Dystopi – Sida 17

Uppstigandet – dystopi

Uppstigandet är första delen i en trilogi skriven av Karen Bao.

Femtonåriga Phaet har levt hela sitt liv i en koloni på månen. Hon har knappt sagt ett ord sedan hennes pappa dog i en olycka för nio år sedan. Hon tar hand om plantorna i Växthus 22, låter sin bästa vän föra hennes talan, och håller sig borta från regeringens radar.
Så arresteras en dag hennes mamma. Enda sättet för Phaet att rädda sina yngre syskon från det förnedrande Skyddsboendet är att ta värvning i milisen, den ansiktslösa armé som övervakar månbaserna och skyddar dem mot attacker från desperata jordbor.
Utbildningen är brutal, men det är också här Phaet ingår i en komplicerad men meningsfull allians med den övernaturligt begåvade Wes, en outsider liksom hon själv.
Uppnå hög rang, rädda sina syskon, befria sin mamma: det är så planen ser ut. Tills Phaets logiskt ordnade värld börjar spricka i fogarna.

Alltså, jag ville verkligen tycka om den här boken. Omslaget är fantastiskt fint, handlingen har så mycket potential och idén är så smart och annorlunda att boken borde ha golvat mig. Men det gör den inte. Alls. Jag blir mest bara irriterad på Phaet som ska föreställa så traumatiserad att hon slutat prata. Men istället för att prata använder hon gester, kroppsspråk och teckenspråk och det sker så utstuderat att den selektiva stumheten förlorar all poäng. Istället framstår hon som ett tjurigt barn som av ren lathet och respektlöshet mot sina nära och kära inte ens orkar öppna munnen för att svara hövligt. Möjligen får de på sin höjd ett vinklat ögonbryn som ska betyda någonting, beroende på vinkeln.

Handlingen hade kunnat vara så otroligt bra men av någon anledning väljer författaren enklast möjliga utväg. Phaet bor på månen och allt är jättebra. Tills henne mamma blir arresterad. Tills Phaet måste gå med i milisen. Men det är inte så himla dumt det heller egentligen och Phaet förstår ju att hennes mamma måste vara oskyldig, för vad finns det att klaga på? Tills Phaet en dag får höra en saga hennes mamma skrivit och helt plötsligt förstår vilken hemsk diktatur de lever under. Svältande barn, fattiga tiggande gamlingar och undanstuvade gömda sjuka öppnar inte Phaets ögon alls, men en kort liten saga gör det? Och även om man köper det så händer det liksom inget. Phaet är på väg någonstans när någon hotar en familjemedlem och då rusar hon tillbaka. Sedan är hon på väg igen och någon annan blir hotad och då rusar hon tillbaka. Mest består boken av en himla massa springande hit och dit utan att någon egentligen kommer någonstans. Och det är så synd för allt runtomkring är faktiskt intelligent och annorlunda uppbyggt. Världsbygget är fenomenalt i sin detaljrikedom och kunskapen författaren besitter är otrolig. Så det som kunde ha varit årets smartaste dystopi, blev för mig bara en rätt tråkig bok inlindad i intellektuellt lull-lull.

Men, med allt detta sagt så kommer jag naturligtvis ändå läsa fortsättningen. Man vet ju aldrig, det händer ju faktiskt att tvåan visar sig vara bättre.

Boken hittar du på Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Modernista för recensionsexemplar.

Mazerunner – I vansinnets öken

Mazerunner – I vansinnets öken är andra delen i en serie skriven av James Dashner.

Efter flykten från labyrinten trodde Thomas att han och de andra skulle få sina liv tillbaka. Men ingen av dem visste vilken sorts liv som väntade dem.

Nu vet de. En bränd jord, förstörd av klimatförändringar och sjukdom. En värld som härskas av kaos.
Flykten är långt ifrån över. De står inför en ny och fruktansvärd prövning. De har två veckor på sig att korsa en förbränd öken och ta sig till andra sidan. De kommer att möta sjukdom, galenskap och vänner som inte går att lita på – ingen går säker.
Kommer Thomas och hans vänner någonsin att bli fria? Finns gåtans lösning bland Thomas förlorade minnen?

Thomas och de andra gläntingarna är i trygghet utanför labyrinten och ligger och sover i en sovsal, när Thomas plötsligt känner hur det telepatiska bandet till Theresa bryts av. Theresa som fick en egen sovsal som ensam tjej är helt plötsligt borta ur Thomas huvud. Det visar sig att WICKED inte är klara med sitt test och istället för trygghet hamnar gläntingarna i större fara än någonsin tidigare. I en het och torr öken måste de slåss mot de smittade och överleva stormar värre än något de tidigare upplevt. Allt iscensatt av WICKED där ingen till slut vet vad som är verkligt och vem man kan lita på.

