Relation – Sida 10

Himlen börjar här – Jandy Nelson

Himlen börjar här är skriven av Jandy Nelson.

Lennie är sjutton år och lever ett stilla liv i skuggan av sin utåtriktade syster Bailey, en tillvaro hon trivs med. Men en dag händer det ofattbara, Bailey faller ihop i en hjärtattack och dör. Sorgen och saknaden är oändlig, och Lennie drar sig undan alla i sin närhet. Samtidigt drabbas hon för första gången av kärleken, och passionens svindlande och förbjudna känslor som får Lennies värld att explodera.

Jag måste börja med att be om ursäkt, eftersom jag inser redan nu att det här mest kommer bli en hyllning till Jandy Nelsons andra bok, Jag ger dig solen.

Himlen börjar här är fantastisk på alla sätt och vis. Språket är vackert, karaktärerna känns färgsprakande och handlingen är hjärtslitande i all sin sorg och glädje. Jag borde ha läst den här boken först, då hade jag älskat den i all sin fantastiskhet. Jag hade gråtit och skrattat och älskat varje rad. Men nu gjorde jag inte det. Jag läste författarens andra bok Jag ger dig solen först och när den boken har krossat ens hjärta om och om igen, när man efter tre månader fortfarande har den bokens karaktärer i huvudet, då är det svårt att ta till sig Himlen börjar här så som den bör tas emot.

Det betyder inte att den är boken inte är underbar, för det är den. Läs den här boken först. Njut, skratta och låt hjärtat blöda ikapp med Lennie. Sedan läser du Jag ger dig solen och du kommer falla totalt för din nya favoritförfattare Jandy Nelson.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Looking for Alaska av John Green

Efter Alaska är skriven av John Green.

Den första vännen

Den första kärleken

De sista orden

Miles lämnar ett trist, ensamt liv på High School bakom sig och anländer till internatskolan Culver Creek i Alabama en tryckande het dag strax före terminens början. Han längtar efter förändring och ett nytt liv och hoppas kunna hitta det på Culver Creek. Och visst förändras hans liv. Livet på skolan bygger på vänskap, fiendskap och ständiga brott mot skolans stränga regelverk. Inom loppet av något dygn har han fått ett nytt namn, ”Bullen, fått en ny vän, Översten, och lärt sig en och annan ny ovana.
Och han träffar Alaska Young – den smartaste, roligaste och snyggaste tjej han någonsin sett. Hon förändrar hans liv mer än något annat, mer än han någonsin kunnat ana …

Det här kommer bli ganska kortfattat eftersom det är otroligt svårt att skriva något utan att spoila handlingen.

Boken innehåller en stor Händelse och berättelsen är indelad i före och efter Händelsen. Green har ett språk jag tycker om som är både avskalat och svulstigt på samma gång. Humorn är torr, men känslorna är massiva. Nedräkningen till Händelsen driver mig framåt i jakten på frågan vad var det som hände? Jag läste med hjärtat i halsgropen eftersom jag fattade att något kommer gå riktigt illa och ändå är det inte Händelsen som är det viktiga i slutändan. Det är känslorna som framförs och vi känner nog igen oss allihop. Den påminner om Jellicoe road på sätt och vis. Det är en bok om ungdomen, om vänskap och kärlek och allt vad det för med sig. Utanförskap, sex, alkohol, pranks i sann skolanda ( och oj vad bra den sista är ), avundsjuka och rivalitet. Huvudkaraktären Miles berör mig. Hans ensamhet i början och de första trevande försöken att få vänner är rörande, och hans fascination för människors sista ord skapar nyfikenhet även hos mig och definierar honom på ett sätt som gör karaktären levande och trovärdig.

Jag har tidigare läst John Greens Pappersstäder som jag inte kände något alls för faktiskt, därför har jag heller inte skrivit om den här. Det är svårt att skriva något intressant om en bok en bara känner jaha för. Därefter läste jag hans bok Förr eller senare exploderar jag ( The fault in our stars ), en bok som jag tyckte var väldigt bra. John Green låg så att säga plus minus noll hos mig. Den här boken tyckte jag nästan ännu mer om, fast på ett annat sätt.

Man verkar ha lite svårt att bestämma sig för vad boken ska heta på svenska. Den tidigare versionen heter Var är Alaska. Den verkar dock vara slutsåld på förlaget, och nu när ny utgåva är på gång har man istället valt titeln Efter Alaska.

Nya utgåvan kommer ut i juni och du kan bevaka den på Adlibris, Bokus eller CDON.

Dash och Lilys utmaningsbok

Dash och Lilys utmaningsbok är skriven av Rachel Cohn och David Levithan.

