Kategori: Fantasy

Den kallaste flickan i Coldtown.

den-kallaste-flickan-i-coldtownDen kallaste flickan i Coldtown är skriven av Holly Black.

Det är morgon och Tana vaknar upp i ett badkar. Det tar ett tag innan hon minns var hon befinner sig. Det var fest kvällen innan. I vardagsrummet hittar hon de andra festdeltagarna, de är döda och ett fönster står på vid gavel. Svarta sopsäckar är uppsatta för fönstren och i sängen ligger Tanas före detta pojkvän Aidan bunden med silvertejp för munnen. På golvet bredvid ligger en annan kille fastkedjad. Hans hår är svart som bläck och när han tittar upp på Tana ser hon att hans ögon är röda som rubiner.

För att rädda sitt eget och de andras liv måste Tana ta sig in i Coldtown. Där lever monster och människor sida vid sida. Staden är farlig. Den är en bur, ett fängelse för de dömda och alla som vill vara med.

Jag är otroligt positivt överraskad. Jag gillar nämligen det här starkt. Inte så att jag är totalt störtförälskad, men absolut förtjust. Hade Holly Blacks språk varit lite mer speciellt hade det troligen blivit rejäl instalove från min sida, men Blacks språk fyller sin funktion och inte så mycket mer. Berättelsen däremot, den är något alldeles eget.

Jag kan tänka mig att Holly Black har suttit och brainstormat med sina kompisar på puben för att få till den här boken. Jag kan riktigt se framför mig hur de ölat sig igenom vampyrklassikerna och alla myter, för att sedan spinna vidare på det med den ena idéen galnare än den andra. För det här är en vampyrbok som har gått lite bärsärk. På ett bra sätt.

Black har placerat coldtowns i nuet. Städer som fallit offer för vampyrer och omgärdats med murar. Fängelsestäder där de som råkade befinna sig på plats under vampyrutbrottet aldrig kom därifrån. Vampyrer och människor som alla lever i en slags påtvingad symbios. Där finns Suicide square, torget där vampyrer tar livet av sig genom att ställa sig i solen och en ständig folkmassa som väntar på dagens självmordsunderhållning. Evighetsbalen där vampyrer och människor dansar sig igenom nätter fyllda av alkohol och blodsugande, och bloggare som tagit sig till coldtowns i sökandet efter det ultimata blogginlägget.

Allt berättat i rasande fart och galet kreativt.  Tana som är riktigt jäkla kick ass håller spänningen på topp och en härligt mörk humor fyller ut kulissen perfekt. Jag är faktiskt lite besviken på att det här inte är tänkt som en serie. Men det här svaret från Holly Black ger mig åtminstone lite hopp om en fortsättning.

Q: Will there be a sequel to the Coldest Girl in Coldtown?

Coldest Girl in Coldtown was written as a stand-alone. That said, I know what happens next, and maybe someday you will too. Right now, as with Curse Workers, I’m happy with where I left everyone. I’m sure they’ll be fine. Right?

 

Boken finns hos Science fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är: Carolina läser, Havsdjupens sal och Prickiga Paula.

Budbäraren av Lois Lowry #TheGiver

budbararenBudbäraren är tredje delen i en serie skriven av Lois Lowry.

Föräldralösa Matt bor i en fredlig by där de svaga och sjuka tas om hand och gränserna är öppna. Människor flyr hit från förtryck och förföljelse. Matts bästa vän Kira bor på andra sidan skogen i ett samhälle där hon valt att stanna, trots dess auktoritära regim. Matt har rollen som byns budbärare, en uppgift som kräver mod och osjälviskhet. Men klimatet hårdnar även i hans by. Röster höjs för att bygga en mur som håller främlingar ute. Samtidigt tätnar skogen och blir en ogenomtränglig och livsfarlig plats. Matt måste göra en allra sista resa. Han måste hämta Kira.

Alltså den här serien gör mig så förbryllad. Jag fattar inte riktigt vart författaren är på väg eller hur allt hänger ihop. För hänger ihop gör det på något konstigt sätt, men trådarna hänger som avslitna repstumpar längs vägen. Ibland känns det som författaren försöker knyta ihop repstumparna, för att sekunden senare glömma att det finns hundra till.

