Kategori: Babbel

Det har senaste tiden pågått debatter på vissa forum om huruvida bokbloggsrecensioner verkligen är riktiga recensioner. Jag tycker naturligtvis det, men alla håller inte med.

Det verkar finnas ett visst motstånd i tanken att personer utan relevant utbildning kan recensera böcker hur som helst. Nu är ju inte recensent ett legitimerat yrke, så det finns naturligtvis inget som hindrar vem som helst från att skriva ett omdöme och kalla det recension. Vad som förbryllar mig i det hela är att det även finns författare som gör motstånd mot att vi recenserar. Som tycker att det borde finnas någon slags kontroll som redogör för ens litterära kunskaper och därmed visar att man är kvalificerad att recensera en bok. Vilket är det löjligaste jag hört. Något som skulle vara lättare är väl att dessa författare ifråga istället skriver ett förord och där deklarerar vilka utbildningar som är önskvärda för att anses kvalificerad att läsa boken. Så slipper man liksom fundera och kan istället bara skita i att köpa hens böcker.

Det dessa personer faktiskt vill göra är att censurera oss. Hindra mig från att skriva vad jag vill på min egen blogg. Nu råkar jag älska böcker och vill skriva om den kärleken, men det tycker vissa alltså är fel. För det räcker inte att bara läsa och känna kärlek till det skrivna ordet.

Eller så är det detta med recensionsexemplar som skaver. Det verkade vara lite både och. En åsikt var nämligen också att vi inte är opartiska. Att vi bokbloggare är köpta. Jag förstod inte riktigt av vem, det var inte helt klart om det var förlaget, författaren eller bokhandlarna som köper oss men någon är det. Enligt vissa. Jag förstod inte heller om vi var köpta i reda pengar eller om det var just recexet det handlade om. Det förstnämnda får jag bara på mitt vanliga heltidsjobb och recex är visserligen trevligt, men med tanke på hur mycket tid jag lägger på bloggen så blir timpenningen nästintill obefintlig. Och så lättköpt är nog inte någon.

Då blir man ju extra glad över att som bokbloggare få feedback och uppskattning. Här hos Författarpodden i deras podd om recensioner. Precis som de säger så väljer jag ju böcker jag tror tilltalar mig. Så i mina ögon borde min åsikt väga mer, eftersom jag säger min ärliga åsikt om en bok jag oftast själv valt inom en genre jag troligen känner till. Till skillnad mot många litteraturkritiker som får i uppdrag att recensera en bok i en genre de kanske avskyr. Var finns det opartiska i det?

Det här gör mig egentligen så upprörd att jag skulle kunna skriva hela natten om det, men ni ska slippa det. Vad tycker ni?