Fantasy – Sida 30

Den röda pyramiden – Rick Riordan

Den röda pyramiden är första boken i en serie skriven av Rick Riordan.

Carter och Sadie har inget annat gemensamt än att de har samma föräldrar. Deras pappa, doktor Julius Kane, är en framstående egyptolog, och deras mamma var en känd arkeolog som dog under mystiska omständigheter när de var små. Men en kväll sammanförs de på British Museum av doktor Kane, som berättar om ett »experiment« som ska ställa saker till rätta för deras familj.
Hans planer slår dock fruktansvärt fel. En explosion frigör en uråldrig ondska i den egyptiska guden Set, som förpassar doktor Kane till glömskan och tvingar barnen att fly för sina liv.
Carter och Sadie måste ge sig ut på ett farligt uppdrag från Kairo till Paris till den amerikanska sydvästern, för att rädda sin pappa och förhindra Set från att förstöra allt de håller kärt.

Sadie och Carter växer upp åtskilda och träffas endast två gånger om året. När deras pappa försvinner tvingas Carter och Sadie som knappt känner varandra, kämpa tillsammans för att rädda sin pappa. Något som inte är helt lätt när det visar sig att gudarna bakom den egyptiska mytologin faktiskt finns på riktigt. Dessutom vill en av gudarna ta över världen och Sadie och Carter måste nu inte bara rädda sin pappa, de måste rädda hela världen från dess undergång. Som tur är visar sig båda ungdomarna vara kraftfulla magiker och de får också hjälp från oväntade håll.

Sadie och Carter berättar vartannat kapitel och berättarrösterna är inte helt olika, så ibland måste jag stanna upp och se vem kapitlet tillhör. Jag är heller inte överförtjust i att själva berättelsen föreställer en ljudinspelning av Sadie och Carter. Det blir berättande varvat med lite tjafs i bakgrunden, när den ena inte håller med det den nuvarande berättaren säger. Onödigt rörigt tycker jag. Som helhet är dock boken härlig. Den ständigt närvarande humorn och de ibland motsträviga karaktärerna ger ett djup till berättelsen som gör den till mer än bara action.

Det är roligt, lustfyllt och spännande. Man märker berättargläden på varje sida. Riordan väcker inte bara liv i gamla gudar och ger dem oväntade personligheter. Han skapar osannolika varelser, de mest fruktansvärda monster och tar med oss på en resa över hela världen. Ibland på en och samma sida. Vi får talande babianer, en vit krokodil vid namn Filip av Makedonien, levande Elviskostymer i Graceland och lerfigurer som kan bringas till liv varav den charmigaste är Degkillen.

Den röda pyramiden är ett fantastiskt äventyr jag väldigt gärna vill ha mer av.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Modernista för recensionsexemplar.

Arra: Legender från Lavora

Arra: Legender från Lavora är skriven av Maria Turtschaninoff.

”Hittills hade Arra levt ett lyckligt, omedvetet liv med sin skog och sin bäck och sina sånger. Ändå hade inom henne funnits en längtan efter att någon skulle se på henne. Men nu då blickarna kom gjorde de ont. Hon vred huvudet åt sidan och försökte gömma sig bakom manen av svart hår. Denna lilla rörelse var för de andra beviset på att hon var ofärdig, konstig.”

En flytande, andlöst spännande historia om den stumma flickan Arra som växer upp föraktad och bespottad i sin faders hus. Det är en klassisk fantasyberättelse om en outsider som gör både en inre och yttre resa; flytten bort från hemtrakterna och ut i världen, samt utvecklingen från flicka till kvinna, upptäckten av de inre magiska gåvorna samt bemästrandet av dem. Och mötet med kärleken.

Maria Turtschaninoff kommer ju hit om två veckor för Litteraturdagarna tillsammans med en hel hög andra författare. Därför tog jag mig äntligen i kragen och lånade hem Arra och Anaché. Jag har ju tidigare läst Maresi: Krönikor från Röda klostret, som jag tyckte om väldigt mycket. Det är synd att omslagen till dessa två böcker inte på något sätt matchar Maresi som har ett av de finaste bokomslagen jag sett.

Arra verkar utspela sig i samma odefinierbara fantasyvärld som Maresi. En obestämbar medeltida bakgrund som inte sticker ut, utan mer ligger vid sidan om den vanliga världen. Där växer flickan Arra upp som det åttonde barnet i en fattig familj. En familj där ett åttonde barn endast är en börda och således aldrig borde ha blivit fött. Ingen bryr sig om Arra, ingen rör vid henne och ingen talar med henne. Arra som aldrig blivit talad till, vet inte hur man gör när man pratar och växer upp till Arra den stumma. Endast i skogen känner hon sig hemma, bland trädens, vattnets och gräsets sång. En sång som växer inom henne och blir till ett språk som endast hon förstår.