I den här boken möter vi Jonas och Gabe från bok ett, Den utvalde. Och det är ju ett kärt återseende eftersom vi får veta vart de tog vägen och hur det gick. Samtidigt får vi inte veta ett endaste dugg mer och det är så himla frustrerande. Att samhällena vi får presenterade i de olika böckerna är samtida förstår vi. I Den utvalde det totalitära känslolösa samhället där varken sjukdomar eller känslor får existera. I Blå tråd där avvikelser tillhör ondskan och människan hemfallit åt totalt frosseri i raseri, hat och egoism. Så kommer vi till Budbäraren och en värld som välkomnat människan som den är. Som tillåter avvikelser och olikheter. Som omfamnat kärlek och omtanke om sina nästa. Tills människans girighet åter tar över.

En handlare kommer till byn och Matt ser människorna förändras i takt med att de byter till sig saker. När hatet och misstänksamheten sprider sig måste Matt hämta sin vän Kira innan byn stänger sina gränser för gott.

Så långt är allt väl. Språket och tonen ger precis som tidigare känslan av en sagoberättelse. Karaktärerna blir levande trots Lowrys typiskt lågmälda presentation och världen känns sagoaktigt kreativ. Men ändå förstår jag inte vad det är Lowry berättar. Jag förstår beståndsdelarna och likheten med den ökade främlingsfientligheten i vårt samhälle. Varje bok har sin tydliga början och slut, men alla dessa hängande trådar …

Varför är världarna så olika, varför finns det olika förmågor, varför har samhällena ingen kännedom om varandra. Varför varför varför?

Och ja, det är väl ungefär den känslan som boken lämnar mig med. Ganska nöjd men fortfarande förbryllad och återigen med ett stort frågetecken i pannan.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Trailer – Miss Peregrines hem för besynnerliga barn

Jag undrade verkligen hur de skulle filma boken Miss Peregrines hem för besynnerliga barn av Ransom Riggs. För boken är ju minst sagt besynnerlig och speciell. Men Tim Burton verkar naturligtvis ha skött det mästerligt. Eller vad sägs om den här fantastiska trailern?

miss-peregrines-hem-for-besynnerliga-barn

The goldest girl, eller hur var det nu?

Fick med mig ett par stycken böcker från senaste biblioteksbesöket …

13473806_10153719465997817_1575113119_n

Jag är ju mitt uppe i serien Tidens hjul ( Wheel of Time ) av Robert Jordan och det kommer väl någon slags sammanfattning så småningom. Kanske jag försöker mig på att skriva lite kort om varje bok, mest för min egen skull så jag kommer ihåg hur serien fortlöper. Den ska ju komma som tv-serie så småningom och det blir kul att se hur de använt böckerna. Är jag lika förtjust i serien som jag var för 15 år sedan? Svar ja!

Och jag ser jättemycket fram emot att läsa boken överst i högen, Den kallaste flickan i Coldtown av Holly Black. Jag har sett den engelska titeln tidigare men märkligt nog missuppfattat den helt. Jag trodde den hette The goldest girl in Goldtown. Oavsett så är det en cool titel och ursnyggt omslag, så jag hoppas innehållet matchar utsidan.

Ceremonin av Kiera Cass

the-selection-1---ceremoninCeremonin är första boken av fem, skriven av Kiera Cass.

Om du fick en chans att vinna både kärlek och ett bättre liv, skulle du ta den, även om det innebar att du var tvungen att ompröva allting du tidigare trott på?

För trettiofem tjejer är Urvalet deras livs chans, en möjlighet att fly det liv och den kast de är födda i och istället leva i lyx och rikedom. De ska få bo i det kungliga slottet, tävla om att vinna prins Maxons hjärta och om att bli Illéas nästa drottning.

America Singer har aldrig drömt om den typen av liv och hon vill absolut inte vara en del av en kungafamilj som förtrycker sina undersåtar. Men kanske är saker inte riktigt vad de ser ut att vara, kanske har America och prins Maxon mer gemensamt än vad hon vågat drömma om?

Jag hade inte så höga förväntningar på den här boken. Den har visserligen jämförts med Hungerspelen men det har ju alla nyare böcker gjorts som på något sätt är en slags dystopi. För det mesta inte ett dugg likt. Jag blev därför väldigt förvånad när jag en stund in i läsningen insåg att den faktiskt påminner om Hungerspelen. Rätt mycket till och med.

Språket påminner av någon anledning väldigt mycket om Suzanne Collins och huvudkaraktären America Singer är en Katniss i askungeform. Katniss går på bal liksom. Fast utan att döda någon. Vilket såklart betyder att jag gillar det här. Väldigt mycket till och med.

Nu utspelar ju sig boken i ett slott, fullspäckat med klänningar, håruppsättningar och smygrivalitet mellan deltagarna. Så en viss skillnad finns det förstås. De slåss inte för sina liv, utan för att vinna en prins. Fast America som precis fått sitt hjärta krossat gör det mest för att slippa se sitt ex där hemma, och till viss del för att hennes familj gynnas av det hela. Utgångsläget ger alltså en utmärkt grund till att lägga in lite humor i det hela eftersom America inte direkt anstränger sig för att snärja prinsen. Jag tycker visserligen att författaren missar några öppna mål ( eller fegar ur ) när det gäller humorn, hon hade gärna kunnat ta det lite längre. Men på det stora hela balanserar hon det bra. Hela tävlingsmomentet hade lätt kunnat bli skrattretande utan lite humor som bakgrund.

Vissa saker undrar jag över, samhället till exempel. Illéa är inte ett bra land. Kasterna är olika mycket värda och de lägsta kasterna lever konstant nära svältens gräns, medan de högre lever lyxliv. Ändå accepterar alla det, America också! Visst gnäller hon lite över både kastsystemet och prins Maxon ( mest över att han är en snobb, inte att hans pappa är diktator ), men det känns ungefär på samma nivå som att gnälla över läxor. Ingen verkar tycka att det är ett riktigt problem. Det finns rebeller som livar upp det hela, men de kommer utifrån och verkar bara vara ute efter själva kungafamiljen. Jag ser inte det här som ett problem riktigt än, för jag gissar ( hoppas )  att Illéa som dystopiskt samhälle kommer att redas ut närmare i kommande böcker och att det vi får här bara är en kuliss av vad som faktiskt pågår.

Som helhet är det alltså mycket mer än en skönhetstävling. Det är en dystopi och America Singer är en karaktär jag faktiskt gillar. Kärlekstriangeln är oundviklig men den börjar ändå rätt bra måste jag säga. Ingen instalove inom synhåll och en kvinnlig karaktär som vägrar låta sig väljas. Hon väljer själv och antingen spelar man enligt hennes regler eller inte alls. Ytterst charmigt karaktärsdrag tycker jag.

Ceremonin alltså. En dystopisk variant av Askungen. Lättsmält och underhållande i en tilltalande förpackning. En oemotståndlig liten godbit.

 

Eftersom det här inlägget är en del av en bloggstafett kan du läsa om Ceremonin även hos dessa bloggare:

 

Boken finns hos SF-bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till B.Wahlströms för recensionsexemplar.

I just backed Trollkarlens arvinge (The Wizard’s Heir: A fantasy novel) on @Kickstarter

Trollkarlens arvingeJajamänsan, det gjorde jag. Vad är då Trollkarlens arvinge och vad är Kickstarter?

Trollkarlens arvinge är en ( förhoppningsvis ) kommande bok av Ida Öhnell. Ett äventyr i modern tid, men i en värld närmare Asgård än vår egen. Action, magi, mörker och en mystisk familj…

Trollkarlens arvinge handlar om ungdomarna Stella och Jacob som växt upp hos sin moster. En dag får de ett brev från sin far som nu vill att de ska komma och bo hos honom. Trots att både Stella och Jacob är tveksamma ger de sig ändå av, eftersom nyfikenheten på den far de aldrig känt är för stor. När de hamnar i en mystisk borg börjar det gå upp för dem att deras far Joso, kanske inte är som alla andra. 

Visst låter det spännande!

Författaren planerar att ge ut boken själv. Det kostar dock pengar att ge ut en bok själv och även om man inte har de pengarna själv finns det lösningar.

Kickstarter är en plattform som möjliggör projektfinansiering med hjälp av crowdfunding. I det här fallet en fantasybok. Författaren har satt ett insamlingsmål och når hon det kommer boken att tryckas. Det bästa med Kickstarter är att pengar inte dras om projektet inte når sin målsättning. Det är alltså allt eller inget, vilket är tryggt framförallt för den som sponsrar. Känns ju lagom kul att sponsra en summa pengar och sedan går projektet i stöpet för att det inte fått tillräckligt med pengar. Det slipper man alltså här och det känns tryggt.

Det här är första projektet jag hjälpt till att sponsra och det är helt enkelt för att jag vill läsa hela boken. Det första kapitlet finns nämligen att förhandsläsa här. Allt som allt finns det än så länge fyra kapitel där, men jag vill ju läsa allt!

Trollkarlens arvinge 2

 

Inlägget är inte på något sätt ett samarbete med varken Kickstarter eller författaren ( som jag inte känner ). Jag fick helt enkelt en mailförfrågan om jag ville läsa och kanske sponsra om jag gillade. Och jag gillade! 

Vill du vara med och sponsra finns projektet här.