Kategori: Dystopi

Kärlek i maskinernas tid del 2

karlek-i-maskinernas-tid

En novellsamling med femton olika noveller av lika många författare. Andra och sista delen. Första delen av recensionen hittar du här.

Erotik. Romantik. Svek. Passion. Och androider, rymdresor och virtual reality.

Hett begär på Xyldax VII är skriven av Love Kölle.

En kort novell som är full av begär och lust. Dunkande, hett och mustigt och ändå helt könlöst. Eller fyllt av kön, beroende på hur man ser på saken. Jag är imponerad över hur naturligt författaren använt det könlösa för att visa att det där med hon eller han inte är så himla viktigt. Begär är begär oavsett om det är en hon, han eller hen som känner det.

Theodora är skriven av Tora Greve.

Theodora är en tillfångatagen flickliknande varelse som lockar männen till sig och använder dem, både för kroppslig njutning men även för att nå en slags högre nirvana genom att ibland döda sitt offer. Något som endast sker när njutningen är som störst. Forskaren Ypsilantis som är den som tillfångatagit Theodora vet precis vad och vem varelsen är, men kan ändå inte motstå lockelsen.

Jag var ju inte jätteförtjust i författarens novell i antologin Maskinblod 3. Den här däremot var väldigt tilltalande. Om jag minns rätt utspelar sig denna novell i samma världsbygge som novellen Tvillingarna från Dilmun och det är ett fantasirikt och omfattande världsbygge. En av de mer påhittiga i samlingen och den som kanske känns mest science fiction.

Lucifers säd skriven av Oskar Källner tyckte jag också mycket om och slutet var det mest överraskande i samlingen. Samtliga noveller var dock bra, det fanns liksom ingen jag inte gillade alls. Vissa noveller stack naturligtvis ut mer än andra, men boken som helhet höll väldigt hög och bra nivå med välskrivna texter och lockande inledningar som manar på en att läsa vidare. Till skillnad mot Maskinblod 3 finns det ingen speciell jag kan välja ut som favorit av de jag redan nämnt. Många av texterna verkar ha en en djupare mening och ett bakomliggande syfte att beskriva aktuella frågor i vårt samhälle. Oavsett om man letar efter djupare symbolik eller bara vill njuta av bra science fiction så är det här rätt bok. Kärlek i maskinernas tid är ren njutning.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Affront för recensionsexemplar.

Årets bästa bok!

stjarnklart

 

Jag visste redan då att den var årets bästa. Jag har rekommenderat den här till så många olika människor vilket ändå är rätt ovanligt. Men så är det, en ruskigt bra bok som passar de flesta.

Handlingen och berättarstilen påminner om en klassisk katastroffilm. Och ändå inte. Kampen i boken är oftast inte ädel. Den är skitig, dödlig och våldsam. Vissa slåss, några samarbetar, de galna blir ännu galnare och de sjuka går under. Och hela boken är bara så otroligt bra. Den har allt som behövs för en riktig nagelbitare.

Visserligen är inte året slut än, men jag vågar mig ändå på att utnämna Stjärnklart till årets bästa bok. Dessutom har Sverige fått en ny hjälte och Carl Hamilton kan slänga sig i väggen.

Årets bästa: Dystopi

champion

Det finns inget som jag inte gillar i den här trilogin. Det betyder inte att varje rad var perfekt men som läsupplevelse var den det.

När jag trodde att det inte kunde bli mer spännande skruvar Marie Lu åt det ännu ett varv, och när det inte var så många sidor kvar hade jag ingen aning om hur det här faktiskt kommer sluta. Och slutet som väl blir hade jag aldrig kunnat föreställa mig.

Jag tokälskar Champion. Det är helt enkelt den bästa dystopitrilogin av dem alla.

 

Endgame – Kallelsen

endgame-kallelsen

Endgame är första delen i en serie skriven av James Frey.

Tolv ungdomar från tolv uråldriga släkten är kallade till slutstriden. Den släkt som vinner blir ensam kvar på jorden. Alla andra människor dör.

Under tusentals år har familjer övat varje generation i hur de ska överleva och döda om de blir kallade som spelare i slutstriden. De som är mellan 13 år och 19 år och 364 dagar är ständigt beredda. Men ingen har blivit kallad. Förrän nu. Tolv meteoriter slår ner på jorden och tolv familjer skickar iväg ett barn till Xi’an i Kina där spelet börjar.

Tolv ungdomar som tränat hela sina liv för att bli mördarmaskiner samtidigt som de gått i skolan som vilka ungdomar som helst och helt plötsligt blir kallade att äntligen spela Spelet. Varje ätt har i generation efter generation haft en utvald Spelare. Spelaren byts ut vid nitton års ålder eller vid eventuell handikapp och skador och så har det hållit på i tusentals och tusentals år. Tills nu. Mitt i skolavslutningar och pågående fotbollsmatcher kommer så Kallelsen. Ungdomarna överger hastigt sina vanliga liv och ger sig av för att spela Spelet. Vissa kan knappt vänta på att ta kål på motståndarna medan andra nöjer sig med att avvakta i skuggorna under spelets gång. Trots instruktionerna att vinnaren måste stå ensam bildas det allianser och bräckliga pakter där tillit är en bristvara.

Det här är ju hur spännande som helst. Jag har läst en del halvbra omdömen om boken och därför inte haft så bråttom att läsa den, men när jag nu hittade den på biblioteket så passade jag på. Jag gillar verkligen det här. Endgame är som en ihopmixad version av Hungerspelen och Da Vinci-koden. Tolv ungdomar från olika delar av världen som skickas ut för att döda varandra. Alla spelare har olika förutsättningar och kunskaper. Någon är mer som en ninja, en annan är hacker och en tredje en kallblodig mördare rakt igenom. Spelet tar dem över hela världen till historiska platser som ofta kopplas ihop med mystik, som Stonehenge i England och  Terrakottaarmén i Kina. Ungdomarna jagar varandra över hela världen, samtidigt som de löser gåtor med hjälp av knepiga och gåtfulla ledtrådar.

Berättarperspektivet är det allvetande. Vi får alltså följa alla ungdomar och ibland vet vi mer än dem, vad som lurar bakom hörnet eller att något hemskt ska hända snart. Detta tillsammans med den torra och ofta faktamässiga informationen ( att något tar 300,525 sekunder eller att de gått 25+25+25 trappsteg  ) förstärker spelkänslan, på ett bra sätt tycker jag. Som en sportkommentator som informerar tittarna om det pågående spelet. Jag tycker även om att det här pågår i nutid. Tanken att det pågår ett spel styrt av ickemänskliga varelser och att resultatet kan leda till undergång medan vi diskuterar statusar på facebook kittlar fantasin. Varning för sträckläsning alltså.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Recension – Kärlek i maskinernas tid

karlek-i-maskinernas-tid

Kärlek i maskinernas tid är en antologi med noveller av femton författare.

Erotik. Romantik. Svek. Passion. Och androider, rymdresor och virtual reality.
I antologin Kärlek i maskinernas tid utforskar femton författare kärleken – eller bristen på den – i berättelser där vad som helst kan hända…

Alltså, det här med noveller blir bara trevligare och trevligare. Maskinblod 3 var ju min första antologi någonsin. Jag läste mina första noveller någonsin ( bortsett från kärleksnovellerna i Allers och Året runt som alltid finns på folks utedass av någon anledning ) och nu är jag inne på min fjärde antologi. Än så länge älskar jag det jag läser. Jag gillade Maskinblod 3, men det här är verkligen en nivå högre. Novellerna är överlag välskrivna och genomtänkta. Jag blir förundrad över möjligheterna science fiction innebär inom området kärlek och parallellerna som ofta antyds till vår tids normer och fördomar.

Jag kommer inte att recensera alla noveller, men det blir ändå uppdelat i åtminstone två inlägg eftersom vissa noveller kräver att nämnas mer ingående.

Skördad av Anna Jakobsson Lund inleder samlingen och sätter nivån högt omedelbart. Auro lever i ett framtida dystopiskt samhälle där kärlek är reglerat. Precis som alla andra skördas Auro regelbundet och resultatet används för perfekta genetiska matchningar med kvinnors ägg. När han en dag träffar Embla förändras allt. Istället för en statlig order blir samlivet en kärlekshandling som handlar om mänsklig beröring och närhet istället för resultat.

Berättelsen är dels normbrytande men känns även som ett ifrågasättande av dagens sexindustrialiserade samhälle. När slutar samliv handla om närhet om vi fortsätter matas med det sexindustrin vill tvinga på oss? En passande jämförelse kan göras med Paradise Hotel som visats på tv nyligen. Där avhandlas eventuella kommande sexhandlingar mellan parterna med samma brist på känsla som att beställa en taxi. Man kommer överens om var mötet ska ske, vad som skall levereras och förväntningar och eventuell garanti på varan.

En vacker novell som är normbrytande, välskriven och tankeväckande.

Fånga månen är skriven av Patrik Centerwall. ”Jag skulle ta ner månen åt dig om jag kunde” är sagt av många till sin älskade. När Jack en kväll sitter uppe lyckas han faktiskt med just det, ta ner månen. Plötsligt sitter han där med månskivan mellan fingrarna. Jack som funderat på att fria till sin Mattias blir plötsligt orolig. Känner Mattias honom väl nog för att förstå om Jack berättar? En underbar berättelse om kärlek och hur skrämmande det kan vara att blotta vårt allra innersta även inför den vi älskar.

Överallt, när som helst, på alla tänkbara sätt är skriven av KG Johansson. Trots titeln är det här en fantastisk novell. Jag förväntade mig något snuskigt utan finess för det är vad titeln antyder. Men jag borde ha vetat bättre, det här är ju trots allt KG Johansson.

Nelly lever i ett framtida samhälle där alla konstant är kopplade till nätverket jag känner igen från Samvetsmakaren. Nelly träffar John på en bar och de inleder en sexuell relation. Först i verkligheten men efter ett tag även virtuellt via nätverket. I nätverket kan du med din avatar vara vem du vill, skapa din omgivning som du vill och glömma hämningarna som kanske finns i verkligheten. Nelly blir mer och mer besatt av att behaga John och deras virtuella träffar blir mer och mer avancerade. När Nelly så småningom vill träffa John på en kroppslig träff föreslår han istället att de ger varandra tillgång till sina avatarer att använda hur de vill. Det här är också en rejäl tankeställare gällande sexindustrin idag, fast med en twist. John vill ju använda hennes avatar och då borde det ju vara ok, det är ändå Nelly han vill ha. Eller?

Jag älskar den här novellen. Den är finstämd och vemodig, men samtidigt subtilt smutsig på ett sätt som får mig att ömka dem som inte inser värdet av ett kroppsligt jämlikt möte.

En annan dag är skriven av Eva Holmquist. Bella är en android som finns till för att tjäna. Enligt människor är sådana som hon inte kapabla att känna, tycka eller vilja. Bella tycker dock en hel massa. Hon känner, hon vill och hon är förälskad. I Tom, som också är en android. Bella lever dagligen med verbala övergrepp från människor. Verbala övergrepp som måste accepteras eftersom hotet att skickas till förbränningsugnen är ständigt närvarande.

Det här är ju en ytterst aktuell och viktig novell idag. Bella är nedtryckt och hatad enbart för det hon är, det människor tror sig veta att hon är. Inte för något hon gjort. Även om det skulle bli bevisat att Bella kan känna, kan vilja, så skulle det inte accepteras eftersom alla vet att sådana som hon är annorlunda. Känns det igen? Bella visar sig mycket riktigt vara annorlunda, på ett sätt ingen hade kunnat ana. Berättelsen är engagerande, läskigt aktuell och en påminnelse till oss alla att aldrig glömma.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Affront för recensionsexemplar.

Allegiant

allegiant

 

Allegiant är den avslutande delen i en trilogi skriven av Veronica Roth.

Tänk om hela din värld var en lögn. Tänk om ett enda avslöjande eller ett enda val förändrade allt. Tänk om kärlek och lojalitet fick dig att göra saker som du inte trodde var möjliga
Det falangbaserade samhälle som Tris Prior en gång trodde på är splittrat av våld och maktkamper, ärrat av svek och förluster. Så när hon får chansen att utforska en värld bortom den hon hittills känt, är Tris redo. Kanske kan hon och Tobias bygga ett nytt och enklare liv tillsammans bortom stängslet, ett liv fritt från komplicerade lögner, hoptrasslade lojaliteter och plågsamma minnen.
Men Tris nya verklighet är ännu mer skrämmande än den hon lämnat bakom sig. Gamla sanningar förlorar snart sin mening, och nya omskakande insikter förändrar människorna hon älskar.
Och än en gång måste Tris kämpa med att försöka förstå den mänskliga naturens komplexitet och sin egen samtidigt som hon ställs inför svåra val i fråga om mod, lojalitet, uppoffring och kärlek.

Jag köpte boken i lokala bokhandeln samma dag den svenska översättningen släpptes. Jag laddade upp med ett glas vin, satte mig tillrätta i solstolen på altanen och förberedde mig på både njutning och besvikelse. Jag hade nämligen av misstag råkat spoila boken för mig själv, så man kan säga att jag hade skottsäker väst på mig när jag läste. Men jag hade ändå stora förhoppningar eftersom jag älskade Divergent och tyckte mycket om Insurgent. Så läser jag och inser efter ungefär halva boken att magin är borta. Den finns inte. Allt som jag kände för Tris och Four är puts väck. Karaktärerna som finns där är inte samma karaktärer jag träffade i Divergent. Tris i Allegiant är kall och väldigt distanserad. Distanseringen som började redan i Insurgent men vägdes upp av Fours värme, är total. Four däremot blir väldigt känslosam men åt det gnälliga hållet. Självömkande, gnällig och envis som ett litet barn, vilket i kombination med den kallhamrade Tris ger mig två karaktärer jag till slut är så trött på att jag faktiskt inte bryr mig om vad som händer. Handlingen är i och för sig ganska spännande men till slut blir det för rörigt, för många vändor gällande de olika serumen och folks genetiska tillhörighet att jag känner mig rätt oberörd till slut. Så när det oväntade väl händer och det dessutom händer av helt fel skäl ( enligt mig ) är jag så less på både karaktärer, serum och märkliga val att jag knappt reagerar. Jaha liksom.

Jag lägger in en pytteliten reservation för att min ( brist på ) känsla för boken möjligen, kanske beror på den skottsäkra västen. Men jag tror inte det.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.