bokhuset

Betyg på lästa böcker?

Veckans bokbloggsfråga hos Barnboksbloggen handlar den här veckan om betyg på böcker man läst.

Betygssätter du de böcker du läser och skriver om på din blogg? Hur fungerar ditt betygssystem i så fall?

Jag gjorde det i början när jag startade bloggen, men slutade efter ett tag. Det kändes konstigt att ge samma betyg till helt olika typer av böcker.

Däremot tycker jag ju om när andra sätter betyg, så jag hittade ett kryphål. Jag sätter betyg på andra ställen ( goodreads, samlingssidan på bloggen för lästa 2016 ) än just i recensionen. Då blir det inte lika mycket ett uttalat betyg utan mer en riktlinje.

Eftersom det här är något jag började med i år, hittar ni än så länge bara betyg för böcker lästa 2016. Jag har börjat gå igenom även 2015 års böcker, men det är en bit kvar.

Kopparhandsken av Cassandra Clare och Holly Black.

Kopparhandsken är andra delen i serien Magisterium skriven av Cassandra Clare och Holly Black.

Call Hunts sommarlov är inte som ett sommarlov borde vara – hans pappa är övertygad om att han är ond och Calls bästa vän heter Tumult och är en rödögd jättevarg som inte precis gör succé i grannskapet. Dessutom längtar han tillbaka till trollkarlsskolan Magisterium och sina vänner.

När Call en kväll upptäcker att hans pappa planerar att förgöra både honom och Tumult blir situationen ohållbar och för att undkomma flyr han till Magisterium. Där råder panik. Den magiska Kopparhandsken, som kan skilja en magiker från hens magi, har blivit stulen och hotar att ödelägga skolan och hela trollkarlsvärlden. Tillsammans med sina vänner Tumult, Tamara och Aaron (samt en mycket ofrivillig Jasper) ger sig Call ut på ett farligt uppdrag för att hitta handsken, men i jakten på den skyldiga väcks onda väsen till liv. Mystiken tätnar och vännerna närmar sig en allt mer obekväm sanning …

Call är ensam med sin fruktansvärda hemlighet, att hans själ egentligen är den onda Constantine Maddens. Eftersom Call inte känner sig som någon annan än just Call, kämpar han för att förstå konsekvenserna av sin vetskap och vad det egentligen kan innebära att vara Dödens fiende. Kommer han märka när han blir ond, eller är han redan ond?

Gillar, gillar gillar!

Berättelsen skruvas åt i den här andra delen. Intrigen är tajtare, magin är explosiv och hemligheterna skaver ända in i hjärteroten. För Call är så fruktansvärt ensam och utsatt i sina försök att förstå sig själv. Att hålla vetskapen om sig själv dold för att inte förlora alla runtomkring sig. Och trots att Call är en så ömkansvärd antihjälte förlorar författarna aldrig greppet om hans modighet och lojalitet till de han bryr sig om. Vågskålen hade lätt kunnat tippa över i ett träsk av medlidande. Men trots att jag tycker så fruktansvärt synd om Call mest hela tiden, förlorar jag aldrig hoppet om honom.

Jag tror att de här båda författarna var för sig inte hade lyckats lika bra som de gör tillsammans. Jag anar nämligen vissa skillnader i deras sätt att föra fram berättelsen. Inte något som märks när jag läser, deras kapitel är väl sammanvävda och har samma språk. Men en av dem har aningen mer humor ( jag gissar på Holly Black ) som ger hela berättelsen det där lilla extra. Det där som gör hela skillnaden i hur jag upplever Call.

För hur ömkansvärd han än är, så lättas det hela upp bland annat av att han hela tiden har en lista i huvudet på vad en Ond Härskare gör och inte gör. Skulle en Ond Härskare ta sista kaffet? Skulle en Ond Härskare gå med vargbajspåsar i fickan ( absolut inte ) och vilken bok skulle en Ond Härskare låna på biblioteket?

Jag gillar också att det hela så uppenbart utspelas i nutid. Magi och hemliga trollkarlssällskap blandas friskt med användande av mobiler, GPS och skämt om GTA och läskiga pepparkakshus. Igenkänningsfaktorn ger allt ett extra oumph som höjer läsupplevelsen ännu mer.

Och jag måste ju bara nämna omslaget en gång till. Det är fräscht och formatet tilltalar mig verkligen.

Kopparhandsken uppfyller alla mina förväntningar och lite till. Nu återstår bara en alldeles för lång väntan på fortsättningen. En fortsättning jag har vissa tankar om. Calls sista handling torde räknas till saker en Ond Härskare faktiskt gör …

Boken finns hos Science fiction bokhandeln, Adlibris, Bokus och Cdon.

Andra som har bloggat om boken är Fantastiska berättelser.

Tack till Bonnier Carlsen för recensionsexemplar.

Det här med köpstopp går ju jättebra.

Jag har just nu både köpstopp och lånestopp när det gäller böcker. Inte köpa från bokhandel och inte låna från biblioteket. Av den enkla anledningen att vi är mitt uppe i en flytt. Mina böcker har fyllt x antal banankartonger som väger bly, så det är klart att det inte är så populärt om jag släpar hem fler böcker mitt uppe i kaoset. Och jag har klarat det ganska bra tycker jag.

När jag var på biblioteket förra veckan lånade jag bara en bok, en pocketbok. Den får ju plats i min handväska liksom, inga banankartonger här inte.

Sedan var jag till bokhandeln i lördags och jag gick nästan ut tomhänt. Men så fanns Legend där av Richard Matheson till reapris så den fick följa med. En storpocket, så den får också plats i handväskan.

På väg hem passerade jag en till bokhandel och eftersom utbudet ju kan skilja en del var jag tvungen att kolla in den också. Och jag köpte bara en bok där också, World After av Susan Ee. Ni vet, uppföljaren till Änglafall, fast på engelska. Jag läser ju egentligen inte på engelska, men den fanns där till reapris och om någon kan få mig igenom en engelsk bok är det Penryn och Raffe tänker jag. Den fanns också i storpocket, så den fick ( med lite möda ) också plats i handväskan.

Att bara låna en liten bok, och att bara köpa en liten bok i ( vardera ) bokhandel måste ju nästan ses som att jag klarat stoppet. Himla tur dock att flytten går nästa vecka för min handväska är lite tung just nu.

En smakbit av I am Legend.

Jag har såklart sett filmen I am Legend med Will Smith som jag tyckte var riktigt bra, så när jag hittade boken på bokrean igår slog jag till. Och därmed blir det dagens smakbit, Legend av Richard Matheson.

Robert Neville är den siste mannen på jorden – men han är inte ensam.

Han låg där i sängen, drog djupa andetag av mörkret och hoppades att sömnen skulle infinna sig. Men tystnaden hjälpte inte riktigt. Han kunde fortfarande se dem framför sig där ute, männen med vita ansikten som strök runt hans hus och oförtrutet letade efter ett sätt att ta sig in till honom. Några av dem satt säkert hukande som hundar och tittade med glittrande ögon på huset, medan de långsamt gnisslade tänder, fram och tillbaka, fram och tillbaka.

Och kvinnorna …

Var han tvungen att börja tänka på dem igen? Han vände sig över på mage med en svordom och pressade ner ansiktet i den varma kudden. Han låg där och andades tungt, medan kroppen vred sig lite på lakanet. Låt det bli morgon. Hans medvetande uttalade orden det uttalade varje kväll. Käre Gud, låt det bli morgon.

Ni hittar fler smakbitar hos Flukten fra virkeligheten.

Bokbloggsjerka och det här med bloggläsare.

Det blev en svår och något obekväm fråga idag på bokbloggsjerkan, nämligen denna:

Carola har skickat in följande fråga via mail: hur interagerar du med dina läsare, lockar till dig nya läsare och får de befintliga läsarna att fortsätta läsa bloggen. Hon vill även veta vad det är som driver dig till att blogga och hur mycket du tänker på dina läsare när du bloggar.

Svår eftersom det inte finns något enkelt svar och obekväm eftersom det är en ständig skuldfråga hos mig.

Jag tror först och främst att de som läser regelbundet till största delen är andra bokbloggare. Stämningen mellan oss är gemytlig och trivsam, och jag känner personligen att rivaliteten som ofta märks hos andra bloggare faktiskt inte finns hos bokbloggarna. Det här är en stor del till varför jag tycker det är så roligt med bloggen och en anledning till att jag startade den. Att få prata böcker med andra som också gillar böcker.

Sedan trillar det förstås in andra läsare men de läser nog mer random, om man råkar skriva om en bok som verkar extra intressant eller så. De läsarna är nog också svårare att hålla kvar. Men även dessa läsare är en stor del av anledningen till bloggen. Lyckas jag bara få en enda människa intresserad av en speciell bok och den personen känner sig nöjd efteråt, ja då känner jag mig väldigt nöjd också.

Sedan det där med interaktionen … Jag vill väldigt gärna och väldigt mycket, men så ibland kommer livet emellan och då finns varken tid eller ork. Så det där är en ständig skuldfråga hos mig, jag har senaste halvåret inte orkat interagera så som jag hade velat. De här downperioderna betyder ju ofta också att inläggen kanske inte heller blir riktigt så som man vill ha dem. Jag vet när jag slarvat och det känns väl jobbigast av allt, när man märker att inläggen inte blir så som man egentligen vill ha dem eller när jag inte lyckats förmedla det jag ville.

Men livet går ju upp och ner för alla, så jag tror ändå det är rätt ok i slutändan. Och nu är det på väg uppåt!

Så för att avrunda och faktiskt svara på frågorna. Jag tror receptet för att både få läsare och behålla dem är ganska enkelt. Visa att din blogg finns genom att kommentera på andra bloggar. Behåll läsarna genom att interagera med läsarna, vara ärlig i dina recensioner och framförallt vara konsekvent i ditt bloggande. Jag läser regelbundet de jag vet bloggar regelbundet. Så receptet är nog enkelt, det är utförande som kan vara lite knepigt ibland.

Vad jag tycker om bibliotek?

Veckans bokbloggsfråga hos Barnboksbloggen är den här,

Vad betyder biblioteket för dig? Vad gör du där förutom att låna böcker? Vad är det bästa med just ditt bibliotek? Och ni som inte brukar besöka biblioteket särskilt ofta, varför inte?

Jag älskar biblioteket. Främst för att jag skulle bli ruinerad utan det, men även för valmöjligheterna det ger mig. Jag besöker biblioteket minst en gång i veckan ( det ligger nästan vägg i vägg med mitt jobb ) och ganska ofta har jag med mig 5-10 böcker därifrån. Lyxen är ju att man inte måste läsa alla. Det behöver man i och för sig inte med köpta böcker heller, men det känns ju som lite slöseri att köpa 5 böcker och kanske läsa bara en. Låna är bättre.

Sedan vet jag inte hur systemet är i Sverige, men här lånar man en månad åt gången och är boken sedan inte reserverad kan man förlänga med en månad i taget och ha en bok i upp till tre månader! Och på tal om reservationer så gör jag just det väldigt ofta, reserverar nya eller kommande böcker och då får jag ett sms när boken sedan finns att hämta. Smidigt.

Så jag älskar bibliotek helt enkelt.

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: