Dystopi – Sida 7

Stjärndamm av Lars Wilderäng

Stjärndamm är sista delen i en trilogi skriven av Lars Wilderäng.

Den civilisation som sakta men säkert byggdes upp igen, 10 år efter Nedsläckningen, är nu krossad. Inga kulor i världen kunde skydda dem mot den fiende som var nära att förinta dem alla. Och som visade sig vara värre än den mest fasansfulla mardröm.

Några av de få överlevande har åter samlats på Carlstens fästning, fångade som råttor och omringade av hotfullt svarta ögon. Det måste finnas ett sätt att stoppa det här hotet, om det så är det sista de gör. Frågan är bara hur de ska ta sig ur sin fångenskap, och om det finns fler överlevare där ute?

Serien började ju med Stjärnklart där allt gick åt helskotta. Världen som vi känner den gick under och vi har fått följa några människor från att mobilerna började krångla tills nu, när Kentaurerna invaderat jorden. Actionfyllt, militäriskt och vansinnigt spännande.

Kentaurerna har spridit sitt stjärndamm och människor förvandlas till zombier eller vampyrliknande varelser och resten dör. Förutom ett fåtal som fortfarande kämpar, och aldrig någonsin har jag sett en grupp vara så fullständigt utsatt. När man tror att nu kan det verkligen inte bli värre skruvar Wilderäng upp hotet några snäpp till och allt ser verkligen hopplöst ut. Jag undrade faktiskt några gånger om det här skulle bli första boken jag läser där alla faktiskt dör. Där hela jorden går under, totalt. Men naturligtvis hade Wilderäng några ess kvar i rockärmen och slutet är ett av de snyggaste jag sett.

Boken hade lätt kunnat gå totalt bärsärk så som Wilderäng smackar på med varelser, men den militäriska tonen i boken gör sitt jobb. Jag har hela tiden en känsla av kontroll, av syfte och en stark känsla av realism trots allt vi möter. Det är liksom inte Hollywood-action vi får, utan vanliga människor som kämpar för sin överlevnad minut för minut.

Gillar man inte science fiction kan man läsa Stjärnklart som en fristående bok, även om jag själv älskar trilogin som helhet. Stjärnklart kan mycket väl vara en av de bästa böcker jag läst. Bäst som i en av de mest engagerande. Fortfarande, två år efter läsningen, är jag påverkad av undergången som presenteras i första boken.

Med Stjärndamm får vi ett riktigt snyggt avslut och en trilogi som håller hela vägen.

Boken finns hos Science fiction bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Bokhyllan, Tentakelmonster och Syrlig.

Minirecensioner x 2

Ibland läser man en bok som man av någon anledning vill lyfta även om det inte var en wow-upplevelse. Då får det bli lite kortare omdömen som idag.

Hon bad om det skriven av Louise O´Neill.

En superviktig bok som tyvärr inte nådde hela vägen fram. Om ett samhälle som dömer våldtäktsoffret och backar gärningsmännen, trots både bildbevis och filmer på övergreppet. För att offret klädde sig fel, betedde sig fel och agerade fel efteråt. För att pojkarna ingår i ett sammanhang, för att de är populära, för att de har mäktiga föräldrar, för att de har hela sportlaget som backar inklusive tränare och lärare.

En superviktig bok eftersom boken baseras på sanna händelser vi alla kunnat ta del av i tidningar. Eftersom det händer i Sverige och inte bara någon annanstans.

Tyvärr är berättelsen alltför platt och distanserad för att gripa tag och kännas ända in i märgen, så som en bok som den här borde göra. För att jag aldrig riktigt fastnar och för att karaktärerna inte stannar kvar efter läsningen. Värd att läsa ändå. Bara för att.

Slutet är den avslutande delen i en trilogi skriven av Ursula Poznanski.

Dystopi om Ria och hennes vänner som försöker avslöja maktspelet bakom sfärernas jakt på de som lever utanför. En bra dystopi som ändå inte fastnar helt.

Jag gillade verkligen serien och jag gillade verkligen hur den slutade, men ändå var det rätt bortglömt kort därefter. Bör ändå läsas av de som gillar dystopier tycker jag.

Kommande böcker att hålla utkik efter. Eller köpa på bokmässan!

Ska du besöka bokmässan tillhör du de lyckligt lottade som kan köpa de här efterlängtade pärlorna redan nu. Vi andra olycksaliga människor får vänta lite till. Själv har jag lagt böckerna på bevakning hos Adlibris, för snart ska kundvagnen fyllas.

Den sista delen i trilogin om Systemet. För alla dystopiälskare är den ett måste.

I sista delen av trilogin om Systemet får vi följa Ava, Levi och Leymah när de tar på sig sin största utmaning hittills – att försöka förändra samhället och göra sig av med förtrycket. Samtidigt kämpar de för att hålla ihop gruppen och förstå sig själva. Kampen mot Systemet är full av svåra val och det går inte att besegra makten utan att först ha bestämt sig för vilken väg som är den rätta.

Tredje delen i en serie om blodshämnd och svart magi i en värld som är ett måste för alla fantasyälskare.

I Niriat finns ett talesätt: den niriska vinden fostrar, stiltjen dödar. Disa får lära sig ordens sanna innebörd då hon måste ta till drastiska metoder för att finna skogsherden Meindhal. Men hon riskerar att förlora sig själv på vägen.
Elderim och hans vänner flyr den fruktade maghran och hamnar i Kareshöknens brännande hetta. Där tvingas Cal göra upp med sitt förflutna och Belmonne tillägnar sig en förmåga hon helst skulle vilja vara utan.
I det svarta blodet finns svar, men även förbannelse och Elderim faller allt djupare när det inre odjuret kallar. Är han villig att förråda sina vänner för att lära sig magierna?

Jag tror den här finns på mässan också. Annars finns den faktiskt att köpa i bokhandeln redan, eller beställ den till ditt lokala bibliotek.

När Markus blir kidnappad av den vackra, men egendomliga kvinnan Diomeda ligger han på sjukhus efter en skidolycka. Hon påstår att han är Valariens försvunne prins. I nästa nu befinner han sig i en ny, märklig värld, där kläder växer på träd, gräset är blått och en riktigt artig hälsning medför några salivfläckar på tunikan. Valariens kultur är ny och främmande och Markus har ett tungt ansvar som landets motvillige prins och beskyddare. Det är ingen lätt uppgift, särskilt inte med de skräckinjagande monstren som håller på att invadera. Tillsammans med Diomeda ger sig Markus ut på jakt efter den legendariske kung Josuas talismaner, som kanske – om de gamla sagorna stämmer – är deras enda hopp.

Och en riktigt efterlängtad bok är naturligtvis den här. När vi får veta hur det går för Darrow och hans uppror på Mars. Den kommer ut först i oktober och huruvida den finns på mässan vet jag tyvärr inte. Ett måste för alla scifiälskare.

Darrow är Röd, en ung gruvarbetare i en underjordisk koloni på Mars. Hans uppgift är att borra efter helium-3 som är avgörande för att göra planetens yta beboelig för människor. Darrow och de Röda vet att de är mänsklighetens sista hopp. Tills han upptäcker att de lever i en lögn.

Mars yta är både beboelig och bebodd. Där lever människorna i en strikt hierarki, styrd av de Gyllene som lever i lyx och överflöd. Med hjälp av en grupp rebeller lyckas Darrow byta identitet och utseende för att bli en Gyllene. Han infiltrerar Akademin där de kommande ledarna utbildas, hans mål är att förstöra systemet inifrån.

Nu vet ni vad ni har att göra. Spring iväg till Fantastikgränden på mässan och gör lite kap.

Flickan med gåvorna

Flickan med gåvorna är skriven av M.R. Carey.

Varje morgon väntar Melanie i sin cell för att bli hämtad till dagens första lektion. När de hämtar henne håller sergeant Park pistolen riktad mot henne medan två andra hjälps åt att spänna fast henne i rullstolen. Hon tänker att de nog inte tycker om henne. När hon skojar och säger att hon faktiskt inte bits, är det ingen som skrattar.

Ok, boken innehåller allt jag gillar. Det är zombiesar ( jag vet att man inte skriver så men det låter bättre ), en postapokalyptisk värld där precis allt gått åt helskotta och det experimenteras på barn. Alltså jag gillar ju inte direkt experiment på barn, men det här är zombiebarn och då är det ju ok. Eller så är det inte det, vilket vi boken igenom får nerkört i halsen av författaren. För vi möter Melanie, ett exceptionellt intelligent barn som dessutom råkar vara ett zombiebarn. En hungrig som faktiskt kan tänka, till skillnad mot de andra hjärndöda människoätande zombiesarna. För människan är Melanie ett djur och därmed ok att utföra diverse experiment på. Och här är mitt problem ( för ni har säkert fattat att jag inte är helsåld ), det är för uppenbart vad författaren vill.

Storyn är bra. Ett gäng zombiebarn som hålls inlåsta i en bunker. Barn som aldrig sett himlen eller någonsin fått minsta lilla gest av värme, ömhet eller beröm. För de är ju djur. Utom för en lärare, fröken Justineau. Hon fäster sig vid barnen och särskilt vid Melanie, den intelligentaste av barnen och den som törstar mest efter ömhet. Fröken Justineau börjar se Melanie som en människa och när basen blir attackerad räddar hon Melanie och de flyr tillsammans med en löst sammansatt grupp för att försöka ta sig till den säkra zonen.

Boken följer alltså de flesta mallar med twisten att berättelsen är centrerad kring Melanie, zombiebarnet. Boken följer dessutom alla mallar som behövs för att göra en bok bra. Karaktärerna är intressanta ( om än något stereotypa ) och dramaturgin är klockren. Trots att det är en ganska långsam berättelse vi får finns drivet där det behövs. Spänningen hittar fram i precis rätt ögonblick, hatet finns på rätt ställen och mörkret har rätt ton av drama för att fängsla. Jag gillar det här, verkligen.