Av olika anledningar är Dash och Lily ensamma i New York över julhelgen. Lily har placerat ut en röd anteckningsbok med en utmaning i sin favoritbokhandel i hopp om att en kille ska hitta den. Det gör Dash. Han genomför Lilys utmaning och skriver dessutom ner en egen. Utmaningarna tar Lily och Dash till klassiska NY-ställen, och Moleskine-boken fylls inte bara av kluriga ledtrådar utan också av deras personliga historier. Men kommer de någonsin att träffas i verkligheten? Och om de gör det, kommer magin att finnas kvar?

Vi kan ju börja med omslaget. Jag tycker verkligen inte om det. Hade det inte stått Levithan på den här boken eller om jag inte redan hade läst om den, hade jag aldrig någonsin plockat upp den här boken. Omslaget känns som att det är en någon b-bok från 80-talet som är helt utdaterad idag. Så det var ju tur att jag kände till den, för det är faktiskt en helt underbar bok.

Dash och Lily är två helt olika personer. Dash är den aviga besservissern som verkar lite blasé oavsett situation, medan Lily är omfamnande, sprallig och pratig på det där överskruvade sättet. Eller det är i alla fall så det börjar. När vi väl lär känna karaktärerna är de naturligtvis mer komplexa än så, även om Lilys smeknamn på den för henne okända Dash är Snäs. Jag tycker verkligen om den här boken, även om dialogerna som så ofta nuförtiden verkar tagna direkt från Gilmore girls. Alla är liksom så jäkla smarta, poetiska och existensiella att en förundras över hur korkad en själv måste ha varit som tonåring. Trots det är det så charmigt allting. Lily är charmig och lite sorglig emellanåt, Dash är snäsig och pretentiös men också lite sorglig ibland och när de två möts i den röda anteckningsboken slår det gnistor.

Dash och Lily är magiska tillsammans och julkänslan en får är nästan löjligt påtaglig. En underbar liten bok som jag förmodligen bäddar in mig i igen lagom till jul.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Huset mittemot

Huset mittemot är skriven av Alex Haridi.

”Det finns historier som berättas om och om igen trots att alla redan har hört dem. Historien om Jonathan Andersson var en av dessa. Det fanns inte en elev på Uddviksskolan som inte kunde den utantill och ändå slutade den aldrig att fascinera. Det var ingen lång historia och den var inte särskilt komplicerad. Den gick så här: ”Den nittonde oktober 1992 cyklade Jonathan Andersson hem från skolan. Han åt sitt mellanmål och gjorde sina läxor. Sedan gick han upp på vinden och hängde sig. Han var bara tretton år gammal.”

Alla i stan kan den här historien. Även Joel: en smart, grubblande kille som växer upp mittemot huset där allting hände. Det kallas Ödehuset eftersom ingen har bott där sedan det hemska för tjugo år sen.
Men så en septemberdag parkerar en bil vid infarten. En man kliver in med en papperspåse och kommer ut tomhänt. Och den enda som ser honom är Joel.
Det här blir början på ett sökande efter sanningen där alla gränser suddas ut. Är det lek eller allvar? Verklighet eller fantasi? Joel eller Jonathan?

Uppväxten är väl rörig för de flesta och det är inte alltid så lätt att veta vad man ska prioritera, eller hur man ska uppföra sig eftersom olika sammanhang kräver olika uppföranden. Kanske är det den röran i Joels huvud som ger honom fel prioriteringar, som nästan gör honom besatt av hemligheten bakom Jonathans död? För samtidigt som Joel lägger allt sitt fokus på berättelsen om Jonathan så mår hans bästa vän dåligt, hans familj ännu sämre och Joel beter sig mest elakt och irrationellt. Elakheten känner man igen från sin egen tonår, det är svårt att argumentera när man inte alltid vet själv vad man känner. Men mysteriet och Joels beteende i ödehuset känns liksom för svårgripbart. Jag förstår inte varför han gör som han gör.

Berättelsen är spännande och fräsch. Ändå känns det som att den bara når fram halvvägs och jag blir tyvärr inte helt berörd. Kanske hade författaren vunnit lite på att göra den ännu läskigare. Med mer rysningar kanske jag hade minskat mitt fokus på frågan varför.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

En annan sida av 9/11 – En bit av mig fattas

En bit av mig fattas är skriven av David Levithan.

Det är morgon i New York. En vanlig high school-dag väntar Claire. Peter skolkar och är downtown. I Brooklyn ligger Jasper och sover. Ingen av dem anar att allt ska förändras innan dagen är slut. Det är tisdagen 11 september 2001.
Claires familj kan inte ta sig till sitt hem efter att de två skyskraporna kollapsat. I veckor efteråt har hon sömnsvårigheter och går nattliga promenader. Jasper tillbringar dagen med att samla in papper som har blåst in över Brooklyn från World Trade Center. Senare känner han sig märkligt avtrubbad från händelsen eftersom han sov när det hände. Peter blir ögonvittne till katastrofen men är ändå, eller kanske just därför, den som fattar minst. Hur fattar man det ofattbara?

Det är alltså David Levithan som skrivit den här, samma som skrivit boken Världens viktigaste kyss, en bok jag älskar. Den här är viktig och fin fast på ett annat sätt. Lite mer lättåtkomligt och lite mer anpassad för yngre läsare än Världens viktigaste kyss. Jag som minns precis vad jag gjorde den 11e september 2001 och har sett tvillingtornen rasa om och om igen får här ta del av en dold sida. Vad hände i skolorna och på gatorna runtom i staden New York? Det värmer hjärtat när man läser om hur folk på gatan tröstar varandra, hur en skoförsäljare ger ut gratis skor till de som förberett sig på en dag på jobbet men istället irrar omkring planlöst i en trasig stad. Alla dessa små små händelser i skuggan av de stora dåden som man inte kände till.

Levithan berättar hur man ändå kan uppleva ett trauma trots att man inte är direkt drabbad själv. Har man rätt att ta plats i sörjandet? De tre ungdomarna befinner sig alla i New York när katastrofen inträffar och alla får sin värld omkullkastad. Deras trygghet, deras förväntningar och deras värderingar får en annan mening. Vi får följa dem i deras sökande efter sitt nya jag i spillrorna av tvillingtornen. Hur människor som troligen aldrig hade mötts, möts förutsättningslöst och skapar nya värderingar att växa upp i.

Jag tyckte mycket om den här trots att det ändå finns en viss distans. Karaktärerna är färgrika och språket känns tydligt igen som Levithans. Ändå känner jag mig som en betraktare genom hela boken, inte delaktig. Och kanske är det själva syftet med Levithans berättelse.

Boken verkar bara finnas tillgänglig på engelska med titeln Love is the higher law och du hittar dem på Adlibris och Bokus. Eller på svenska på biblioteket som jag gjorde.

Underbar läsning – Jag ger dig solen

Jag ger dig solen är skriven av Jandy Nelson.

Jude och Noah är tvillingar, men olika, även om båda drömmer om att bli konstnärer. De har alltid tävlat om föräldrarnas uppskattning, men när familjen drabbas av en stor tragedi förändras allt. Tre år senare är det bara Jude som tycks bry sig om att hålla ihop det som är kvar av familjen. Noah verkar inte bry sig om något, allra minst målandet. Men när Judes viktigaste konstprojekt sammanför henne med en excentrisk skulptör och hans unge skyddsling, avslöjas gamla hemligheter och historien nystas upp. Sakta börjar tvillingarna förstå vad som egentligen har hänt, och vad som är viktigt.

Noah och Jude som förut var en, har nu blivit två. Var och en innesluten i sin egen smärtsamma bubbla av hemligheter, svek och skuld. Skulden som till en början är obegriplig blir tydlig när sanningarna allteftersom drabbar mig som käftsmällar. Små felval som inte kan göras ogjorda och som orsakar en spricka mellan en själv och resten av universum.

Den här boken hade jag aldrig läst om det inte var för Oaryas recension, så tack för att du visade mig en underbar bok. Språket är sagolikt. Noah och Jude berättar ur varsitt perspektiv och framförallt Noahs berättelse är makalös. Han är helt hudlös och känslorna drabbar en som små explosioner av smärta eller lycka. Det är som om författaren har flödesskrivit, när man bara sätter sig framför datorn med timern på fem minuter och sen bara skriver man. Ord och känslor bara flödar ut direkt från hjärnan utan redigering eller eftertanke. Så känns det här. Texten flödar ut från boken och skyfflas ner rakt in i hjärtat på mig. Höga berg och djupa dalar räcker inte som beskrivning. Under läsningen krossas mitt hjärta igen och igen. Däremellan flyger jag högt. Flodvågen av känslor ger inget utrymme för lagom. Ändå är det här något så enkelt som en bok om svartsjuka, avundsjuka, kärlek, familj och livet i allmänhet. Och om att växa upp.

Jag ger dig solen är inget mindre än fantastisk. Det enda jag möjligen inte är helt nöjd med är de sista sidorna. Språket som genomgående flyter likt rinnande honung känns aningen krystat när författaren ska runda av. Men det gör ingenting. Den här boken ger så mycket glädje, tårar och skratt att det ändå räcker och blir över.

Jag är glad att det här blev årets första bok. 2015 behöver ju också en lista över årets bästa att fylla…

Boken finns på Adlibris, Bokus och CDON.

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: