Steampunk, zombies, Lovecraft, apokalyps, science fiction, flygande hästar, urban fantasy och jordgubbsjakt. Det är dags för Oskar Källner-vecka!

Kommande vecka kommer ägnas helt åt författaren Oskar Källner och Fafner Förlag.

Jag känner inte  Oskar Källner personligen. Vi har haft lite kontakt i samband med utskick av recensionsexemplar men inget utöver det, så det här är inget samarbete varken med Oskar Källner, Fafner Förlag eller de streamingtjänster som kommer nämnas framöver. Jag är bara så grymt imponerad över det han gör. Dels naturligtvis hans författarskap. Oskar Källner är en av mina absoluta favoritförfattare inom svensk science fiction och fantasy. Men också för att han just nu satsar på sitt förlag och genom det andra författare inom fantasy och science fiction. Det är ju min egen dröm, att starta förlag och få fram nya spännande författare inom fantastiken i Sverige. Tyvärr ligger den drömmen fortfarande långt borta, så jag passar istället på att hylla Fafner Förlag som faktiskt gör det. Utöver allt detta har han också gett ut ett antal nyöversättningar av utländska klassiker.

Det kommer alltså bli en vecka med mini-recensioner, samt inlägg och tips om sådant jag själv inte hunnit läsa än. Bilden nedanför är från Storytel och visar bara ett axplock av allt det Fafner Förlag kan erbjuda via streamingtjänsterna ( även Nextory och Bookbeat ).

Ni kan ju börja med att läsa om mitt första möte  ( tror jag ) med Oskar Källners noveller här.

 

Gränsland av Johan Cederholm

Viktors kavaj är visserligen blodig, men han hör inte hemma här. Han har ju inte dött. Utanför pendeltågets gallerförsedda fönster sträcker sig Gränslandet, en öken som skiljer döden från livet. I denna främmande värld, långt ifrån tillvaron som börsmäklare, påbörjar han sin resa efter svar. I sina mardrömmar återser Viktor sitt forna liv, han förflyttas till hembyn och till lägenheten där han fortfarande bor med sin mor. Men betyder inblickarna något mer? Hur kommer skrotsamlande mutanter, en gåtfull Klaxon-robot och kvinnan med platinablont hår in i bilden? Och vem är egentligen den mystiska clownen?

Gränsland är skriven av Johan Cederholm.

Jag läste den här i somras så tyvärr blir det en kort text om boken. Alldeles för kort med tanke på hur mycket jag gillade den. Ändå är det inte en bok för alla. Gränsland är en bok av den typen man antingen ogillar eller gillar, ingen mellanmjölk här inte.

Viktor hamnar i en sorts gränsland mellan levande och död. Närmare bestämt i Limbus. En vidsträckt öken som mest består av öppna vidder, skrot, en sunkig bar och hemska varelser. Medan Viktor försöker ta reda på varför han är där, varför varelser och andra människor försöker mörda honom hela tiden ( kan man bli mördad om man redan är halvdöd? ), fladdrar han fram och tillbaka mellan Limbus och vad som förefaller vara den riktiga världen. Till sin hjälp har han ett kassettband, en gåtfull robot och möjligen kan kvinnan Julia vara en pusselbit närmare lösningen.

Gränsland har beskrivits som science fiction men så är inte fallet. Snarare en slags splatter-filosofisk drömsekvens där karaktärerna ställs till svars för sina livsval och handlingar på ett väldigt annorlunda sätt. Ett limbo med westernfuturistisk känsla som faktiskt andas ganska mycket Quentin Tarantino. På ett bra sätt.

Andra som skrivit om boken är Min fantasyvärld och en rad tidningar vars artiklar jag inte kommer åt tyvärr.

Tack till författaren för recensionsexemplar. 

Välkomnar nya året med en släng av pest, men vi kör på tycker jag!

Jag hade tänkt kickstarta nya året igår med en liten överraskning, men eftersom jag drabbats av lite pest ( skulle kunna vara förkylning/influensa men känns mer som pesten ) får den vänta några dagar. Men starta gör jag ändå, lite smått så där. Det blev ingen årsbästa för 2017 eftersom december gick åt till resande, jag var mer borta än hemma, och därefter har jag haft lite jullov och nu har jag pest. Så kan det gå. Och jag ser hellre framåt än bakåt just nu, så jag ser fram emot årsbästan för 2018 istället.

Nytt år och nya planer. De två senaste åren har varit så där bloggmässigt. Många pauser och inte så mycket läsning som jag hade velat. Men det är ju så, livet kommer emellan ibland tyvärr och det blir inte alltid som man planerat. Jag har dock stora förhoppningar för 2018 faktiskt. Jag mår bra, tiden finns förhoppningsvis  och inspirationen för läsning och inlägg finns hela tiden.

Först och främst kommer Gender Bender tillbaka! Ni vet, dagarna när jag byter kön på karaktärer i böcker och det blir heltokigt eftersom författarna lever kvar i stenåldern … Utförandet kanske varieras, men fokus kommer vara på genusproblematik och inte alltid alltför allvarligt. Men det blir heller inte bara problematik på agendan, det måste finnas plats för hyllningar också och som tur är har jag några sådana på lager.

Hur jag ska göra med recensionsexemplar har jag inte riktigt bestämt än. Fördelen med att tacka ja till sådana är att man ofta är lite före andra tidsmässigt och kan presentera rykande färska nyheter i bokhandeln. Nackdelen är att det ger en press som jag inte är helt säker på att jag vill ha, så vi får se. Det blir säkerligen mer än senaste året, men ändå mindre än i början.

Och nu har jag inte så mycket mer att tillägga, så vi kör väl då!

 

 

Nomadplaneten

Det är tidigt 2100-tal. Konflikter, global uppvärmning och ekonomiska kriser avlöser varandra, men när det ser som mörkast ut tänds en ny stjärna på himlen. Stjärnan visar sig vara en nomadplanet, en vandrande himlakropp på väg att korsa solsystemet. Kan en internationell rymdexpedition flytta fokus från eländet på jorden och ge nytt hopp till en splittrad mänsklighet?

När expeditionen ska lämna jorden visar sig en av besättningsmedlemmarna arbeta för en terrororganisation. Ersättare i sista stund blir Jonathan Othiambo, en svensk-kenyansk astrofysiker. Som ny i gruppen kastas han in i ett maktspel han inte förstår, där konflikter sjuder under ytan i den till synes välorganiserade besättningen.

Den nya planeten bjuder på vetenskapliga upptäckter som väcker förvirring, skräck och konspirationsteorier. När expeditionen tappar radiokontakten med jorden tvingas Jonathan välja sida.

Nomadplaneten är skriven av Emanuel Blume.

Det var ett bra tag sedan jag läste det här så det blir ett rätt kort omdöme.

Nomadplaneten sponsrades via crowdfunding vilket för mig känns rätt obegripligt. Om det nu inte var så att författaren faktiskt ville ge ut den själv, vilket ju faktiskt blir vanligare och vanligare. Men tanken att förlag skulle ha refuserat den känns märklig för det här är riktigt bra science fiction. Oerhört välskriven med ett bra driv och en komplex story som känns trovärdig.

Det är nördig science fiction, eller hard sci-fi som vissa kanske skulle säga. Mycket detaljer av det där slaget som gör att det känns som man faktiskt är med. Mitt i själva rymdexpeditionen. För det är rymdresan som är hela enchiladan så att säga. Målet för mig var resan, inte slutdestinationen. För karaktärerna är visserligen mångsidiga, men de känns lite distanserade och framförallt Jonathan känns aningen blek. Slutet är ( utan att spoila för mycket ) lite väl öppet för min smak. För något riktigt svar på vad som faktiskt händer ( och det är mycket som händer ) får vi inte. Det är öppet för egen tolkning så att säga. Vissa tycker om sådana slut medan jag föredrar mer tydlighet. Själva resan däremot är hur bra som helst. Nervositeten och spänningen de alla känner, varvat med både vardagliga och katastrofala problem som måste lösas under expeditionens gång fångar mig helt.

Nomadplaneten alltså. Riktigt bra science fiction som manar till sträckläsning. Jag kommer helt klart hålla ögonen på författaren framöver.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som skrivit om boken är Oarya, Bokhyllan, Bokföring enligt Monika och Mina skrivna ord.

Tack till författaren för recensionsexemplar. 

Visheten vaknar

Stockholm är fullproppat med tomtar, troll, vättar och älvor. De flesta människor ser dem inte tack vare Tilda. Det är nämligen hennes ansvar att rådare och människor hålls ifrån varandra. Det är svårt nog i vanliga fall, utan att trollen springer omkring på stan och beter sig som huliganer. Det visar sig att deras stora högtid, Vishetens dag, närmar sig och det går rykten om att den innefattar en förfärlig rit. Tilda måste se till att ingen skadas samtidigt som hon försöker få ordning på känslorna för Hakim och rädda sin vänskap med Imane. Ingenting blir lättare av att en attraktiv vittra behöver Tildas hjälp och att relationen till Natta börjar bli oväntat komplicerad.

Visheten vaknar är skriven av Elin Säfström.

När man har läst en bok som man verkligen gillar ( årets charmigaste bok förra året ), då känns en uppföljare rätt läskig. För hur många gånger har man inte lagt undan bok nummer två och suckat lite av besvikelse? För att den inte lever upp till det där glittrande crescendot man önskat och förväntat sig. Så det var en läskig bok jag packade upp ur det vackra paketet som kom en dag. Så läskig att jag låtit den ligga. Tittat på den, klappat lite på den ibland och sedan avvaktat lite till. Så det är med väldigt glatt och lättat hjärta jag kan meddela att Visheten vaknar levererar. Den är till och med bättre än debuten. Det här inlägget kommer faktiskt bli rätt löjligt. Det blir hyllningar åt både höger och vänster. En enda stor megahyllning blir det. Jag TOKÄLSKAR det här!

Älvdansen är i full gång i Vasaparken när jag går förbi på väg hem. Det är inte helt smidigt att släpa på klubban, så jag lutar den mot ett elskåp och tittar en stund på den böljande, självlysande, lite småsuddiga älvklungan. Det är oerhört vackert. Det är så sällan jag verkligen tittar på dem. Tills för några månader sedan brukade jag mest krypa omkring i gräset på lagom avstånd från dansen och skrapa upp älvasnön som de lämnar efter sig.

Tilda Modigh som huvudperson är så fin. Hennes lojalitet till Plikten som väktarskapet för med sig. Hennes försök att samtidigt hålla relationer i normalläge. Något som inte alltid är så lätt som väktare. Speciellt inte när man mitt under en dejt blir störd av ett firande tomtegäng som går bärsärk på Stockholms gator. Jag känner också att Tilda Modigh verkligen hittat sin röst. Allt känns trovärdigt, trots myllret av rådare på stadens gator. Hon kanske är lite väl smart för sin ålder ibland, men samtidigt så trevande på det sätt jag tror vi alla känner igen. Någorlunda säker i sin roll som väktare, mer osäker på relationsbiten.

För trots att det kryllar av tomtar och troll och naturligtvis ett hot som måste besegras, så finns allt det vardagliga där. En jobbig föräldrarelation, kompisar som känner sig bortvalda och naturligtvis den ständiga frågan, hur vet man att man är kär? Kär på riktigt? Att försöka bena ut allt det här samtidigt som trollen firar att den mystiska Visheten ska vakna är inte helt lätt. Säfström lyckas balansera allt otroligt bra. Allt kryddat och strösslat med torr härlig humor. Trots att vi möter Största Bästa Jättetrollet ( bara för att det är så underbart tar vi det igen, Största Bästa Jättetrollet! ) blir det inte tramsigt i Rick Riordan-anda. Säfström smackar inte dit knäppheter i onödan, utan i precis lagom dos för att det ska vara charmigt småknasigt. Jag sitter med ett fnissleende hela boken igenom och bara myser. Och emellanåt lider jag lite, med Tilda som oförtrutet kämpar på. Som aldrig ger upp. Så himla himla fint alltihop!

Jag vill också verkligen understryka att båda böckerna passar alla åldrar. Det är visserligen klassat som ungdomsbok men låt inte det skrämma bort er. Alla som tilltalas av fantasy kan ( bör ) läsa det här.

Och som tur är för mig och alla andra läsare som tokälskar det här, så har författaren lyckats makalöst bra med konceptet att göra det här till en serie. För den passar ypperligt som evighetsserie! Jag ser framför mig hur det kommer en bok ( eller två ) om året där vi får följa Tilda i hennes uppväxt, hennes relationer, hur hon besegrar olika hot och tar sig an utmaning efter utmaning i bok efter bok? Visst låter det fantastiskt! Jag är säker på att författaren håller med ( ingen press ) så vi säger väl så. Det gör vi.

Och ja, det är klart även den här blir årets charmigaste bok. Utan konkurrens.

Boken finns hos Adlibris, Bokus, Science Fiction Bokhandeln och CDON.

Andra som skrivit om boken är Bokföring enligt Monika, Tusen sidor och Bokpool.

Tack till Gilla Böcker för recensionsexemplar.

Självständighetsfirande och vittnesmål.

Jag har varit på resande fot och därefter krävdes återhämtning, så det är vad jag gjort senaste veckan/orna. Rest och återhämtat mig. Man skulle kunna tro att en resa som kräver sådan återhämtning gick väldigt långt bort, men kosan styrdes till Helsingfors. Sonen vann en utlottning där han blev inbjuden till Barnens firande av självständighetsdagen tillsammans med Finlands statsminister i Helsingfors. Och sådant kan man ju inte skippa, så det var bara åka. För oss som bor på Åland borde inte resan bli så lång kan man tycka, men det blir den. Och krånglig, och sömnlös. Båten går mitt i natten och kommer fram på morgonen och hemresan går på eftermiddagen och man kommer tillbaka till Åland 4 på morgonen. Några hotellnätter mittemellan och vips har det gått en hel vecka till resandet.

Men han hade kul och vi fick se en väldigt vacker stad så det var klart värt.

 

Sedan i fredags outade jag mig och mitt bagage på facebook i kölvattnet av #metoo-kampanjen. Något jag funderat på länge länge och när jag väl gjort det var det så himla skönt. En rening som borde ha gjorts tidigare. Jag kommer inte gå närmare in på det här då bloggen ska vara en safe space för både mig och andra, men har du funderat på att outa ditt eget bagage kan jag varmt rekommendera det. Superläskigt före men fantastiskt skönt när det är gjort.

Och igår läste jag ut en bok jag knappt vågat kika på sedan jag fick hem den. Eftersom jag älskade förra boken så mycket och var så rädd att den här inte skulle leva upp till förväntningarna. Imorgon …