Men sedan är det den ständiga frågan om djur vs människa, känslor vs tomhet och vad som egentligen är rätt eller fel. Och målet är så uppenbart att väcka frågan om djurförsök. Om hur långt vi människor får gå i våra försök att vara friska, att leva längre eller att bli vackrare. Ett bra mål förvisso, men mer subtilitet hade inte skadat. För jag fängslas inte helt av det här. Jag läser och gillar men jag är inte där. Det som ändå gör att boken känns unik och klart värd att läsa är orsaken till zombiesmittan. Författaren har använt en svampinfektion orsakad av en svamp som faktiskt finns på riktigt. Och det är läskigt. För det känns obehagligt realistiskt och möjligt. Som om zombiesmittan bara är ett stenkast bort.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är C.R.M. Nilsson, Sagan om sagorna och Zombieöverlevnad.

Virus av Daniel Åberg – Storytel Originals

Virus är en följetong som skrivits av Daniel Åberg.

En stekhet sommardag drabbas Stockholm av ett mystiskt och våldsamt virus. Inom loppet av dagar är staden, landet och kanske hela världen ödelagd.

Ett fåtal överlever smittan. Amanda, en oberoende och tuff person som aldrig riktigt vuxit ur sin ungdomliga livsstil. Iris, som trots en bruten arm är redo att gå över lik för att skydda sin dotter Sigrid från kaoset i sjukdomens spår. Dano, en 12-årig pojke som flytt krigets fasor i Syrien bara för att tvingas se sin familj utplånas vid ankomsten till Flemingsberg när viruset når Stockholms förorter.

Tillsammans flyr de och tvingas snart inse att hoten de möter i en civilisation som dör är fler än de kunnat ana. Samhället må ha nått sitt slut, men något måste komma därefter. Har de en plats där?

Det här är alltså något så märkligt som en följetong producerad av Storytel. Typ som Netflix egenproducerade serier. Man kan alltså inte köpa den i bokhandeln, utan den finns enbart på Storytel som e-bok och ljudbok. Den är dessutom skriven i säsonger, något jag inte visste när jag började läsa.

Jag har senaste veckan vältrat mig i Maggie Stiefvaters fantastiska värld. En värld som tagit så mycket plats i mina tankar att jag behövde något lättsmält att läsa. Sådan läsning som egentligen är blaha men fungerar för stunden. Så jag började läsa Virus igår morse och blev väldigt förvånad när jag satt och grät redan efter bara några sidor. För den här är inte blaha utan faktiskt mer än så.

Boken är visserligen lättsmält. Den har korta kapitel, tydliga cliffhangers flera gånger och rejäl dramatik. Spännande och pådrivande och mycket action. Det är explosivt och bombastiskt på ett väldigt filmatiskt sätt. Vilket ju är meningen. Men det finns också hjärta här. Daniel Åberg vill mer än bara underhålla.

Dels har vi karaktärerna som inte följer de vanliga stereotyperna. Ingen Wesley Snipes så långt ögat når. Istället möter vi Dano. En rädd 12-årig pojke som precis kommit till Sverige med sin familj. Efter månader av flykt är de 16 kilometer från sitt mål när tåget stannar och helvetet bryter ut. Dano som istället för trygghet finner samma skräck som han flytt ifrån.

Sedan finns det en känsla i boken som är mer odefinierbar. Som jag inte vet om den är medveten eller om det beror på min egen känsla av tilltagande hopplöshet. Med viruset kommer visserligen en aggressivitet som gör de insjuknade våldsamma. Istället för att be om hjälp attackerar de. Men samtidigt är det ingen som ens försöker hjälpa någon. Ingen bryr sig. Alla är arga på någon, myndigheter och samhälle men ingen lyfter själv en hand för att göra något. Det finns bara ilska. Ilska över att man själv ska behöva bry sig, ta hand om, hjälpa. Så ingen gör det och folk dör. Kanske är samhället inte riktigt där än, men jag känner att Åberg sätter fingret på något som oroar mig. Ovilja att bry sig om. Och ilskan. Överallt dessa arga människor som sprider sitt hat i media, sociala forum, ute på gatan.

Så Virus är visserligen snabbläst underhållning, men jag uppskattar att Åberg mitt i det explosiva även gett den hjärta.

Vad jag däremot inte uppskattade var att det här tydligen var säsong 1. Något jag inte visste när jag började ( eftersom det inte står någonstans ) och som retade mig enormt när allt bara slutar mitt i med en rejäl cliffhanger. Och tyvärr gör det förmodligen att jag inte kommer läsa fler av Storytel Originals följetonger.

The girl with all the gifts – Trailer

Jag håller precis på att läsa boken och recension kommer inom någon dag. Av det lilla trailern visar verkar det ändå vara en ganska stor skillnad mellan bok och film, främst i fråga om tempo. Sedan kan förstås en trailer ljuga lite, så de kan ju vara mer lika än jag tror. Oavsett är jag otroligt pepp även på filmen.

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: