Kategori: Fantasy

Ordbrodösen

ordbrodosenOrdbrodösen är skriven av Anna Arvidsson.

Med skrivna ord kan hon styra dina tankar och handlingar. Du märker aldrig när du blir hennes marionett.

I en bruksort i Värmland bor sedan århundraden tillbaka en säregen släkt. Kvinnorna kan styra andras tankar och handlingar med sina skrivna ord. Dagen då Alba fyller arton är det hennes tur. När hon kliver in i samlingssalen i den nedlagda byskolan vet hon att ceremonin bara kan sluta på ett sätt. Ingen ordbrodös har någonsin misslyckats med sitt inträdesprov. Inte förrän nu.

Precis som Oarya var jag nervös inför den här läsningen. Jag hade från början bara kontakt med Anna Jakobsson Lund när jag testläste hennes dystopi Tredje principen och via henne blev det sedan så att jag kom att följa de tre Annorna ( Anna två är Anna Ahlund som debuterat med Du, bara ) på deras författarstig. Så jag läste och älskade de två första Annornas böcker och sist ut var alltså Anna Arvidsson med Ordbrodösen. Tänk om jag inte skulle gilla den sista Annas bok? På något konstigt sätt skulle det kännas som ett svek trots att jag fortfarande bara känner den första Anna. Men det visade sig att jag oroade mig helt i onödan.

Ordbrodösen. Tänk att ett enda ord kan vara så vackert och få fantasin i spinn bara genom sin blotta existens. Och ändå var det ett ord som inte existerade innan det gav sig tillkänna hos Anna Arvidsson. Och tänk att boken visade sig vara lika vacker som titeln.

Andra har jämfört med Maria Gripe och det stämmer naturligtvis. Ordbrodösen har samma flyt och samma tidlösa känsla av det slag som skapar odödliga klassiker. Vi får även en hel del historier i historien. Berättelser som går långt tillbaka i släkten Vinters historia. Arvidsson väver skickligt samman allt utan att det någonsin känns konstlat eller rörigt. Vi får visserligen väldigt många namn, men jag lär mig snabbt vilka jag behöver lägga på minnet och vilka som bara är förbipasserande besökare i själva berättelsen. Dessutom finns fina Alba som en ledstjärna genom hela boken.

Alba som är så ensam och förvirrad i början, men som vägrar ge upp sitt sökande efter sanningen. Fina fina Lo och Klara som från början tar Alba till sina hjärtan. Ordbrodöserna som med sina skrivna ord skapar magi. Albas frånvaro av magi. Och naturligtvis Siri som trots sin död alltid funnits hos Alba. Allt berör mig.

Jag tycker också om att vi ser så mycket av författaren själv i boken. För trots att det förmodligen skalats bort en del tedrickande ( te, the eller thé? ), går det inte att missa vad Arvidssons stora svaghet här i livet är. Eller att en favoritbok varit Skuggan över stenbänken och att hon troligen sett Love Actually för många gånger. Jag älskar också att de två andra Annorna är närvarande i boken. Louise som visar sig kallas Lo och papperstranorna som dyker upp känns som en varm kärlekshälsning till de båda vännerna.

Det finns ingenting i läsningen som stör mig, ingenting jag inte tycker om och ingen av karaktärerna jag inte älskar ( förutom de onda såklart ). För Ordbrodösen är inget mindre än fantastisk. På riktigt kan det vara en av de finaste böcker jag läst. En av de allra allra finaste.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Carolina läser, Midnatts ord och Vargnatts bokhylla  och Fiktiviteter.

Tack till Rabén och Sjögren för recensionsexemplar.

Alfa och Omega av Oskar Källner.

alfa-och-omegaAlfa och Omega är en antologi skriven av Oskar Källner.

Sju noveller som kryssar mellan science fiction och skräck, som vandrar genom parallella världar till universums slut och bortom.

Det kan inte ha undgått någon att Oskar Källner blivit en av mina absoluta favoritförfattare, så varje gång han släpper en ny bok känns det som rena rama julafton för mig. Alfa och Omega gör mig inte besviken.

