Relation – Sida 11

I skuggan av ett ljus

I skuggan av ett ljus är första delen av två, skriven av Marie Löfgren.

Thekla känner i hela kroppen att hon är bevakad när hon och kompisgänget är på en sommarfestival men det skrämmer henne inte. Hon söker efter det som skapar känslan men den håller sig hela tiden utom räckhåll och när hon kommer hem försvinner känslan bara för att dyka upp när skolan börjar igen på hösten. Det visar sig att den hänger ihop med den nya killen i klassen, Gabriel du Rietz. Han har en fantastisk förklaring till varför han flyttat till den sömniga småstaden och börjat i samma klass som Thekla men redan från början anar hon att han inte talar sanning. Frågan är om hans osanningar döljer att Thekla är i fara eller om han ljuger för att kunna skydda henne. Thekla trodde att hon hade nog med sina vanliga tonårsbekymmer och sin trassliga familjerelation men Gabriel tar med sig fler problem in i hennes liv. Snart befinner hon sig mitt i en urgammal maktkamp mellan demoner och fallna änglar.

När jag började läsa den här boken kände jag först att den var dåligt redigerad. Man får följa Theklas skoldagar i detalj, där lektion efter lektion radas upp. Men det som känns segt i början blir så småningom en stadig lunk där jag sugs in i Theklas vardag. Där hennes vänner, familj och mötena med Gabriel sakta träder fram och formar ett liv. Halvvägs in i boken är jag fast. Theklas tragiska hem, hennes bekymmer med vännerna och Gabriels hemligheter matas långsamt ut mitt i det vardagliga med skola, lektioner och extrajobb. Det enda som egentligen stör mig lite är att känslan i boken inte är tidsenlig. Både omslag och karaktärer ger snarare en känsla av tidigt nittiotal än nutid. Men det är en petitess och jag var så inne i Theklas vardag att jag direkt efter den här sträckläste även bok två. Märkligt nog är inte det övernaturliga mest framträdande. Jag skulle snarare beskriva det här som en relationsroman för ungdomar, med inslag av övernaturligt och den detaljerade vardagsbeskrivningen som jag ogillade från början blev det som lockade mig mest att fortsätta läsa.

Boken finns hos Adlibris och Bokus.

Tack till författaren för recensionsexemplar.

Årets bästa bok!

Jag visste redan då att den var årets bästa. Jag har rekommenderat den här till så många olika människor vilket ändå är rätt ovanligt. Men så är det, en ruskigt bra bok som passar de flesta.

Handlingen och berättarstilen påminner om en klassisk katastroffilm. Och ändå inte. Kampen i boken är oftast inte ädel. Den är skitig, dödlig och våldsam. Vissa slåss, några samarbetar, de galna blir ännu galnare och de sjuka går under. Och hela boken är bara så otroligt bra. Den har allt som behövs för en riktig nagelbitare.

Visserligen är inte året slut än, men jag vågar mig ändå på att utnämna Stjärnklart till årets bästa bok. Dessutom har Sverige fått en ny hjälte och Carl Hamilton kan slänga sig i väggen.

Årets bästa: Unga vuxna

En bok alla borde läsa. Det borde vara obligatorisk uppläsning av den här i högstadiet, på riktigt. Både för att högläsning aldrig är fel och för att det här just nu är en av de viktigaste böckerna för unga vuxna att läsa. Och riktigt riktigt bra.

Den här boken är allt det jag hade förväntat mig av Oceanen vid vägens slut, och The fault in our stars för att nämna några. Det skrevs så mycket om hur magiska de böckerna var och visst var de bra, rentav fantastiska, men något omedelbart halleluja-moment upplevde jag inte. Det gjorde jag med den här. Den här är allt och lite till.

Årets bästa: Feelgood

En härligt varm bok som fick mig att må så bra, att le och att fasa för sista sidan när berättelsen når det oundvikliga slutet. Feelgood när det är som allra bäst.

Känslan av vandringen är påtaglig och jag känner mig närvarande. Som om jag är en del av upplevelsen. När slutet närmade sig drog jag ut på läsningen, allt i ett försök att dra ut på avskedet som jag visste skulle komma. Det kändes som att säga farväl till nya vänner alldeles för tidigt.

Årets bästa: Ungdom

För att Lumikka helt enkelt är den coolaste jag vet.

Man förstår tidigt att Lumikka har en trasig bakgrund, något som tvingat henne till att bli en mästare i förklädnad för att vara osynlig, hitta gömställen för att inte bli hittad och bli doftexpert för att känna doften av fienden innan det är försent. Dessutom är hon riktigt bra på att slåss. Lumikka engagerar. Hennes strävan efter att vara osynlig, att inte lita på någon, skär lite i hjärtat. Trots hennes egen skräck för att blanda sig i, bli synlig, så riskerar hon ändå allt för att hjälpa sina nästan-vänner i nöd.

Och hon gör det Så. Jävla. Bra

Fjärde riket

Fjärde riket är skriven av Maria Nygren.

”Såklart var Hitler ett svin”, säger Blenda med en blick på LSD:s bleka ansikte. ”Men vi ska inte ta hans idéer. Det här handlar inte om vad han sa, utan om hur han sa det. Och om en sådan tönt lyckades skapa ett helt nytt rike borde vi åtminstone lyckas ta över klassen.”

Blenda är en ensamvarg som drömmer om att få stå i centrum och bestämma. LSD är överempatisk, men har ingen riktig livsgnista. Hon skriver nästan dagligen självmordsbrev som hon sedan river sönder för att lätta på trycket.
Penny blir ständigt en kopia av den hon pratar med och har för länge sedan glömt vem hon är.

Tillsammans studerar de Hitlers väg till makten i ett grupparbete i skolan. Och plötsligt inser de hur de ska göra för att störta skolans drottning, Hedvig. Alla som inte vågar vara sig själva, som känner sig osäkra eller har blivit utnyttjade av Hedvig kommer att bli tacksamma. Och det visar sig vara så enkelt: det gäller bara att hitta något som förenar alla och berätta hur bra de är, att de förtjänar bättre. Precis som Hitler gjorde med tyskarna efter första världskriget. Men snart glömmer Blenda vad hon egentligen kämpar för. Det enda viktiga blir makten. Att få större makt, och att få behålla den. Till vilket pris som helst…

Retoriken Blenda följer är förvisso både högaktuell och intressant, men mest känns det här som en spegling av skolan, tonåren och alla de frågor som kan bli problematiska utan vuxnas inblandning. Jag har läst i några recensioner att frånvaron av de vuxna i boken inte känns trovärdig, men jag måste nog protestera. Jag var aldrig varken drottning eller utanför, utan gled smidigt igenom skolåren någonstans i mitten. Lärarna minns jag inte alls som varken närvarande eller auktoritära. Tvärtom var de ofta föremål för vår manipulation, precis som både rektor och kurator användes flitigt som både alibi för skolk eller som verktyg för inbillade orättvisor vi ville ha åtgärdade. Samtidigt var vi ändå så ovetande. Allt skedde med en sorts egocentrisk spontanitet och utan vidare eftertanke eller planering, medan ungdomarna i boken är hur smarta som helst och fullständigt medvetna om hela omgivningen.

Boken känns ändå rätt trovärdig för mig, retoriken känns brännhet och tyvärr som den självklara grunden i viss partipolitik idag, så jag tycker det här är en bok som bör läsas. Kanske kan den fungera som tillfällig ögonöppnare för både unga och vuxna även om jag känner att den missar målet lite. För det var ju inte bra innan det blev dåligt, men ändå är det på något sätt så det blir här.

Tack till Månpocket för recensionsexemplar.

Boken finns på Adlibris, Bokus och CDON.

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: