Så här såg det ut på biblioteket igår. De kör Archipelacon fortfarande, härligt.
Kategori: Fantasy
Tårpilens år av Lupina Ojala
Tårpilens år är skriven av Lupina Ojala.
Som barn separeras Disa från sin mor och växer upp hos fosterföräldrar i en enslig bergsby. En dag blir hon anklagad för att bruka den förbjudna kraft den gamla tidens tempelväkterskor behärskade. Hon tvingas ge sig av därifrån och flyr söderut. På vägen träffar hon Lue, en ung weloi, som hon slår följe med. På grund av sitt ursprung är även han utstött från de jordfasta människornas värld och lever precis som alla av sitt folk som vägfarare.
När Disa sedan släpper lös krafter hon inte förstår är det inte bara hon själv som blir skrämd. Rikets Härskare förnimmer hennes gåva och sänder ut sin närmaste man för att söka efter henne. I Härskarens rike är det enbart han själv och hans underlydande besvärjare som tillåts bruka magi.
Underbar bok! Tårpilens år må se ganska oansenlig ut, men oj vad bra den är.
Karaktärerna skildras med en mjukhet som känns ganska ovanlig. Deras personligheter liksom smyger sig fram i boken och utan att jag vet vad som händer sitter jag ibland och fäller en tår för dem eller ler för mig själv när det blir sådär extra fint och varmt. Jag tycker om hur Disa i sin okunskap om världen ändå tar sig an det okända. Tveksamt ibland men alltid med stort mod och en vilja att göra rätt. Hon och Lue tar sig sakta framåt i den här fantastiska världen, nystar upp hemligheter och påbörjar långsamt det farliga och mödosamma arbetet med att uppfylla profetian.
Världsbygget är intrikat. Landet Aurinma och Kejsardömet Tebidiar som verkar vara olika kontinenter med olika folkslag, magier och religioner, är fascinerande i sin detaljrikedom. Ojala börjar berättelsen enkelt och med några få pusselbitar. För varje ord och varje sida bygger hon sedan på detta, som en liten vattenpöl som blir en älv som blir en flod som blir ett böljande hav av delar som sammanfogats till en helhet.
Från den enkla början med bara Disa, till det komplexa världsbygge som växer fram behåller författaren genomgående ett enkelt men färgsprakande språk. Boken är oerhört välskriven och välredigerad. En bloggkollega tyckte att berättelsen är lite väl långsam men jag håller inte med. Även om berättelsen vandrar fram i ganska sakta mak utan några dramatiska stormar så händer det saker hela tiden. För varje sida får vi någonting som bygger på karaktärerna och världsbygget och som driver mig framåt i läsningen.
Berättelsen ger mig en lite sagoaktig känsla på samma sätt som boken Avalons dimmor en gång i tiden gav. Fast bättre.
Tyvärr tror jag många kan missa den här på grund av omslaget som inte på något sätt visar att det är fantasy ( dikter hade jag nog gissat om jag såg denna i bokhandeln ), vilket är synd eftersom Tårpilens år är en riktig pärla.
Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.
Andra som bloggat om boken är: Bokskorpionen, Oarya och Carola Strömstedt.
Tack till Catoblepas för recensionsexemplar.
The Shannara Chronicles – Teaser trailer
Parasollprotektoratet, steampunk och vampyrer!
Jag är ingen hejare på det här med Steampunk. Det jag känner till är filmen Wild wild west med Will Smith ( urusel ) och Gail Carrigers trilogi Parasollprotektoratet.
Steampunk är inte riktigt min grej men böckerna om Alexia Tarabotti är svåra att inte tycka om. En salig blandning av vampyrer, varulvar, luftskepp och själlösa i ett viktorianskt London ( till att börja med ), samt en färgstark huvudkaraktär som gillar bakelser, håriga män och har ett parasoll fullsmockat med diverse sinnrika gadgets. Det blir lite för mycket för mig, men så charmigt utfört att jag plöjde igenom hela trilogin under en helg förra året. Rekommenderas även om jag inte blev totalsåld. Omslagen är dessutom grymt snygga!
Grymt snygga är ju även kläderna som ofta visas i dessa sammanhang. Så var även dessa två damer på Archipelacon som glatt ställde upp på bild.
Fantastisk ungdomsbok som ingen bör missa – Stormvinge
Stormvinge är skriven av Oskar Källner.
Minna älskar att flyga men får bara göra det på gamla Lera. En dag trotsar hon sin farbrors order och flyger djupt in bland bergen. Där hittar hon en rasande vildhingst med bruten vinge. De attackeras av pumor och Minna blir strandsatt med vildhingsten som enda sällskap. Omgivna av rovdjur tvingas de samarbeta för att överleva.
Detta blir början på en oväntad vänskap med vilda kappflygningar och rafflande äventyr. Men det finns andra som är ute efter hingsten. Så när lömska planer hotar familjens ranch måste Minna satsa allt för att vinna, även om det kan kosta henne livet.
När Minna räddar livet på den svarta bevingade hingsten börjar en vänskap som alla kan känna igen. Den är inte självklar och kräver både mod och respekt från bådas håll. Men det är inte bara Minna som vill ha Stormvinge och deras vänskap blir farligare än Minna kunnat räkna med.
Jag börjar nästan känna mig löjlig som tokhyllar Oskar Källner varje gång, men han förtjänar att tokhyllas. Det här är nämligen underbart bra. Jag har aldrig läst varken Black beauty eller Svarta hingsten ( ja, jag vet inte vad som hände där ) men jag tvivlar inte på att Källner hanterar inspirationen med respekt. För det är ganska självklart var den kommer ifrån och boken är även tillägnad Walter Farley som är författaren till Svarta hingsten. Men Stormvinge är samtidigt något helt annat och mycket mer än båda dessa.
Vi får en bevingad svart hingst som är stark och modig, en planet som trots att den inte är helt olik våran egen värld ändå bär på sina egna hemligheter. Vi får även en tuff och kapabel ung flicka som, trots att relationerna där hemma inte är helt okomplicerade, tar sig an både faror och utmaningar utan att tveka. Källner ger oss mångkultur, onda bovar, vänskap, hemligheter och spänning. Ett paket med extra allt.
Grundhandlingen är ganska förutsägbar, fast inte på ett dåligt sätt. Eftersom berättelsen är förlagd till en helt ny miljö och farorna därmed är okända, behövs förutsägbarheten och igenkänningsfaktorn för att balansera känslan för boken. Vissa böcker kräver på något sätt att man vet vad man får och det här är en sådan bok. Bandet mellan Minna och Stormvinge är vad läsaren vill ha och det är vad vi får. Men Källner har samtidigt skapat en värld som är spännande och fantasirik och som jag tror kan locka en bred läskrets. Bland de yngre ska jag tillägga. För hur mycket jag än tycker om boken och hur fast jag än blev, så är det en ungdomsbok. Jag satte betyget 4/5 på Goodreads och det är enbart för att jag är vuxen. Hade jag läst den här i tonåren är jag övertygad om att betyget blivit en klockren fullpoängare.
Har du ett hästtokigt barn därhemma? En tonåring som gillar science fiction eller en yngre släkting som gillar fantasy? Innehållet är minst lika vackert som omslaget, så ge dem den här boken! Jag lovar att de kommer älska den.
Boken finns hos Adlibris och Bokus.
Andra som bloggat om boken är: Barrikaden, Midnatts ord och Elinas bokliv.
Tack till Fafner förlag för recensionsexemplar.
Dagens schema med mig, GRRM och författarna till Engelsforstrilogin.
Science fiction och fantasykonventet Archipelacon är i full gång här i Mariehamn och ikväll blir det ett spännande schema för mig.
Klockan 16-17 är det reading med George RR Martin. Jag såg en skymt av honom igår när jag kom till konventet. Han satt i godan ro och slappade i lobbyn men försvann tyvärr innan vi hann bli bästisar ( att jag stod och stirrade som ett fån hade säkert inget med saken att göra), men det kommer säkert fler chanser.
17-18 pratar Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren på biblioteket om arbetet med Engelsforstrilogin från bok till film. Jag är såklart väldigt nöjd med att de agerar förband åt mig och mina panelvänner.
18-19 är det nämligen dags för mig att tillsammans med några andra ta över scenen och prata om Fantastikens ABC. För nybörjare eller redan fantastikfans som vill ha de allra bästa boktipsen. Vilka mina tips är får ni veta imorgon.
20-21 blir det barnförbjudet då det är dags för Game of Thrones burlesk! Det blir ju en ny erfarenhet. Huruvida jag lyckas få några barntillåtna foton att lägga upp här återstår att se.
Ni hör ju, det här är helt fantastiskt kul! Jag fasar redan för att helgen ska ta slut.