Författaren går djupt in i barnets och sedan den unga flickans misär och det är så oerhört sorgligt allting. Arra som efter en katastrof kommer till staden där hon så småningom blir en makalös bildväverska, förblir inbunden då utstöttheten och fångenskapen aldrig verkar ta slut. Det finns tydliga influenser från sagor som Askungen och Rapunzel vilket ger berättelsen en extra dimension av legend och saga. För det är vad vi får berättat. Legenden om Arra den stumma, Arra den ofärdiga och det som sker när hon träffar prinsen och så småningom upptäcker krafterna inom sig.

En vacker saga som utmanar alla kvinnor att våga vara starka och därför passar extra bra att rekommendera just den här veckan.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Mer fantasy – Bäraren

Bäraren är andra delen i serien Serahema Saporium, skriven av Marcus Olausson.

En björnjakt slutar i katastrof och den unga sköldmön Disa ställs inför ett val som får större konsekvenser än hon anar. I jakten på Åskvigg upptäcker Elderim mörka sidor hos sig själv och tvivlet gnager inom honom. Hur långt är han beredd att gå i sökandet efter svärdet? Mordet på kung Danim tvingar prins Kevin att slutligen ta sitt ansvar som tronarvinge. En häxjakt på savmästare tar vid, men då fyra diplomater från Niriat anländer börjar en annan lösning växa fram. Kyrkan vacklar och Mörkret breder sakta ut sig över Serahema. Den väldiga lindormen vaknar ur sin dvala med glupande hunger.

Elderim och hans vänner fortsätter sökandet efter Åskvigg, svärdet som enligt profetian ska hjälpa den utvalde att störta ondskan. Vägen dit är fylld av faror och för varje svar de får måste ett pris betalas.

Boken tar vid där De rotlösa slutade. Vi får följa färden i ett lite lugnare tempo än förut. Det mesta är redan presenterat och vi får istället en välkommen utveckling av sådant vi redan känner till. Magin tar inte jättestor plats vilket på sätt och vis är bra. Författaren låter oss istället lära känna karaktärerna och världsbygget mer, och det är ett omfattande världbygge som bit för bit träder fram. Berättelsen blir mer sammanhängande och jag tycker om att författaren ger oss tid att andas lite efter all information vi fick i första boken. Det betyder inte att berättelsen i sig är långsam eller att vi någonsin får långtråkigt. Elderim och hans vänner ska över mörka vatten och döda skogar, slåss mot svartsjuka prinsar samtidigt som Elderims magi utvecklas och han kämpar för att lära sig behärska magin utan att samtidigt förgöra sig själv.

Det jag kunde ha önskat mig lite annorlunda är de ganska stereotypa könsrollerna som presenteras. Huvudkaraktärerna är alla män, förvisso män som både gråter och är rädda mellan hjältedåden, men ändå. De kvinnor som främst presenteras är antingen av typen klok gumma, ilsket fruntimmer med ett sjujäkla humör ( lite typiskt Jordanskt sådär ), eller onda. Författaren leverar skickligt några ganska ångande heta kärleksscener där han förvisso låter kvinnan ta för sig ordentligt, men de är onda kvinnor som tjänar Mörkret. Underförstått att det här är inget för fina flickor, och det är lite tråkigt när det nu ändå handlar om fantasy och man har möjlighet att bygga världen precis hur man vill. Vända upp och ner på alla förväntade normer och stereotyper.

Att kliva in i Olaussons fantasyvärld är annars som att bli omsluten av en varm snuttefilt. Man vet vad man får och det känns tryggt och hemtamt för en fantasyälskare, utan att för den skull vara förutsägbart. Gåtorna vi får och världen som vecklas ut framför oss håller spänningen konstant. Jag är fortfarande helt förälskad i den här fantasyvärlden och ser fram emot att fylla på bokhyllan med kommande bok.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

En serie som växer – Skogsblod

Skogsblod är andra delen i en trilogi ( eller? ) skriven av Ylva Lee Lindell.

Mindra är uppgiven. Delhad nonchalerar henne och Bastian
går knappt att prata med. Trots allt som hänt har livet
aldrig känts så rörigt och alla problem kväver henne. Dessutom kommer snart eleverna tillbaka till skolan för ännu en terminsstart. Mindra har bestämt sig, hon tänker inte vara kvar i något som hon inte längre tror på.

När Mindra en sen kväll klättrar ut genom sitt fönster på
St: Mikas för att besöka sin familj, som hon så länge saknat, har hon ingen aning om att hennes utflykt till familjens sommarstuga i England kommer att föra henne ur askan, rakt in i elden.

Varför flyger Norränglarna över kanalen till England?
Var håller Bastian hus?
Varför verkar det som om det brinner överallt och hur ska
Mindra någonsin kunna hitta sin familj i allt detta kaos?

Jag hade egentligen tänkt skriva om en helt annan bok, men den här pockade på och då är det bara ge efter.

I Eldbunden hade jag vissa problem att hänga med i svängarna ibland. Det var som att författarens skrivande inte riktigt hann med tankarna. Jag upplevde också att författaren upprepade sig lite väl mycket, vilket visserligen gav boken författarens signatur men som efter ett tag blev tjatigt. Men det händer inte nu och Skogsblod fångade mig helt. Inte ens det faktum att jag läste den på Storytel, alltså som e-bok, hindrade mig från sträckläsning. Handlingen är spännande och jag både beundrar och irriterar mig på Mindra. Jag håller inte alltid med karaktärernas handlingar men jag förstår nu deras drivkrafter, varför de agerar som de gör. Mindra som försöker frigöra sig, Delhad som vet vilken fara hon svävar i och mysteriet vi möts av direkt när vi börjar läsa. Berättelsen känns glasklar. Jag sugs direkt in i handlingen och författaren drar mig skickligt vidare med ett driv som sitter där det ska. Vi får möta ännu fler varelser och det hade lätt kunnat vara för många. Men eftersom författaren ger mer tid till både karaktärer och gestaltning i den här boken är det inget problem, snarare tvärtom.

Den här boken gör mig lycklig. Ylva Lee Lindell har klivit upp flera nivåer som författare och med Skogsblod har hon snärjt mig. Jag verkligen längtar efter nästa bok. Och om jag har tur, även en fjärde …

Boken finns på Adlibris, Bokus och CDON.

Attentaten i Gallus – en liten skatt gömde sig i den här boken

Attentaten i Gallus är skriven av Eva Holmquist.

Matilda råkar drömförflytta sig till en värld där människorna lever som slavar åt ett bevingat folk som kallar sig gallus. Där måste kapten Fidesko i Gallus Flygvapen ta reda på vad som hänt med de slavar som försvunnit. Samtidigt får rövarpojken Sticke i uppdrag att spionera på slavarnas motståndsrörelse. Konflikten mellan människorna och gallus förvärras snabbt medan Matilda kämpar för att lyckas ta sig hem. Under tiden försvinner fler människor och det blir alltmer uppenbart att allt inte är som det först verkade.

Jag har läst några noveller skrivna av Eva Holmquist och där har det varit fokus på science fiction. Omslaget här är märkligt anonymt kan jag tycka. Den ger ingen direkt hänvisning till vad för sorts bok det är och titeln låter för mig science fiction, så det var vad jag förväntade mig när jag började läsa. Vad jag hittade känns dock som något helt annat.

Matilda vaknar upp i världen Gallus, fångad i en kropp som tillhör en ung kvinna vid namn Hanna. Där möter hon Kapten Fidesko, Kapten Lanka, rövaren Sticke, katten Tekel och människan Petter. Författaren har skapat karaktärer som är bland de finaste jag mött på länge. Kapten Fidesko som är så charmigt oskuldsfull och naiv, rövaren Sticke som med sin opolerade yta ändå har ett hjärta av guld och katten Tekel som är mer än en vanlig katt.

Tänk Bröderna Lejonhjärta. Eller Narnia. Nu har jag visserligen inte läst just Narnia, men känslan för filmen var samma som jag hade för Astrid Lindgrens bok Bröderna Lejonhjärta. En saga. En varm och levande sagovärld. En berättelse där du förflyttas till en plats som befolkas av de mest fantastiska varelser och där du hittar vänner som du inte visste fanns. Känslan jag får när Matilda drömförflyttas till Gallus är samma som när Skorpan kom till Nangijala, eller när Lucy klev igenom garderoben.

Boken är välskriven med ett härligt driv ända från start och ett persongalleri som känns nyanserat, levande och genuint. Gallus mystiska och spännande värld lockade mig till sträckläsning där jag sögs in i äventyret tillsammans med Matilda och hennes vänner. Samtidigt fasade jag för slutet för varje blad jag vände. Det kändes som att behöva säga farväl till nya vänner alldeles för tidigt. Förhoppningsvis är det här första boken i en serie som för min del gärna får bli hur lång som helst.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Ordspira förlag för recensionsexemplar.

Oväntat – Pilotavsnitt av Robert Jordans Wheel of time!

Jaha, det här var helt oväntat. Jag skrev häromdagen att en önskan var att göra en tv-serie av just Robert Jordans fantasyserie Wheel of time. Nu har man tydligen bara sådär, släppt pilotavsnittet. Tydligen är den gjord på bara fyra dagar och två dagar innan rättigheterna för tv-kontraktet gick ut. Om det stämmer vet jag inte. Jag har tittat på det och vet inte riktigt vad jag tycker. Måste smälta lite. Bokserien börjar dessutom inte så här, så jag vet inte vad jag tycker om det heller.

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: