En smakbit – Den skrikande trappan

Dagens smakbit blir från en bok jag inte börjat läsa än, Den skrikande trappan av Jonathan Stroud. Den verkar lite udda och är egentligen riktad till yngre läsare, men jag har ju en tendens att gilla just sådant så det ska bli kul att sätta tänderna i den här.

lockwood-co-den-skrikande-trappan

Om de första hemsökelserna jag utredde med Lockwood och kompani tänker jag berätta mycket lite, dels för att skydda offrens identitet och dels på grund av händelsernas ohyggliga karaktär, men framför allt för att vi på olika företagsamma sätt lyckades trassla till dem allihop. Så, nu har jag erkänt det! Inte ett enda av dessa tidiga fall slutade alls så lyckligt som vi skulle ha önskat. Mortlake-skräcken drevs visserligen ut, men inte längre än till Richmond Park, där den fortfarande smyger runt bland träden om nätterna. Och såväl Aldgates Grå Gengångare som väsendet som gick under namnet Benranglet tillintetgjordes, men inte utan ett flertal föregående ( och, anser jag nu, onödiga ) dödsfall. Och vad beträffar den smygande skuggan som hemsökte unga mrs Andrews och hotade såväl hennes förstånd som hennes kjolfåll – vart den stackaren nu än må vandra i världen, följer skuggan efter. Så vi hade inte precis oklanderliga vitsord, Lockwood och jag, när vi gick uppför gångstigen till huset på 62 Sheen Road den där dimmiga hösteftermiddagen och raskt ringde på dörrklockan.

Jag ser fram emot att läsa den här även om jag känner att språket är lite onödigt omständligt ( första stycket är skrivet precis så som ovan, inga radbrytningar etc ). Speciellt eftersom åldersgruppen ska vara från 9 år, men jag återkommer mer om det när jag faktiskt läst boken.

Fler smakbitar hittar du hos Flukten fra virkeligheten genom att klicka på bilden nedan.

en smakbit på riktigt

Böcker till film?

Den här veckan har verkligen känts jättelång. Jag började med att vara hemma med sjukt barn och hann läsa 4 böcker på 2 dagar. Det var ett tag sedan jag maratonläste på det sättet och det var riktigt härligt trots vab. Ändå har veckan bara krupit fram minut för minut, så den här fredagen är väldigt efterlängtad och välkommen. Och då är det ju också dags för veckans bokbloggsjerka som frågar:

I stället vill jag veta vilken bok/vilka böcker du tycker är bäst som är baserad/e på tv/film. Det är även möjligt att vända på den här frågan: tv/film -> bok/böcker. Du väljer själv vilken variant du vill svara på.

Svår fråga faktiskt. Jag kommer bara på en film ( eller alla tre ) där jag faktiskt tycker att filmen är väldigt mycket bättre än boken. Nu blir jag förmodligen hängd här, men Sagan om Ringen av J.R.R. Tolkien. Jag klarar bara inte av hans sätt att skriva som jag tycker är alldeles för omständigt på något sätt. Filmerna däremot älskar jag. Ändå har jag inte sett Hobbit än. De är så himla långa och tiden räcker aldrig till. Men det blir väl av, så småningom.

Sagan om de två tornen

En annan som jag tycker blivit väldigt fin som tv-serie är Outlander av Diana Gabaldon. Inte bättre än boken, men riktigt bra. Castingen framförallt är fantastisk och så nära man kan komma mina egna bilder av karaktärerna. Det här är en fantrailer, men en riktigt fin sådan. Speciellt för alla oss som har en crush på Jamie Fraser.

En kommande film jag har stora förhoppningar på och faktiskt hoppas blir bättre än boken är The 5th Wave av Rick Yancey. Jag var inte överförtjust i boken men tror det kan bli en riktigt bra film.

Sedan har vi såklart Hungerspelen av Suzanne CollinsNästan lika bra som boken och Jennifer Lawrence är fantastisk som Katniss.

katniss-everdeen-juegos-del-hambre

 

Gamla tv-serier väcks till liv igen

Längesedan jag gjorde en Throwback Thursday men idag passade det bra. Jag har nämligen funderat över det här med gamla tv-serier som återuppstår, för det finns en del sånt på gång nu.

Allt som har 20 år på nacken kan göras på nytt. Vem är jag att förneka nästa generation något jag själv tyckte jättemycket om en gång i tiden? Sedan är det inte säkert det blir bra, men försöka kan man ju göra tycker jag. Några gamlingar som får nytt liv är dessa.

Twin peaks kommer tillbaka 2017 vilket jag har lite blandade känslor för. Nostalgin för serien ( och signaturlåten OMG ) säger JA. Men ärligt talat tappade jag intresset för serien någonstans mitt i. Det blev för twistat till slut. Men ändå, Twin peaks liksom.

The X-files! Say no more, jag älskade Mulder och Scully och kommer såklart titta. Premiär nästa vecka.

Även Prison break och Heroes är på väg med nya avsnitt. Vilket väl är roligt, men jag har ingen direkt nostalgi till de här serierna så det gör varken till eller från. Men sedan hörrni, ryktas det om en återkomst jag verkligen verkligen skulle älska. Verkligen.

Xena: Warrior princess! Alltså, Xena är min hjältinna. Jag hade filmerna och tv-spelet ( som sög ) och jag har sett avsnitten framåt och bakåt hur många gånger som helst. Men, Xena för mig är Lucy Lawless så jag kan inte ens föreställa mig vem som skulle kunna fylla hennes läderoutfit på ett värdigt sätt.

Men det här är än så länge bara rykten och jag både hoppas och inte hoppas.

8-xena-warrior-princess-nbc

En annan ( eller flera i en ) serie jag gärna skulle se remake av är Stargate. Alla tre, alltså SG1, SGU och SG Atlantis.

Jag skulle inte ha något emot att se en Stargate The next generation, eller till och med en Stargate The beginning, en prequel till serierna. I plural, alla tre vill jag ha på nytt.

Loadinggate_003

 

Bloggstafett – Askfödd av Sabaa Tahir.

askfoddAskfödd är första delen i en trilogi skriven av Sabaa Tahir.

Laia är en av de lärda och därmed dömd till fattigdom eller slaveri. När Laias morföräldrar blir mördade av Imperiet och hennes bror Darin fängslas flyr Laia för sitt liv. En handling som ger Laia massiva skuldkänslor och leder henne rakt i armarna på motståndsrörelsen.

Hon är i sin sorg och skuld beredd att göra allt för att rädda sin bror. Något som i det här fallet betyder att bli slav åt Kommendanten, den grymma ledaren på militärskolan Blackcliff som även visar sig vara Elias mamma.

Elias är en Mask. En av krigarna från Blackcliff där eleverna tränas från barndomen för att bli hårda, grymma och dödliga. Elias som mår dåligt av tortyren och ondskan som omger honom planerar att desertera. Något som visar sig vara svårare än han trodde. 

När Laias och Elias vägar korsas inser de att de behöver varandra för att få det de mest av allt vill ha, frihet. Deras öden är tätt sammanflätade och tillsammans kommer de att förändra framtiden för hela Imperiet.

Askfödd var egentligen menad som en fristående bok. Något som troligen förklarar det grundliga världsbygge vi får och karaktärsutvecklingarna som inte är få. För även om boken i sann YA-anda berättas i jagform från våra två huvudkaraktärers perspektiv, finns här ett antal kanske ännu mer intressanta karaktärer.

Laias frånvaro av mod känns äkta. Hon är ingen hjältinna, har inga superkrafter eller någon grandios nobel agenda. Elias som tillhör de onda är inte ond trots att han är en av de starkaste krigarna på Blackcliff. Ingen av dem är ute efter att rädda världen, de vill bara rädda sig själva och få den frihet de aldrig haft.

Här finns även Elias bästa vän, Helene. Den enda kvinnliga eleven på Blackcliff och rankad som nummer tre. Helene funderar aldrig över om det de gör är rätt eller fel. I hennes värld finns bara en mening, att lyda order. Och så har vi naturligtvis Kommendanten. Elias mamma och även ledare på Blackcliff. En ledare som verkar njuta av att tortera slavar och piska elever till döds på löpande band.

Relationerna utmanas när augurerna, de vise männen, förkunnar att Kejsaren kommer att bytas ut. Därmed börjar en tävling om tronen, där vänner ställs mot vänner och även fienden kan visa sig vara lierade.

Världsbygget vi får är fängslande. Ett slags romerska riket med gladiatorer och allt, placerat vid Saharaöknen omgivet av nomadstammar. Det är en intressant mix som ger en känsla av både fiction och brutal realism. Jag blev lite förvånad när fantasyn klev in i berättelsen då jag trodde det här var en renodlad dystopi. Men jag tycker att fantasyn dels ger berättelsen en extra dimension och dessutom är nödvändig som motpol mot realismen. Jag känner nämligen ofta ett motstånd mot att presentera kvinnan som samhällets slav och ständiga våldtäktsoffer, speciellt i fantasy där man skapar världen hur man vill. Här tycker jag dock det fyller sin funktion eftersom det känns som Tahir skildrar världen idag. Grymheten som presenteras hade lika gärna kunnat vara taget från en nyhetssändning om barnsoldater och skoningslösa avrättningar. Askfödd är nämligen grym. Det frossas inte i brutalitet men Tahir väjer inte för det heller.

Det jag framförallt gillar med boken är frågan om god eller ond? Ondskan kan tyckas glasklar, men det finns tvärtom en hel ocean av gråzoner här. Gråzonerna är dessutom svåra att förstå eftersom vi inte får alla svar här.

Sedan är det ju den ständiga kärleksfrågan, här i form av någon slags kvadrupel och instalove hit och dit. Jag vet att många suckar lite över den självklara ekvationen de tror ska följa ( eftersom boken dräller av nästankyssar ), men jag är inte lika säker. Möjligen kan Tahir ha lite överraskningar i beredskap åt oss, jag hoppas det.

Askfödd är allt jag hade förväntat mig och lite till. Hade det här nu varit en fristående bok hade jag slitit av mig håret på grund av alla obesvarade frågor. Men som tur är kommer det en fortsättning och därmed får vi förhoppningsvis fler svar.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till B.Wahlströms för recensionsexemplar.

Kika gärna in hos de andra deltagarna i bloggstafetten. Igår skrev Book obsession om Askfödd och imorgon är det dags för I heart fantasy.

 

Tematrio – Dystopier och annat elände

Jag har aldrig deltagit i Lyrans Tematrio tidigare, men eftersom dystopier är min grej så kan jag ju inte låta bli.

Ge mig tips på tre bra dystopier (bred definition, postapokalyps går lika bra)!

Jag kan aldrig följa reglerna och jag kan omöjligt ge bara tre tips ( dystopi och postapokalyps är ganska spretiga genrer ), så här kommer några självklara favoriter och några lite mer specifika tips.

Självklara är naturligtvis Hungerspelen av Suzanne Collins, Legend av Marie Lu , Vägen av Cormac McCarthy och Väggen av Marlene Haushofer. Två dystopier och två postapokalypser. Två som andas kamp och framtidstro, en som är mörker och en som är ensamhet.

Mer specifika tips just nu är de här:

Trilogin om Systemet av Anna Jakobsson Lund. Tredje principen och Aldrig ensamma ger oss dystopi i en miljö vi känner igen. Ikeaskyltar, samer och Öresundsbron. Vänskap, mörker och offer gör det här till en av de bättre inom sin genre.

aldrig-ensamma

Nyutgåvan av In i skogen av Jean Hegland. En slags blandning av Vägen och Väggen. En apokalyps – postapokalyps som skildrar ensamhet och överlevnad med en poetisk ton som gör berättelsen skimrande vacker i sin tragedi.

in-i-skogen

Sveket och Sammansvärjningen i en trilogi av Ursula Poznanski. En ganska klassisk dystopi för unga vuxna som ändå har en skärpa jag tilltalas lite extra av.

sammansvarjningen

 

Svart som ebenholts.

svart-som-ebenholtsSvart som ebenholts är sista delen i en trilogi skriven av Salla Simukka.

Eleverna på teaterhögskolan är mitt uppe i repetitionerna av en modern version av Snövit och Lumikki Andersson har fått huvudrollen. Lumikki och skådelspelaren som spelar jägaren verkar ha en alldeles särskild kemi – är Lumikki på väg att bli kär för första gången? Premiären närmar sig och rätt som det är börjar Lumikki få meddelanden från en hemlig beundrare, men den spännande flirten utvecklas snart till en farlig besatthet. Beundraren hotar med att förvandla premiären till ett blodbad om inte Lumikki lyder honom.

Lumikki gör allt för att avslöja stalkerns identitet och under sökandet hamnar hon öga mot öga med hemligheter från sitt förflutna. Hemligheter svarta som ebenholts.

Även om bok två i serien var helt ok kändes den ändå lite sådär. För mycket action och ett alltför tvärt avslut som gjorde att jag inte riktigt fastnade och därmed har jag dröjt med att läsa den här. Men Svart som ebenholts överraskade mig rejält.

Lumikki som fått sitt hjärta krossat har träffat Sampsa. Hon är med i en teatergrupp, förhållandet med Sampsa känns tryggt och Lumikki har hittat någon slags harmoni i tillvaron. Tills Liekki dyker upp igen och väcker hennes krossade känslor än en gång. Samtidigt dyker märkliga meddelanden upp. Meddelanden med tvetydiga antydningar om hennes förflutna och löften om kärlek. Om en flicka som var Törnrosa och minnen som Lumikki förträngt. Samtidigt som meddelandena blir alltmer hotfulla kämpar Lumikki för att ta reda på vad hennes vaga minnesbilder betyder. Vad var det egentligen som hände när hon var liten och vem var Törnrosa?

Salla Simukka fortsätter att väva ihop flera berättelser till en. Ett grepp vi känner igen från båda de tidigare böckerna. Spänning varvas med känslor och tonen i den här är härligt poetisk. Den har det där eftertänksamma som jag saknade i tvåan och ger sista delen mer själ och karaktär än de båda tidigare böckerna. Samtidigt finns spänningen här, vem är egentligen stalkern och hur långt är han beredd att gå? Lösningen är oväntad och kanske inte helt vad jag hade önskat mig. Ändå blir det ett bra avslut. Författaren binder ihop trådarna snyggt och vi får svar på alla frågor som omgett berättelsen.

Svart som ebenholts innehåller allt jag förväntade mig efter första boken. Spänning och mystik tillsammans med kärlek, ensamhet och tragedi. Jag förlåter den röriga andraboken helt och är glad att jag fortsatte, för det här var ett avslut väl värt att vänta på.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.