Några av novellerna har jag redan läst medan andra var helt nya bekantskaper. Och även om jag verkligen uppskattade de tidigare novellerna, Jormungand och Memento Mori, så är det några av de nya novellerna som tar andan ur mig.

Tills tiden skiljer oss åt handlar om Sofia vars man Teo dör i cancer. Sofia bygger en kryobädd där hon tänker sova sig in i framtiden, till en tid där det finns botemedel mot cancer. Sedan ännu längre in i framtiden till tidsmaskinernas tid så hon kan åka tillbaka och bota Teo. Som övervakare har hon skapat en ny Teo, en avbild av hennes döda man.

Men tiden går och tidsmaskinernas era kommer inte. Ibland blir hon väckt av Teo vid dramatiska händelser men mest sover hon. Årtusende efter årtusende passerar, medan Sofia och Teo sida vid sida drömmer om olika saker. Hon om att rädda sin sedan länge döde make, och den skapade Teo om att Sofia ska upptäcka honom istället för att längta efter sin sedan länge döde make. En otroligt sorglig berättelse om hur vi kan glömma livet i vår längtan och besatthet efter något annat.

Raka motsatsen är novellen Stockholms drottning. En sprudlande berättelse om ett dystopiskt Stockholm där varelser från sagornas värld sedan länge tagit över. En novell som fullkomligt exploderar i kreativitet och berättarglädje.

Beth och drakynglingen Pug lever sitt liv i ett farligt Stockholm som kryllar av nedgångna nissar, farligt vackra alver och hemska troll. Ett Stockholm där minotauren Bacchios i färgglad tuppkam, ring i mulen och med glittrande ljusslingor kring sina horn, glider omkring på gatorna med sitt motorcykelgäng som deras hänsynslösa gängledare. Men det finns gator som är värre än de i centrala stan. Utanför tullarna har ondskan spridit ut sig och mörkret regerar. Ett uppdrag går snett för Beth och Pug och som straff får de en omöjlig uppgift: att ta sig utanför tullarna och stjäla ett paket. Något som ganska säkert innebär en plågsam död.

Om Tills tiden skiljer oss åt är en finstämd och ganska avskalad melodi med enkla toner, är istället Stockholms drottning årets musikfestival med sprakande diskokulor och kaskader av glittrande konfetti.

Märkligt nog är min stora favorit ändå Gamma. Märkligt eftersom den handlar om saker jag inte har någon kunskap om. Ändå är det denna som berör mig mest. Gamma som är en slags fortsättning på Tills tiden skiljer oss åt.

Årmiljarder efter årmiljarder har gått och människan är sedan länge borta och universum har slocknat. Kvar finns Gamma i ett Kollektiv som i eoner svärmat runt ett svart hål. En dag bryter Kollektivet samman och Gamma beger sig med vännen Kthelk’tha ut i det stora mörkret där ingenting finns kvar. Fast det visar sig att någonting ändå finns, något som förändrar allt.

Det som förvånar mig mest när jag läser Alfa och Omega, är förmågan att som författare kasta sig mellan sådana ytterligheter och ändå lyckas få det så himla himla bra. Hur han kan berätta om kvantpartiklar och Hawkingstrålning från svarta hål, och ändå få mig lika engagerad och berörd som när han skriver om drakdrottningar och elaka nissar i trasiga kläder.

Källner bjuder oss återigen på en hisnande resa med fantastiska berättelser. Mestadels om livet, universum och allting. Men också om järnsyrsor, elaka byråkrater och återvändande astronauter. Läsglädje helt enkelt.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Literature connoisseur och Barrikaden.

Tack till Fafner förlag för recensionsexemplar.

 

Blodskifte av Eva Holmquist.

blodskifteBlodskifte är skriven av Eva Holmquist.

Noras mamma ligger för döden. Förblindad av sorg går Nora rakt ut i vägen, precis när Robin kommer cyklande, och de kolliderar våldsamt. Blödande hamnar de på marken och deras blod blandas.

Senare dyker Robin oväntat upp vid hennes mammas dödsbädd och Nora dras in i en främmande värld. Robin visar henne ett parallellt Jönköping som bebos av varelser hon inte hade kunnat drömma om. Själv är hon också förändrad, i hennes blod finns nu kraften att skifta hamn. Men denna nya värld är på väg att utplånas om inte hon och hennes nya vänner agerar snabbt.

Författaren är duktig på att dra in läsaren snabbt. Utan överdrivet tempo händer det ändå saker direkt och jag fastnar ganska omgående för karaktärerna. Jag gillar Nora framförallt. Trots att hon hamnar i en okänd värld och dessutom blir kattskiftare, hindrar inte förvirringen eller sorgen henne från att hjälpa till att kämpa mot det okända hot som dyker upp. Hon är kapabel och smart utan att framstå som en supermänniska. Bara en vanlig tjej med lite extra mycket skinn på näsan.

Däremot känner jag mig splittrad när det gäller Robin. Trots att man så småningom förstår att det ligger annat bakom hans märkliga sätt, känns han ofta ändå för mesig. För feg och ibland till och med lite korkad. Tur då att han har Nora som inte tvekar när det gäller, som peppar hans mod och får honom att ändra prioriteringar.

Jag blir dock inte helt klok på om det här är en fristående bok eller första delen i en serie. Jag hittar ingen information om kommande delar, men det är frågor som förblir obesvarade och trådar som lämnas hängande så jag hoppas på en fortsättning.

Ett roligt och genomtänkt världsbygge med intressanta karaktärer ger hela berättelsen en mysig känsla. Trots att det ändå händer en del grymheter är den genomgående känslan jag får just mysig och charmig. Även om den inte fångar mig riktigt lika mycket som Attentaten i Gallus gjorde gillar jag det här. En bra och spännande bok för lite yngre ungdomar.

Boken finns hos Adlibris och Bokus.

Tack till Ordspira förlag för recensionsexemplar.

Ordbrodösen – Vinn boken alla pratar om.

ordbrodosen

Har ni sett! Jag fick hem en bok för mycket och vid det här laget vet ni säkert vad det betyder?

Jag är inte den giriga typen utan delar gärna med mig och därför är det utlottning som gäller. Du kan vinna ett alldeles eget exemplar av boken alla pratar om just nu, Ordbrodösen av Anna Arvidsson. Magiskt bra, fantastisk och uppslukande är ord jag hört viskas lite här och där om boken.

Det enda du behöver göra för att vara med och tävla är att dela och kommentera så jag vet att du deltar.

Dela i din egen blogg och kommentera här, eller dela mitt Facebookinlägg och kommentera där.

Söndag den 5/2 klockan 13.00 avslutas utlottningen och jag drar en lycklig vinnare strax därefter!

Med skrivna ord kan hon styra dina tankar och handlingar. Du märker aldrig när du blir hennes marionett.

I en bruksort i Värmland bor sedan århundraden tillbaka en säregen släkt. Kvinnorna kan styra andras tankar och handlingar med sina skrivna ord. Dagen då Alba fyller arton är det hennes tur. När hon kliver in i samlingssalen i den nedlagda byskolan vet hon att ceremonin bara kan sluta på ett sätt. Ingen ordbrodös har någonsin misslyckats med sitt inträdesprov. Inte förrän nu.

LYCKA TILL

Morgonstjärnan av Pierce Brown

morgonstjarnanMorgonstjärnan är sista delen i Rött uppror–trilogin skriven av Pierce Brown.

Darrow föddes till gruvarbetare på Mars men upptäckte att hans folk, de Röda, var förslavade av de Gyllene. Han blev medlem i revolutionen och omgjord till en av de Makalöst Ärrade, de allra starkaste hos de Gyllene. Efter mängder av kamper, rymdfighter och oväntade vänskaper blir han till slut förrådd och hamnar i fångenskap, och det är där den tredje boken börjar.

Instängd i en låda sedan månader tillbaka, torterad och bruten, har Darrow slutligen tappat hoppet. Allt han byggt upp har raserats och han har än en gång förlorat allt. Klarar han att slå sig fri och avsluta kampen han en gång startade? 

Den här serien alltså. Så rörig och sådant kaos att jag aldrig läst något liknande. Ändå älskar jag den. Och det är faktiskt konstigt för jag tänker inte ens låtsas att jag hänger med i allt som händer. Jag förstår inte allt och vissa avsnitt virvlar förbi i rasande fart medan krig och död blandas med ätter, färger, planeter, fiender och vänner. Gissningsvis hänger jag med i ungefär två tredjedelar av allt som utspelar sig, och ändå spelar det ingen roll för min läsupplevelse. Jag älskar det. Och allt beror på Darrow.

De Gyllene straffar överträdelser med avrättningar. När en Röd blir hängd tar döden lång tid på sig, eftersom de Röda på grund av den låga gravitationen på Mars långsamt kvävs till döds. I en värld där den yttersta kärleksgåvan är att dra en hängd i fötterna för att döden ska komma fortare är Darrows lidelse plågsam.

Jag avskyr att de rör mig. Deras uppenbarelser och ljud. Det är för mycket. För grovt. För hårt. Allt gör ont. De drar omkring med mig. Slår till mig då och då. Jag försöker hålla tillbaka tårarna, men jag förstår inte hur jag ska kunna sortera allt.

Jag kan förstå om vissa tycker att Darrow är utmattande. Från första boken till den sista är han uppfylld av sådant raseri att det ångar ut från sidorna. Författaren lyckas behålla det här raseriet sida upp och sida ner utan att det mattas av och för min del är det bokens styrka. Hela grunden som läsupplevelsen bygger på. Att Darrow är så förtvivlat lidelsefull och samtidigt så hudlös. Varenda känsla slungas rakt ut och vare sig vi vill eller inte så tvingas vi ta del av allt han känner. Hans passion, besvikelse, ilska och smärta. Det är fängslande och uppslukande.

Ändå finns det problem i den här sista boken, saker som stör mig. Hela berättelsen vilar på att Darrow är en Röd, att de Röda gör revolution och att alla ska vara lika mycket värda. Ändå blir slutkampen en strid för de Gyllene. Den innersta kretsen fortsätter vara Gyllene medan de Röda tillhör fotfolket i striderna. Soldater, men inte ledare. Jag får alltså ganska starka vibbar av white savior-syndromet, eftersom de Röda fortsätter vara beroende av de Gyllene för att ha minsta chans att vinna kampen. Och det suger ju förstås. Men inte ens det spelar någon roll i slutändan. Serien har fångat mig och jag kommer liksom inte ur den. Den klibbar sig fast som honung och lockar mig nu efteråt att börja om från början. Att läsa om hela serien. För jag kan inte släppa Darrow. Jag vill inte släppa Darrow. Jag vill ha mer.

Jag har inte bestämt mig för vad jag tycker än. Jag vet att jag älskar det. Jag vet att det var en fantastisk läsupplevelse och jag vet att jag uppenbarligen har problem att släppa den. Men är det till och med en av de bästa läsupplevelserna någonsin? Ja, kanske. Märkligt nog.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Monika Häägg och Petras bokblogg.

Uppstigningens brunn av Brandon Sanderson – Årets bästa?

9789177011095_200x_mistborn-uppstigningens-brunn-del-1  9789177010890_200x_mistborn-uppstigningens-brunn-del-2

Uppstigningens brunn del 1 och 2 är andra delen i en serie av Brandon Sanderson.

Tjuvflickan Vin som hittades och räddades av Kelsier visade sig vara en Dimfödd. Till skillnad mot Dimmingar som bara kan använda en specifik metall och få en specifik förmåga, kan en Dimfödd använda allomantikens alla metaller för att få olika övermänskliga krafter. Kelsiers gäng kämpade för att befria Skaafolket från Överstehärskarens tyranni, och det var till slut Vins dolda förmågor som dödade Överstehärskaren och befriade Imperiet. Vin blev förälskad i Elend, en ädling som också kämpade för Skaafolket, och tillsammans försöker de nu skapa ett fungerande samhälle. Men deras stad sägs gömma den dyraste och mest svåråtkomliga metallen av dem alla och det är många som vill åt den. Belägrade av tre olika arméer visar det sig att det riktiga hotet kanske är något helt annat, och mycket värre, än de trodde. 

Jag både förstår och inte förstår varför man delat upp boken till två. Jag själv är ju väldigt förtjust i tegelstenar, men vet att andra har svårt för det. Boken är dessutom i sig själv uppdelad i två ganska olika sektioner, så det känns inte som ett onaturligt avbrott när första delen är slut. Däremot finns risken att man tröttnar efter del 1 och inte köper del 2. Vilket är ett stort misstag. För den blir fantastisk. Helt jäkla makalöst bra blir det!

I första boken Sista riket får vi lära känna Kelsier. Vi blir visserligen presenterade för världsbygget, magin och hans tjuvgäng också, men framförallt lär vi känna Kelsier. Som dör. Kelsier som till varje pris vill rädda Skaafolket och offrar sig själv för att bli martyr i förhoppningen att hoppet ska fortsätta växa hos den kuvade befolkningen.

I del 1 av den andra boken får vi nu lära oss magin. Allomantiken. Vin och Elend kämpar tillsammans med resterna av tjuvgänget för att resa samhället efter Överstehärskarens död när Vin stöter på en annan Dimfödd. En Dimfödd som borde vara en fiende men som inte beter sig så. Tillsammans träningskämpar de nätterna igenom och vi får möta alla metallers styrka i detalj. För mycket detalj tyvärr. Det blir ett ständigt Knuffande och Dragande där de hoppar från hustak till hustak och kastar mynt på varandra. Det blir tröttsamt. Och hade jag inte redan haft del 2 hemma är det osäkert om jag faktiskt fortsatt läsa den. Men jag läste den och det måste ni också göra, för herregud vad bra det blir! Här får vi äntligen lära känna karaktärerna, och vilka karaktärer! Tjuvgänget alltså, de får mitt hjärta att bulta rejält. Mitt hjärta fullkomligt smälter för vissa av dem och jag vill bara läsa mer om dem alla. Hålla dem alla vid liv. Terrismannen Sazeed som kan vara den finaste karaktären jag stött på. Hunden OreSeur ( som egentligen inte är en hund, utan en fiende till människorna ) och hans relation till Vin, som samtidigt berättar inte bara hans historia, utan även hennes. Jag älskar dem. Och helt plötsligt har den här ganska segdragna berättelsen förändrats till något annat. Årets bästa läsning? Inte omöjligt.

För det finns naturligtvis en handling också, en spännande sådan. Vi får även mysterium att lösa, och inte bara ett mysterium, utan två. Delar av profetian, delar av skeendet och delar av det förflutna där ingenting passar ihop, men som samtidigt ger oss konstanta ledtrådar till faran som väntar. Ledtrådar till världsbygget som egentligen är ganska ofullständigt fortfarande. Karaktärerna, faran och spänningen gör sträckläsningen till ett faktum, samtidigt som jag försöker dra ut på varje sida för att boken inte ska ta slut. Det andra mysteriet är hjärtknipande och Sanderson delar verkligen ut ledtrådarna på ett lysande sätt. Nästan så jag känner mig lurad på slutet och känner att ingen hade lyckats klura ut det där. Men så inser jag att vi får ju faktiskt ledtrådarna, vi får egentligen svaret utan att se det. Briljant uppbyggt.

Sen har vi naturligtvis Kelsier. Som dog. Men som jag inte tror är borta. Jag kan ha helt fel, kanske är jag helt ute och cyklar här, det vet jag inte. Men sättet Sanderson håller Kelsier vid liv genom de andras minnen gör det omöjligt för mig att tro att han faktiskt är borta. Så jag fortsätter hoppas och tro att han kommer tillbaka.

Uppstigningens brunn är ett makalöst episkt fantasyäventyr som ger dig karaktärer att älska och en värld full av hemligheter. Årets bästa? Inte omöjligt.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Modernista för recensionsexemplar.