Andra boken fortsätter i samma rasande tempo som den första. Språket har fått ett bättre flyt och drivet är otroligt bra. För bra faktiskt. Det är som att åka forsränning ( inte för att jag har provat, men jag har bra fantasi ) där allt rusar förbi och man har andan i halsen och pulsen är konstant skyhög. Sträckläsning i hundratio och fruktansvärt spännande. Jag hade dock önskat lite pauser ibland. Åtminstone något tillfälle att andas och försöka klura ut gåtan som samtidigt svishar förbi. För vi läsare vet ju precis lika lite som Thomas, huvudkaraktären. I takt med att han får minnesglimtar och fler ledtrådar till WICKED:s hemlighet, så gissar vi ikapp med honom. Något som är både intressant och frustrerande. Det här påminner en hel del om hungerspelen men samtidigt inte. Spelet fortsätter i den här boken på en annan spelbana och allt är iscensatt för att vara så farligt som möjligt för deltagarna, gläntingarna. Skillnaden är att här vet ingen vad som händer eller varför. Karaktärerna vet inte, vi läsare vet inte och det är så himla spännande. Lättläst och snabb underhållning, men bra. Ändå kände jag lite på slutet att det kanske får räcka nu. Jag vill ha svar. Sedan slutar boken med en sådan rejäl cliffhanger att jag glömmer alla sådana tankar och bara längtar efter att läsa nästa bok.

Boken finns på Adlibris, Bokus och CDON.

The young world 1. Överlevarna

The young world 1 – Överlevarna, är första delen i en trilogi och skriven av Chris Weitz.

Efter att en mystisk Sjukdom har tagit död på resten av befolkningen formar de unga överlevarna klaner i spillrorna av en förstörd civilisation. Jefferson, den motvilliga ledaren för Washington Square-klanen, och hans hemliga förälskelse Donna slåss för sin överlevnad mitt i kaoset. När en annan klanmedlem upptäcker en ledtråd till ett botemedel mot Sjukdomen ger sig fem tonåringar av på en roadtrip för att rädda mänskligheten. De hamnar i skottlossning med rivaliserande fiendegäng, tar sig igenom vildmarken i Central Park och ner i ruinerna av New Yorks tunnelbanesystem – och står till slut inför en sanning som de aldrig hade kunnat föreställa sig.

Eftersom Kulturkollo kör dystopivecka så gör jag det med. Den här dystopin är lite annorlunda mot många andra eftersom den utspelar sig i nutid. Så gott som. Ett virus har dödat alla vuxna och barn, men tonåringarna har överlevt. När tonåringarna blir runt arton drabbas de också av viruset, ett virus som oundvikligen leder mot döden. Donna och Jefferson har slagit sig ner i en park tillsammans med andra ungdomar. De har lyckats överleva och skapa en slags hierarki och samhälle trots att de alla lever med hotet att dö efter sin 18-årsdag.

Det här är en ok dystopi. Jag gillar att den utspelar sig i nutid. När berättelsen tar form är det som om det skulle ha hänt om bara ett halvår. Tonåringarna har drabbats av en katastrof mitt i sitt facebookande, youtubande och selfiefotande. Här är berättarperspektivet som så ofta när det gäller dystopier i jag-form. Det växlar mellan Jefferson och Donna och oftast har jag inga problem att hålla isär dem. Donna som är ganska nostalgisk och tänker tillbaka en hel del, ger oss ganska många igenkänningsfaktorer att relatera till. Vi känner igen musiken, filmerna, kändisarna och internethanteringen. Trots det bryr jag mig tyvärr inte så himla mycket. Boken är spännande och jag sträckläste den, men jag lade även ner den utan att så mycket som snegla på den när jag var klar. Jag ser däremot väldigt mycket fram emot att se den här som film. Eftersom boken innehåller både kannibaler, gängrivalitet och galna barn kommer filmen bli en hit. Boken var tyvärr inte det. Trots det rekommenderar jag den till alla som gillar dystopier. Den berör inte, men den funkar för stunden.

Boken hittar du på Adlibris, Bokus och CDON.

Stjärnklart – årets bästa bok?

Stjärnklart är första delen i en planerad trilogi och är skriven av Lars Wilderäng.

Elektronik har inget immunförsvar.

Det är något som inte stämmer med de allt fler trasiga telefonerna som har lämnats in för reparation runtom i landet. De är stendöda.

Samtidigt börjar en rad oförklarliga händelser i samhället avlösa varandra. Ett fabrikationsfel i bilarnas mikrochips förvandlar snabbt vägarna till bilkyrkogårdar. Tågen drabbas av elfel, hyllorna i affärerna gapar tomma, sommarförkylningarna blir allt segare och strömavbrotten blir en del av den nya vardagen.

På Karlsborgs flygplats står elitsoldaten Gustaf Silverbane redo för utlandsinsats när något går fruktansvärt snett och ett eldsken fyller himlen. Survivalisten Filip Stenvik får se sin tidigare hånade hobby förvandlas till blodigt allvar. I den tilltagande ovissheten driver polisen Peter Ragnhell sina redan okonventionella metoder för brottsbekämpning till sin spets. Samtidigt gör programmeraren Anna Ljungberg en upptäckt som hotar att förändra förutsättningarna för allt mänskligt liv på jorden. Eller är det redan för sent?

Efter ännu ett strömavbrott förändras allt. Den mörka hösten går in i en stjärnklar vinter där kaos råder och få överlever.

Den här boken har orsakat mig en hel del huvudbry. Jag fick den som e-bok och det visade sig att jag och e-böcker inte är bästa kompisar. Jag glömmer att boken finns där, rakt i telefonen. Möjligen eftersom jag alltid har en pappersbok i väskan. Dessutom läste jag några recensioner innan jag ens började läsa vilket var väldigt dumt i det här fallet. Recensenterna skrev mest om preppar och militär strategi. Visserligen gillar jag både Tom Clancy och Jan Guillous böcker om Carl Hamilton, men de är ju liksom spännande trots att de är militäriska, inte tack vare det. Två undantag alltså. Så jag var inte jättesugen på att läsa den här. Preppar och militärstrategi. Som e-bok dessutom. Men boken ska ju recenseras så jag försökte ta mig i kragen och läste lite. Tills jag efter några sidor hamnade i Afghanistan, då orkade jag liksom inte. Sedan har den legat där i telefonen och väntat i två månader. Varit en nagel i ögat på mig som jag inte orkat ta itu med. Men jag är inte den som ger upp, så i helgen tog jag tag i det. Och hittade årets bästa bok.

Allt börjar haverera i samhället. Allt som drivs av elektronik vill säga. Och nu pratar vi verkligen om allt. Från datorer och mobiler ner till ugnar och svetsar. Tanken är kittlande, vad händer egentligen om samhället går från dagens elektronik till häst & vagn? Vad händer med människor som helt plötsligt ska klara att överleva utan någonting alls? Alla gamlingar på äldreboenden, sjukhuspatienter, flygplan uppe i luften, du?

Man får följa ett antal personer genom hela processen från att mobilen lägger av tills hela samhället har kollapsat, och benämningen undergångsroman gör verkligen skäl för namnet. Wilderängs karaktärer är på något sätt ett snitt av samhället.

Där finns Filip som försökt förbereda sig för undergången länge. Skåpen är proppfulla av torrvaror och konserver, han har utrustningen och kunskapen för att klara sig länge. Tror han. Gravida Anna som tidigt förstår vad som händer och kämpar för sitt och sitt ofödda barns överlevnad. Joakim som befinner sig mitt i brinnande krig i Afghanistan när världen slocknar. Magnus, pappan i trebarnsfamiljen som inte förstår vad det är som händer innan det nästan är försent. Den korrumperade polisen Peter Ragnhell som försöker hålla en ren fasad utåt och låtsas att han följer reglerna, vars galenskap slår ut i full blom när det inte längre finns några regler att följa.

Handlingen och berättarstilen påminner om en klassisk katastroffilm. Och ändå inte. Kampen i boken är oftast inte ädel. Den är skitig, dödlig och våldsam. Vissa slåss, några samarbetar, de galna blir ännu galnare och de sjuka går under. Och hela boken är bara så otroligt bra. Den har allt som behövs för en riktig nagelbitare. Engagerande karaktärer, en handling som är det mest spännande jag läst på länge och ett driv i boken som höll mig vaken alldeles för länge. Det militäriska jag fasade för visar sig till och med vara för lite. Preppern jag hört så mycket om är bara en av många karaktärer och jag vill ha mer av dem alla.

Stjärnklart är en djup och engagerande undergångsroman som rymmer en otrolig kunskap, spänning på högsta nivå och en handling som berör oss alla. Den här boken bör tilltala väldigt många läsare oavsett om man gillar deckare, thrillers, dystopier, science fiction eller spänningsromaner. Den kommer tillräckligt nära alla dessa genrer för att passa de flesta. Som tur är kommer det en fortsättning och tills den kommer så ska jag gå och köpa boken i min lokala bokhandel och läsa om den på riktigt. I pappersformat.

Visserligen är inte året slut än, men jag vågar mig ändå på att utnämna Stjärnklart till årets bästa bok. Dessutom har Sverige fått en ny hjälte och Carl Hamilton kan slänga sig i väggen.

Boken finns på Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Massolit för recensionsexemplar.

Four – dystopi

Four är skriven av Veronica Roth och tillhör Divergentserien.

Four presenterar fyra nya noveller ur Divergent-trilogins värld. Var och en av dessa Falangbytaren, Kandidaten, Sonen och Förrädaren utforskar Veronica Roths dystopiska framtid genom ögonen på den mystiske, karismatiske Tobias Eaton, även kallad »Four«.

I dessa berättelser avslöjas tidigare okända aspekter av Four personlighet, historia och relationer.

Boken innehåller också tre exklusiva, tidigare opublicerade scener ur Divergent -trilogin.

Den här kan läsas efter Divergent, även om jag tycker man ska försöka passa in den mellan Insurgent och Allegiant. Just däremellan behöver man en Four-dos tror jag. Både för att Four framträder mer i Insurgent, men även för att Tris blir lite irriterande efter ett tag. Då är en hel extrabok om Four en lagom mellanakt. Den är faktiskt bättre än jag trodde. Vissa noveller var bättre och andra sämre, men totalt sett en väldigt trevlig upplevelse.

Man lär känna Four mer på djupet. Får veta hans tankar, upplevelser och känslor vid olika tillfällen vi egentligen redan känner till, men från en annan synvinkel. Och det gör honom både starkare och mer sårbar på en gång, en kombination som ofta passar hjälterollerna. Däremot är jag inte helt förtjust i att vi får extradialoger från Divergent. Saker Tris säger som hon aldrig sade i Divergent. Istället för komplement känns de bitarna mest som att Roth kanske inte var helt nöjd med första versionen och försökte korrigera luckorna. Luckor som jag för övrigt inte tycker finns. Man ska liksom inte laga saker som inte är trasiga. Men som helhet gillade jag den här och tycker den är ett utmärkt komplement till serien. Dessutom har den helt klart det snyggaste omslaget.

Boken hittar du på Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Modernista för recensionsexemplar.

Insurgent – dystopi

Insurgent är andra delen i en trilogi skriven av Veronica Roth.

Ett enda val kan förändra dig eller förgöra dig. Men varje val har konsekvenser, och när oroligheter väller upp i falangerna omkring henne måste Tris Prior fortsätta att försöka rädda dem hon älskar – och sig själv – samtidigt som hon brottas med svåra frågor om sorg och förlåtelse, identitet och lojalitet, politik och kärlek.
Tris initiationsdag borde ha varit en dag fylld av firande och segeryra tillsammans med hennes valda falang. I stället slutade dagen i outsägliga fasor. Nu rasar krig, och konflikterna mellan falangerna och deras ideologier växer. Och i krigstider måste man välja sida, hemligheter kommer i ljuset, och de val som måste göras blir ännu större och mer oåterkalleliga.
Tris har förändrats, dels genom sin beslut, men också av på grund av nya upptäckter och skiftande relationer. Nu måste hon omfamna sin divergens fullt ut, oavsett vilka risker det innebär.

Jag har ju redan läst hela trilogin för ett bra tag sedan, så jag har haft i tankarna att jag ska skriva om den här så jag kan komma vidare till Allegiant. Men när jag försökte visade det sig att jag inte kom ihåg någonting alls från den här boken. Inte ett smack. Jag har till och med läst igenom andras recensioner för att försöka minnas men det hjälpte inte. Så det var bara låna om den på biblioteket och friska upp minnet via omläsning.

Märkligt nog var den faktiskt lika bra den här gången som jag tyckte den var första gången. Trots att jag vet hur allt slutar, eller kanske tack vare det. Tris och Four flyr till de fridfulla efter attacken som utspelade sig i Divergent och Tris plågas av skuldkänslor för sina föräldrars och Wills död. Hon känner sig så ansvarig att hon inte kan med att berätta för de andra vad hon gjort. Därmed börjar även problematiken i relationen mellan henne och Four. Hemligheterna hopar sig mellan dem och Tris drar sig undan alltmer. Trots att jag blir irriterad på Tris i den här delen, händer det så mycket hela tiden att det ändå inte stör nämnvärt. Dessutom träder Four fram tydligare och i en scen där han tvingas berätta varför han valde att byta falang värker mitt hjärta av sympati för det han gått igenom och den styrka han besitter. En riktig sträckläsarbok med en rejäl cliffhanger som avslutning.

Tyvärr förstärkte den här boken bara vad jag redan tyckte om Allegiant. Recension för den kommer senare i veckan.

Boken finns på Adlibris, Bokus och CDON.

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: