Sexy and I know It – Dean vs Damon

Äntligen helg och det betyder att jag åker till Stockholm idag och hälsar på släkten. Nästa vecka blir det Stockholm igen men då med hela familjen och ha lite minisemester. Direkt efter påsk blir det spännande utlottning av signerade böcker här hos mig, så håll ögonen öppna.

Dagens bokbloggsjerka hos Annika ställer frågan,

Är det bara jag som kan bli ”sjukligt” förtjust i en karaktär i en bok eller på tv/film?

Svar nej, du är inte ensam. Jag har ju två karaktärer som jag är vansinnigt förtjust i och det är Dean från Supernatural och Damon från Vampire Diaries. Inser att det är lite hyckleri eftersom jag så ofta pratar om att man inte bör gilla så kallade bad boys, men de här har ju ett hjärta av guld. Innerst inne. Oftast. Jag inser ju att de egentligen är riktiga mansgrisar oftast, men de är mansgrisar med humor och en smula självinsikt och då känns det inte lika hycklande. Intalar jag mig.

Lite fredagsgodis …

Som att möta en superstjärna!

I lördags fick jag ju både lyssna på och träffa John Ajvide Lindqvist, vars böcker Människohamn och Himmelstrand tillhör mina absoluta favoriter. Någonsin. John Ajvide Lindqvist är således en av mina favoritförfattare så det här var stort. Som att möta en superstjärna.

Det första som slog mig var hur rolig han var att lyssna på. Berättarglädjen finns verkligen där. Han var engagerad när han pratade och det märks att han älskar att skriva. Vid ett tillfälle när hans novell Ansiktsburk kom på tal, blev han så till sig att han kom av sig helt och brast ut i gapskratt. Det var alltså härligt att lyssna på, oavsett om man är ett fan eller inte gissar jag.

En fråga som dök upp var musiken i hans böcker. Den spelar ju ofta en ganska framträdande roll. I Människohamn är det The Smiths och i Himmelstrand är det just Peter Himmelstrand. John Ajvide Lindqvist berättade att varje bok för honom känns som en specifik sång eller artist. Lilla Stjärna till exempel, är för honom Håkan Hellströms Jag vet inte vem jag är men jag är din. När han sade det lät det helt klockrent, att så är det ju.

Jag fick lyckligtvis en signatur i mitt exemplar av Himmelstrand jag släpat med mig. Naturligtvis blev jag helt starstruck och förvandlades till ett babblande fån när han började prata med mig. Så jag stod där och svamlade om hur mycket jag älskar hans böcker, och leendet jag hade när jag gick därifrån satt fastklistrat hela helgen. Nästa gång ska jag skärpa till mig och bete mig som en människa, hoppas jag.

Signatur

Jag är lite starstruck.

Litteraturdagarna pågår för fullt här på Åland, så alldeles strax blir det besök på biblioteket. Jag ska lyssna på ingen mindre än John Ajvide Lindqvist, en av mina absoluta favoritförfattare. Hans bok Människohamn är ju en av de bästa jag någonsin läst. Jag älskade även hans senaste bok Himmelstrand som jag tar med mig och hoppas få signerad, om jag har tur. Är något starstruck just nu.

Har också fått fina flygblad av författaren till Tredje principen att smycka biblioteket med. Lite gerillamarknadsföring sådär eftersom min blogg så fint finns nämnd på baksidan av boken.

Bokbloggsjerka – Jaga statistik eller ett rent nöje?

Har skitmycket att göra idag med, men vill inte missa jerkan så nu får allt annat snällt vänta. Annika ställer idag frågan,

Jag skulle vilja veta hur andra bokbloggare interagerar med sina läsare, lockar till sig nya läsare och får de befintliga läsarna att fortsätta besöka bloggen. Jag skulle gärna vilja läsa mer om vad som driver bokbloggarna till att blogga och hur mycket de tänker på sina läsare när de bloggar.

Jag försöker faktiskt att inte bry mig för mycket om statistik men det är svårt. För visst är det kul när man märker att någon läser det man skrivit och ännu roligare när man upptäcker att vissa dessutom återkommer.

Jag är ju relativt ny med min bokblogg, men inte inom bloggosfären. Så när jag förra året upptäckte bokbloggarna och kände att ”jamen gud, det där vill jag också göra”, så visste jag redan hur man driver en blogg. Jag gick ut rätt hårt från början kan man nog säga. Jag startade bloggen och valde wordpress. Därefter började jag kommentera hos andra bokbloggare. Och varning för att skriva meningslösa kommentarer typ ”Fin blogg, hoppas du har en trevlig dag”, för det kan slå väldigt fel. Man måste läsa bloggarna man skriver hos och kommentera något vettigt. Så man inte kör copy/paste och råkar posta ha en trevlig dag hos någon vars släkting dog imorse.

Jag försöker även skriva åtminstone ett inlägg om dagen, eftersom en levande blogg är något folk återkommer till. Jag startade även en facebooksida och ändrade mitt privata twitterkonto till Bokhusets. På facebook stiger antalet gillare sakta men säkert och även om inte alla läser alla inlägg, så känns de ändå som ”mina” läsare. På twitter pingar jag förlagen ibland om det är någon bok jag gillat extra mycket och då retweetar de eller länkar på sin förlagssida. Jag postar också inlägg i vissa läsgrupper på facebook, men det sker numera bara om jag vill tipsa om något extra bra. Jagar man statistik postar man mer lite överallt, men jag känner att statistikjakt tar bort nöjet så jag försöker att bara göra det jag tycker är kul och kan stå för.

Jag tror också på att sakta men säkert bygga ett slags varumärke. Jag tackar till exempel alltid nej till recensionsexemplar för uppföljare direkt från författaren om jag redan fått första boken, jag lånar eller köper den istället. Det handlar alltså om trovärdighet för både mig och författaren, att ingen ska kunna säga att boken blir hissad bara för att jag får alla böcker gratis. Jag tror det lönar sig i längden att ha vissa principer att utgå ifrån.

Och det viktigaste, jag försöker skriva på ett personligt sätt. Det här är ju såklart svårt ibland med böcker som inte väcker så mycket känsla, men oftast fungerar det bra faktiskt. För mig känns det ofta som jag skriver till en kompis och det är för mig hela tanken med bloggen. Att få dela kärleken till böcker med andra som känner likadant helt enkelt.

Bibliofil

 

Science fiction som tröstpaket

Idag har varit en helt galen dag från imorse tills typ nu. Jag har inte hunnit med någonting alls och framförallt inte mitt vanliga Throwback thursday. Nu finns tiden men orken för idag har tyvärr tagit slut, så det får vänta till nästa torsdag.

Just sådana här dagar är det därför extra fint att komma hem och mötas av bokpaket. Speciellt ett bokpaket med en bok som av Goodreads läsare valts till årets bästa science fiction 2014.

FullSizeRender

Men nej, vad har de gjort med Eleanor & Park?

Från det här,

eleanor

Till det här,

9789175034096_200_eleanor-park_pocket

 

Jag är tyvärr inte alls förtjust i det nya omslaget. Den som ska föreställa Eleanor ( antar jag ), ser ut som Parks mamma eller något. Jag förstår att det nya förlaget vill ha ett eget omslag, men alltså. Nej.