Babbel – Sida 13

Fanfiction

Jag var ledig igår och turligt nog var vädergudarna på min sida. Hela två timmar satt jag i solen på altanen med kaffe och bok och bara njöt. Det var blandade känslor eftersom vi faktiskt lämnar vårt vackra hus nästa vecka och flyttar in i lägenhet. Bytet känns bra eftersom vi alla får närmare till skola och jobb, men altanen … Som jag kommer sakna den. Har jag tur hinner jag njuta några timmar till innan flytten, om solen mot all förmodan håller sig framme i helgen också. Jag hoppas det.

Men idag är det fredag och det betyder bokbloggsjerka hos Annika. Dagens fråga är:

Vad anser du om fanfic överlag och har du några bra lästips inom den genren?

Jag är inte så väldigt insatt i fanfic. Jag vet vad det är men det är inget jag varken praktiserat själv eller letar efter. Boken Fangirl av Rainbow Rowell beskriver fanfiction på ett bra sätt dock. Hennes huvudkaraktär har skapat Simon Snow som är baserad på Harry Potter och Rowell belyser hängivenheten till fanfic på ett bra sätt.

Många författare känner sig hedrade av fanfic men det finns också klara motståndare till hela konceptet. George R.R. Martin och Diana Gabaldon är två av dem. Båda har publicerat inlägg med starka och klara åsikter om det hela och budskapet är tydligt, rör inte mina karaktärer. GRRM skriver:

My characters are my children, I have been heard to say. I don’t want people making off with them, thank you. Even people who say they love my children. I’m sure that’s true, I don’t doubt the sincerity of the affection, but still…

Gabaldon har nu tagit bort sina blogginlägg ( förmodligen pga hatstormen som följde ) men hon skrev bland annat detta:

OK, my position on fan-fic is pretty clear: I think it’s immoral, I know it’s illegal, and it makes me want to barf whenever I’ve inadvertently encountered some of it involving my characters.

Jag förstår och respekterar deras synpunkter, men samtidigt inte. Det är en sak att ägna sig åt fanfic för sitt höga nöjes skull. Att vara klar och tydlig med att det är fanfic och låta älskade karaktärer leva vidare. Det är däremot inte ok att tex ge ut en bok med fanfic som klart och tydligt är baserat på någons annans berättelse. Fifty shades började som fanfiction av Twilight, men slutprodukten är något helt eget ( att jag sedan tycker slutprodukten är skit är en annan sak ) och måste ses som det tycker jag.

Jag tycker alltså fanfiction är ok rent generellt. Det skrivs ju utav kärlek till någons berättelse eller karaktärer. Sedan vet jag inte om jag skulle tycka likadant om jag var författare.

Harry Potter är ju en tacksam berättelse som grund för fanfiction och här har ni ett smakprov av en svensks ( fast på engelska ) fanfiction.

De mest lånade böckerna 2015

Tidningen Nya Åland presenterade för någon vecka sedan statistiken för de 10 mest lånade böckerna på åländska bibliotek 2015. Den listan ser ut så här,

Två lokala författare och åtta deckare. Bristen på variation känns ju sådär.

Betyg på lästa böcker?

Veckans bokbloggsfråga hos Barnboksbloggen handlar den här veckan om betyg på böcker man läst.

Betygssätter du de böcker du läser och skriver om på din blogg? Hur fungerar ditt betygssystem i så fall?

Jag gjorde det i början när jag startade bloggen, men slutade efter ett tag. Det kändes konstigt att ge samma betyg till helt olika typer av böcker.

Däremot tycker jag ju om när andra sätter betyg, så jag hittade ett kryphål. Jag sätter betyg på andra ställen ( goodreads, samlingssidan på bloggen för lästa 2016 ) än just i recensionen. Då blir det inte lika mycket ett uttalat betyg utan mer en riktlinje.

Eftersom det här är något jag började med i år, hittar ni än så länge bara betyg för böcker lästa 2016. Jag har börjat gå igenom även 2015 års böcker, men det är en bit kvar.

Bokbloggsjerka och det här med bloggläsare.

Det blev en svår och något obekväm fråga idag på bokbloggsjerkan, nämligen denna:

Carola har skickat in följande fråga via mail: hur interagerar du med dina läsare, lockar till dig nya läsare och får de befintliga läsarna att fortsätta läsa bloggen. Hon vill även veta vad det är som driver dig till att blogga och hur mycket du tänker på dina läsare när du bloggar.

Svår eftersom det inte finns något enkelt svar och obekväm eftersom det är en ständig skuldfråga hos mig.

Jag tror först och främst att de som läser regelbundet till största delen är andra bokbloggare. Stämningen mellan oss är gemytlig och trivsam, och jag känner personligen att rivaliteten som ofta märks hos andra bloggare faktiskt inte finns hos bokbloggarna. Det här är en stor del till varför jag tycker det är så roligt med bloggen och en anledning till att jag startade den. Att få prata böcker med andra som också gillar böcker.

Sedan trillar det förstås in andra läsare men de läser nog mer random, om man råkar skriva om en bok som verkar extra intressant eller så. De läsarna är nog också svårare att hålla kvar. Men även dessa läsare är en stor del av anledningen till bloggen. Lyckas jag bara få en enda människa intresserad av en speciell bok och den personen känner sig nöjd efteråt, ja då känner jag mig väldigt nöjd också.

Sedan det där med interaktionen … Jag vill väldigt gärna och väldigt mycket, men så ibland kommer livet emellan och då finns varken tid eller ork. Så det där är en ständig skuldfråga hos mig, jag har senaste halvåret inte orkat interagera så som jag hade velat. De här downperioderna betyder ju ofta också att inläggen kanske inte heller blir riktigt så som man vill ha dem. Jag vet när jag slarvat och det känns väl jobbigast av allt, när man märker att inläggen inte blir så som man egentligen vill ha dem eller när jag inte lyckats förmedla det jag ville.

Men livet går ju upp och ner för alla, så jag tror ändå det är rätt ok i slutändan. Och nu är det på väg uppåt!

Så för att avrunda och faktiskt svara på frågorna. Jag tror receptet för att både få läsare och behålla dem är ganska enkelt. Visa att din blogg finns genom att kommentera på andra bloggar. Behåll läsarna genom att interagera med läsarna, vara ärlig i dina recensioner och framförallt vara konsekvent i ditt bloggande. Jag läser regelbundet de jag vet bloggar regelbundet. Så receptet är nog enkelt, det är utförande som kan vara lite knepigt ibland.

Vad jag tycker om bibliotek?

Veckans bokbloggsfråga hos Barnboksbloggen är den här,

Vad betyder biblioteket för dig? Vad gör du där förutom att låna böcker? Vad är det bästa med just ditt bibliotek? Och ni som inte brukar besöka biblioteket särskilt ofta, varför inte?

Jag älskar biblioteket. Främst för att jag skulle bli ruinerad utan det, men även för valmöjligheterna det ger mig. Jag besöker biblioteket minst en gång i veckan ( det ligger nästan vägg i vägg med mitt jobb ) och ganska ofta har jag med mig 5-10 böcker därifrån. Lyxen är ju att man inte måste läsa alla. Det behöver man i och för sig inte med köpta böcker heller, men det känns ju som lite slöseri att köpa 5 böcker och kanske läsa bara en. Låna är bättre.

Sedan vet jag inte hur systemet är i Sverige, men här lånar man en månad åt gången och är boken sedan inte reserverad kan man förlänga med en månad i taget och ha en bok i upp till tre månader! Och på tal om reservationer så gör jag just det väldigt ofta, reserverar nya eller kommande böcker och då får jag ett sms när boken sedan finns att hämta. Smidigt.

Så jag älskar bibliotek helt enkelt.

Tematrio – Kärlek

Tematrion hos Lyrans Noblesser den här veckan handlar passande nog om kärlek, alla hjärtans dag till ära. Fast i Finland kallas det tydligen vändag eller vänskapens dag, fick jag lära mig nu. Jag tycker själv att Alla hjärtans dag är fint, men alldeles för fokuserat på kärlek mellan två partners. Jag tycker man lika gärna kan fira sin bästa vän, mamma eller bror. Kärlek helt enkelt, så här kommer några tips om just Kärlek.

Jag ger dig solen av Jandy Nelson. Jag vet att jag tjatar och tjatar och tjatar om den här boken. Men den inte bara handlar om kärlek, den är kärlek. Kärleken mellan pojke-flicka, pojke-pojke, syster-bror och kärleken till och mellan föräldrar. Bara läs den.

Människohamn av John Ajvide Lindqvist. Kanske ett lite udda val eftersom det här är skräcklitteratur. Men i John Ajvide Lindqvists böcker är det alltid kärleken i fokus och speciellt i den här. Om en fars kärlek till sitt barn. Outsägligt sorglig och vacker.

Stolthet och fördom av Jane Austen.

Och sedan har vi naturligtvis kärlekshistorien som är helt sagolik. Hur stolthet och fördomar kan ställa till det för oss, och göra oss fullkomligt blinda för det som finns rätt framför näsan.

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: