Barnböcker – Sida 5

En fjäril på min kofta

En fjäril på min kofta är skriven av Ann-Katrine Engström.

Ibland händer det som inte får hända. Ibland dör ett efterlängtat barn och syskon i mammans mage eller senare. I dessa familjer finns det döda barnet närvarande alla dagar. Vissa dagar mer påtagligt än andra, men alltid närvarande. Ibland föds det småsyskon i familjen. Småsyskon som inte var med när syskonet dog. Småsyskon som ska förhålla sig till storasyskon som funnits och försvunnit innan de själva kom till världen. Ibland kan man också vara för liten för att minnas när en bror eller syster försvann. Boken en fjäril på min kofta beskriver hur det kan vara att ha ett syskon långt bortom här, ett syskon som finns men inte syns.

Ni som läst mina tidigare recensioner av barnböcker anar kanske ett mönster. Jag gillar barnböcker som tar upp viktiga ämnen, svåra ämnen. För hur bra man än är som förälder finns det tillfällen när orden tar slut, när man inte vet hur man ska trösta eller hur man förklarar sådant man knappt förstår själv. Då är sådana här böcker fantastiska.

Jag läste den för mina barn som är 5 och 7 år och boken var helt rätt för dem båda. Texten är sorglig och vacker men samtidigt så enkel. Den krånglar inte till något, utan förklarar på ett fint sätt en väldigt sorglig händelse och hur det kan kännas att förlora någon. Den varken förminskar eller förstorar. Jag älskar dessutom att den är skriven på vers. Det hjälpte mig framåt i högläsningen även när rösten stockade sig av sinnesrörelse. Det här är en underbart fin liten bok, som tar upp både sorgen och döden på ett sätt som passar både stora och små.

Tack till författaren för recensionsexemplar.

Boken finns på Konst och krumelurer eller på Bokus.

Tjugan – lättläst

Tjugan är skriven av Mårten Melin och tillhör kategorin Lättläst.

Tjugo kronor är inte mycket.
Men ibland är det precis allt.

Berättarjaget i Tjugan ger en tjuga till kvinnan som tigger på gatan. Men när resten av pengarna blir stulna av en ficktjuv står berättarjaget utan pengar till julklappar.

Nu blir det problematiskt. Ska hen kräva tillbaka tjugan av tiggerskan? Eller går saker och ting att lösa på annat sätt?

Mårten Melin får in en hel fin liten berättelse på dessa få sidor. En lättläst bok om att det kan löna sig att visa generositet. Kanske kan man kalla det som händer för karma. Boken är från tolv år, men jag tycker den passar bra även för de yngre både att läsa själva om de kan det, eller som högläsningsbok.

I slutet av boken finns en liten intervju med författaren där han berättar bakgrunden till berättelsen som blir en extra liten bonus.

Tack till Nypon förlag för recensionsex.

Embla mitt i kosmos

Embla mitt i kosmos är skriven av Majken Pollack.

Mamman läser ännu en bok, men Embla kan ändå inte somna. Kroppen bara vägrar, totalt. Embla försöker berätta hur det kändes på bussen, när det var som om ingen märkte henne. Och i lekparken när ingen såg henne. Som om Embla bara var en liten prick i kosmos. Som om hon var alldeles ensam.

Men Mamman vill att Embla ska sova. ”Du lyssnar inte!” skriker Embla till slut. ”Jag vill inte vara ensam!” Och då lyssnar Mamman äntligen. ”Vet du”, säger hon. ”När du föddes blev vi båda ensamma kan man säga. Men inte bara, vi hör ihop också.”

I sin text om Embla som inte kan somna skapar Majken Pollack en berättelse där vardagen lever sida vid sida med de stora frågorna i livet – att vi alla på ett sätt är ensamma, och att vi samtidigt hör ihop. Att vi kan välja själva. Och att det går att finna tröst när vi ser varandra på riktigt.

Beskrivningen är nästan hela sagan. Embla kan inte sova utan funderar över existensiella frågor. Mamma svarar men hör egentligen inte vad Embla frågar. Boken kan visserligen sägas handla om ensamhet och trygghet, att känna sig som en del i något mer. Men framförallt tycker jag den handlar om att lyssna. Hör du inte den rätta frågan kan du heller inte ge de rätta svaren. Boken var lite för kort och lite för abstrakt för mina barn som är 5 och 7 år. Den passar säkert lite bättre till något yngre barn, där bilderna är lika viktiga som texten och tillsammans bildar berättelsen.

Tack till Alvina förlag för recensionsexemplar.

Rosas buss – En viktig bok

Rosas buss skriven av Fabrizio Silei.

Med sitt mod, sin beslutsamhet och sin vägran att acceptera orättvisor ändrade Rosa Parks historiens gång. En torsdagskväll i december 1955 i Alabama, USA vägrade hon lämna sin plats i bussen till en vit passagerare. Det blev startpunkten för en 381 dagar lång busstrejk, bildandet av den amerikanska medborgarrättsrörelsen och så småningom förändringar i den rådande diskrimineringslagstiftningen.

I den illustrerade barnboken ”Rosas buss” får vi följa med när Bens morfar vill ta med sitt barnbarn på en resa för att visa honom något mycket speciellt. Men när de kommer till ett museum och går fram till en buss, börjar Ben undra om morfar håller på att bli tokig. En gammal buss? Vad är det för speciellt med den? Men så börjar den gamle mannen berätta om en tid när rasism och diskriminering var en självklar del av vardagen, och om en kvinna som bestämde sig för att inte längre acceptera det. En kvinna som med tyst styrka stod emot trycket från sin omgivning. En kvinna som hade modet att säga ”NEJ!”.

Rosa Parks föddes den 4 februari 1913, och som en hyllning till henne på 100-årsdagen ger Alvina förlag nu ut ”Rosas buss”. En berättelse om rasism, rädsla och om hur civilkurage kan förändra världen.

Många vet vem Rosa Parks var, men alltför många kan inte sin historia tyvärr. Många tycker kanske inte ens att det är vår historia eftersom det utspelade sig på en annan kontinent. Men Rosa Parks historia är allas historia. Det finns många viktiga böcker och även om just den här kanske ändå känns lite distanserad, så är den en av de viktiga. Idag när diskussionerna går höga på facebook och man nästan maniskt slåss för sin rättighet att använda gamla nedsättande ord i diverse sammanhang, på bakverk och i Pippiböcker och annat. Ja, då är det viktigare än någonsin att påminna om att Rosa Parks fanns. Att hon tillhörde dem som inte hade någon rättighet alls, mer än den andra gav henne. Och det är viktigt och minnas att människor som Rosa Parks faktiskt förändrade världen. Genom en sådan till synes liten handling som att vägra resa sig på en buss.

Tack till Alvina förlag för recensionsexemplar.

Grodornas drottning får inte väta sina fötter.

Grodornas drottning får inte väta sina fötter, är skriven av Davide Cali.

I grodornas damm gör grodorna grodsaker. De hoppar, äter flugor, tar en tupplur och sjunger sånger. En trivsam tillvaro av gemenskap och nöjen. Då faller något glittrande i vattnet med ett plopp. Snabbt simmar en groda efter, och dyker upp med något på huvudet. En drottningkrona! Men vad gör egentligen den som just har blivit grodornas drottning?

Grodornas drottning omges snart av rådgivare. De säger att grodornas drottning inte får tala med vanliga grodor. Hon ska äta de fetaste flugorna och straffa dem som inte lyder henne. Och hon får inte väta sina fötter! Men grodor tycker som bekant om att simma, och när en dyktävling anordnas är olyckan framme. Eller är det lyckan som vänder åter?

Jag läste den här för mina två barn som är 5 och 7 år gamla och de tyckte väldigt mycket om den här. Boken handlar om rätten att bestämma själv. Hur agerar man när man får makt och hur mår de som inte har någon alls? I början är alla jämlika och de har roligt alla tillsammans. När de en dag hittar en drottningkrona blir den som hittade kronan drottning. En drottning bestämmer över de andra, de ska tjäna henne och drottningen själv får inte längre leka som hon gjorde innan hon blev drottning. Mina barn hade många tankar om det här, mest att det faktiskt inte verkar så himla kul att vara den som bestämmer om det får andra att göra saker de egentligen inte vill. Ett ämne som är högaktuellt här hemma i och med skolgång och alla funderingar som kommer kring det. Mobbning, vänskap och hur man är en bra kompis. Boken luftar de här frågorna på ett sätt som passar barn väldigt bra, och den gör det enkelt för mig som förälder att få veta lite mer om hur mina barn tänker kring det här med hur man ska vara. Boken kan användas både som underhållning eller om man känner att det finns något som skaver i skolan eller på förskolan. Illustrationerna är vackra och talande. Dessutom är den bekväm och rolig att läsa högt.

Betyg 4 / 5

Tack til Alvina förlag för recensionsex.

Vad gör du medan jag sover?

Vad gör du medan jag sover? Skriven av Mats Wänblad och Per Gustavsson.

Beskrivning från Adlibris:

Igelkotten förbereder sig för att gå i dvala, men innan han somnar vill han höra berättelsen om när Haren hittade honom. När han låg där och skräpade i en lövhög. Och Haren trodde att han var död!

Jag tycker det är jättesvårt att hitta bra barnböcker. Många underskattar barn eller tänker inte på den vuxne som ska läsa boken. En bra barnbok ska tilltala barnen, gärna få dem att fundera lite. En bok som leder till frågor och diskussion är en bra barnbok. Den ska även tilltala den vuxne som läser boken, annars blir inte högläsningen bra och barnen får inte lika mycket ut av det. Men sen finns även de bra, som den här.

Igelkotten ska lägga sig för vintern och han sitter med sin vän Haren och minns hur de träffades. När Haren hittade Igelkott sovandes, men trodde han var död. Om allt roligt de har haft under sommaren och minnen som sparats. Och frågan blir ju då, vad gör Haren när Igelkott sover och Haren blir ensam kvar?

Boken är rätt sorglig faktiskt. Jag läste den för mina barn som är 5 och 7 år gamla och det var 7-åringen som uppskattade den mest. Han funderade på varför Haren var så ledsen, för de hade ju gjort jättemycket roligt tillsammans han och Igelkott. Och medan Igelkott sov borde Haren passa på att göra andra roliga saker, som att åka pulka till exempel. Varför slösade Haren bort den roliga vintern, medan Igelkott ändå sov och säkert drömde fina drömmar? På ett sätt ganska ytliga funderingar men samtidigt djupare än man tror. I vår familj har vi haft väldigt många sjukdoms- och dödsfall sista året och jag läste då boken ”Adjö, herr Muffin” för barnen. En bra bok om döden, vilket jag tycker att det här också kan vara. Boken ger underlag till fina diskussioner om varför man kanske inte ska sörja alltför mycket när någon går bort, att det är ok att göra roliga saker även om man saknar någon. Men den är samtidigt inte riktigt lika sorglig, för Igelkotten sover ju bara. Vilket gör att den passar för högläsning när som helst.

Betyg 4 / 5

Tack till Lilla Piratförlaget för recensionsex.

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: