den andres läppar. Kyssen följs av människor världen över. Runt dem finns vänner och familjemedlemmar i alla fall från den familj som accepterar sin son som han är. Snart samlas det även främlingar, några beväpnade med tillhyggen och glåpord, men de flesta är där för att stötta och skydda. Och runt dem alla ljuder ett eko, en kör av röster från män som dött i aids. Män som minns hur det var att offra allt för att få vara sig själv och älska den man älskar, och hur de led för den rätten. Världens viktigaste kyss är en berättelse om det omöjliga, och hur människor tillsammans kan göra det möjligt. En berättelse om att mötas, älska, skiljas, dö. Och där emellan: kyssas.

Den här boken är allt det jag hade förväntat mig av Oceanen vid vägens slut, och The fault in our stars för att nämna några. Det skrevs så mycket om hur magiska de böckerna var och visst var de bra, rentav fantastiska, men något omedelbart halleluja-moment upplevde jag inte. Det gjorde jag med den här. Den här är allt och lite till.

Den handlar om Avery och Ryan som möts på en queerskolbal, om Cooper som inte accepterar sig själv och det han är, och såklart om kyssen. Berättare är alla de som dog i Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar. De som dött, levt, älskat och lidit för Harry och Craigs rätt till att kyssas. De berättar allt detta medan de förundras över möjligheterna som finns nu men inte fanns då, medan de förfasas över att det ändå inte finns ännu mer möjligheter, att man fortfarande måste kämpa för en kyss. Boken handlar om då, idag och imorgon.

Alla ungdomar och även vuxna borde ta del av det här. Nu vet ju jag tyvärr att de som skulle behöva läsa det här troligen inte gör det. De som hatar vill fortsätta hata. Därför måste man börja med ungdomar. Är du lärare, läs den här högt för dina elever. Hela boken. Jag lovar att det sitter en Cooper i ditt klassrum som hatar det han är, att det finns en Neil och Peter som inte kan vara öppna med sin kärlek eller en Avery med en hemlighet gömd bakom sitt rosa hår. Kanske bor någon av dessa hemma hos dig som är förälder? Man måste börja någonstans och då kan man gärna börja med Världens viktigaste kyss.

Betyget blir utan tvivel 5/5

Tack till Gilla Böcker för recensionsexemplar.

Du kan hitta boken på Adlibris, Bokus och CDON.

Britt-Marie var här

britt-marie-var-har

Britt-Marie var här, skriven av Fredrik Backman.

Borg är ett samhälle om vilket det snällaste man kan säga är att det ligger vid en väg. Britt-Marie är en 63-årig kvinna som fått höra att hon är en passivt aggressiv ältande gnällkärring. Hon har lämnat storstan och sin otrogna man efter 40 års äktenskap, Borg har gått igenom en finanskris som inte lämnat något annat efter sig än ”till salu”-skyltar och en ölstinkande pizzeria. Britt-Marie hatar fotboll, Borg har inget annat än fotbollen kvar. Det är inte början på en underbar vänskap, det är det sannerligen inte. Men när ungdomslaget i byn behöver en tränare så desperat att de till slut är redo att ge jobbet till vem som helst, då bryr de sig inte om petitesser som att hon absolut inte vill ha det. För när det kommer till kritan finns bara en universell sanning om samhällen vid vägar: Pizzerior och fotboll är det sista som överger människorna. 

Förra sommaren drabbades min pappa ( styvfar egentligen, men pappa för mig ) av en massiv stroke. I två veckor visste inte läkarna om han skulle överleva, eller hur han skulle vara när han vaknade upp. Grönsak eller min pappa? Under den här tiden läste jag boken En man som heter Ove. En man som på många sätt påminner om min pappa. Sidor som jag haft svårt för under uppväxten, sidor jag aldrig riktigt förstått och som emellanåt irriterat mig något så fruktansvärt. Så läser jag då om Ove som är som min pappa, har alla dessa irriterande sidor vi bråkat om så många gånger. Och för första gången känner jag att jag kan förstå min pappa. Förstår var det kommer ifrån, att de här sidorna inte är dominerande utan att han faktiskt egentligen är allt det där andra, det kärleksfulla och omhändertagande. Han bara gömde undan det litegrann. Så jag läste och grät, läste och grät ännu mer. Och älskade min pappa för allt han är, även det som är Ove. Min pappa blev som tur var bättre och boken hamnade i bokhyllan. Älskad och inte bortglömd.

Så kommer nu den här boken, Britt-Marie var här. Jag har längtat efter den men samtidigt fasat lite för den, för hur kan den jämföras med Ove som jag har så kär? Den visar sig vara precis lika bra, om inte snäppet bättre. Britt-Marie är precis som Ove en väldigt irriterande figur. Saker ska göras rätt och regler måste följas. För så har det alltid varit. Inte nödvändigtvis för just Britt-Maries välmående. Hon bryr sig allra mest om sin man Kent och hans välmående är sannerligen viktigt. Så viktigt att Britt-Marie en dag inser att livet har sprungit förbi medan hon sett till att middagen är varm när Kent kommer hem, oavsett när eller om han kommer hem.

Skillnaden som gör att jag faktiskt tycker den här är lite vassare är dock inte Britt-Marie, utan de andra karaktärerna. I boken om Ove är det Ove som är viktig, det är han som står i fokus medan övriga karaktärer förvisso spelar roll men aldrig blir riktigt tydliga. De håller sig i bakgrunden. Inte i den här boken. Här är Vega, Omar, Paddan, Sami, Någon och alla de andra precis lika viktiga som Britt-Marie. Jag bryr mig lika mycket om dem som om henne och det gör boken ännu mer levande för mig. Dessutom är den här roligare än Ove. Till Ove skrattade jag aldrig hysteriskt, något jag definitivt gör när Britt-Marie möter samhället Borg första gången. Jag läser igenom boken med konstanta ryckningar i ansiktet eftersom jag antingen är på väg att börja storböla eller få ett hysteriskt skrattanfall. Britt-Marie var här förvandlar mig till ett gråtskrattande psykfall. Inget fel på psykfall, men läsning offentligt rekommenderas verkligen inte.

Det enda jag stör mig lite på är att Backman inte riktigt litar på att vi läsare förstår Britt-Marie. Han skyfflar in hennes personlighet lite för kraftfullt i början, så man känner sig en aning knäppt på näsan. Men efter ungefär en tredjedel av boken har det där släppt och det är bara hänga med i en underbar bok.

Och så har vi ju slutet. Vilket slut! Jag vet precis vilken dörr hon knackar på och varför, men du kanske inte tror likadant. Bara det är också fantastiskt.

Tack till Partners in stories för recensionsex.