Att dö väl – Eva Holmquist och Oskar Källner

att-do-val

Att dö väl är en novell skriven av Oskar Källner och Eva Holmquist.

Låt oss döda dig!

Den uppmaningen möttes deltagarna i Steampunkfestivalen sommaren 2014 av. De som hittade på de två mest fantasifulla dödssätten skulle få bli dödade just så, i en science fiction-novell som skulle skrivas av Eva Holmquist och Oskar Källner. Detta är resultatet.

Mänskligheten står inför utrotning. Grendlarna, en ras av ostoppbara krigsmaskiner, förtär värld efter värld. Hanna, en ung djurtämjare, och Alina, en av kolonialmaktens främsta exobiologer, kastas rakt in i ett uppdrag som kommer att avgöra hela mänsklighetens framtid.

Äntligen har jag läst den här novellen och vilken berättelse! En exobiolog och en djurtämjare som är enda hoppet för mänskligheten. Alina som måste ta fram ett virus och Hanna som ska tämja djuren som visar sig vara deras enda möjlighet för att leverera viruset.

Novellen har allt en riktigt bra science fiction kräver. Om Enders game och Samvetsmakaren hade fått en avkomma tillsammans hade det varit den här novellen. Storartat utförande och en novell jag väldigt gärna sett som en hel roman. Författarna har samarbetat otroligt bra. Jag känner igen både Holmquist och Källner i berättelsen, men rösterna går väl ihop och bildar tillsammans en fantastisk science fiction som känns självklar.

Och så det där med döendet då. Man vet ju att det kommer vara ett exceptionellt döende, men när det väl händer blir jag ändå totalt överraskad. Några på Steampunkfestivalen hade helt klart bra fantasi.

Novellen hittar du på Adlibris och Bokus.

Tack till Eva Holmquist för recensionsexemplar.

Vem var egentligen den mest korkade karaktären?

Den här heter egentligen Karaktärstaggen och har ju egentligen redan varit. Men jag älskar ju sånt här babbel om böcker och karaktärer så jag kör nu istället.

1. Vilken karaktär är bästa kick-ass karaktären?

Det måste nog vara Katniss från Hungerspelen. Och då menar jag framförallt boken. Hon är mer komplex där, som spelet hon spelar med Haymitch. Det framgår inte riktigt i filmen. Hon är både strategisk, cool och omtänksam. Även Lumikka från Röd som blod är hur cool som helst.

2. Vilken karaktär ogillar du mest?

Det finns ju ingen som kan ta fram så hemska karaktärer som Stephen King, men där blir de å andra sidan så många att det är svårt att välja den värsta. Men jag ogillar ju även Mary i De vassa tändernas skog. Ett riktigt våp som jag bara ville skrika åt.

3. Om du fick dejta en fiktiv karaktär, vilket skulle det vara och varför?

Jamie i Outlander av Diana Gabaldon. Mitt yngre jag hade säkerligen gärna dejtat Day i Marie Lus Legend.

4. Om du kunde ändra en karaktär på något sätt, vem skulle det vara och varför?

Juliette i Sätt mig i brand! Den tjejen gjorde inte många rätt enligt mig.

5. Vilken karaktär tyckte du gjorde en massa felval utan att det tillförde något till boken?

Tris i Allegiant. Jag gillade verkligen inte hur serien utvecklade sig på slutet, varken karaktärsmässigt eller händelsemässigt.

6. Vilken karaktär var den bästa skurken som du älskade att hata?

Damon i Vampire diaries. Eller jaha, vi pratar böcker nu. Hmm.

7. Bästa side-kick karaktären med mest hjärta?

Link i Beautiful creatures. En sådan side-kick borde alla hjältar ha.

8. Vilken är din fiktiva favoritrelation?

Claire och Jamie i Outlander.

jamie claire

9. Vilken karaktär tycker du är starkast?

Det är nog fortfarande Katsa i De utvalda – Tankeläsaren.

10. Vilken är din favoritkaraktär?

Day i Legendtrilogin och så velar jag mellan Ove och Britt-Marie från Fredrik Backmans böcker. Underbara båda två.

Vilken bok döljer sig bakom bilden?

Frågan i veckans bokbloggsjerka är denna,

När började du läsa och varför fortsatte du att läsa så mycket som du gör?

Svaret är väldigt enkelt. Jag fick en magisk bok när jag fyllde 8 år. Magisk på så sätt att en underbar fantastisk ny värld fanns där direkt när jag öppnade boken. Jag blev hooked direkt och har aldrig slutat. Sedan blev jag av någon anledning snabbläsare också, jag läser typ styckevis, och det har ju naturligtvis underlättat.

Vet du vilken bok jag fick i födelsedagspresent? Det här är alltså bilden på insidan av pärmen.

Ronja2

 

Svar ( markera för att se texten ): Ronja Rövardotter av allas vår kära Astrid Lindgren. 

#TBT – Grottbjörnens folk

grottbjärnensfolk

Jag hakar på Throwback Thursday och tar min första bokkärlek. Grottbjörnens folk av Jean M Auel. Ja, jag vet. Den är jättegammal och sägs vara föregångaren till allt boksnusk. Men den är så bra! Herregud vad jag älskade den här boken, den här serien. Allt om Ayla slukade jag och sedan har jag läst det om och läst om igen genom åren.

När jag läste den här var jag ca 20 år och jag fastnade helt. Jag hade Ayla i huvudet konstant under läsningen. Inlevelseförmågan var tydligen oerhörd på den tiden, för jag kommer ihåg hur jag på bussen till jobbet satt och funderade över hur Ayla skulle klara det, hur hon orkade med allt hon råkade ut för?

Ayla är, förutom Ronja Rövardotter, den första kickass-hjältinnan jag mötte. Hon är liksom allt. Kan allt. Bryter mot gamla mossiga regler och går sin egen väg. Idag kan jag ju se att hon är onödigt underdånig i vissa delar. Visserligen är den delen ett måste för att förstå klanens beteende och krav på henne, men det fortsätter för länge även i övriga böcker. Utöver det är Ayla en som kan själv. Hon behöver ingens hjälp, väjer inte för något utan gör det som måste göras. Redan från första boken blev den här även känd för sexet i boken. Jag själv förstår inte var pratet om snusket kommer in, för det enda ”snusk” som finns i första boken är våldtäkterna på Ayla. De är grymma och så långt från tonårserotik man kan komma. I kommande böcker däremot sexas det på rätt friskt, men det fungerar samtidigt som en motvikt till våldtäkterna Ayla råkar ut för i första boken och känns därmed inte helt onödigt.

Jag älskar alla böcker i serien utom den sista, De målade grottornas land. Den sista boken kan man skippa helt, för den förstör faktiskt hela serien på sätt och vis. Helt plötsligt blir Ayla det där våpet hon aldrig varit och Jondalar blir den missförstådda skitstöveln som redan finns i alltför många böcker. Man kan kort och gott säga att författaren krossade sin egen serie helt. Mycket märkligt faktiskt. Men skippar man som sagt sista boken, så är det här faktiskt fortfarande en helt makalös serie tycker jag. Den handlar om historia, kärlek, grymhet och styrka. Och lite snusk förstås.

Grottbjörnens folk, en neanderthalklan har levt på samma sätt i generation efter generation: bott i grottor, samlat växter, tillbett sina skyddsandar, jagat bisonoxar och andra djur. En dag beslutar sig klanen för att adoptera Ayla, en cromagnonflicka som skilts från sitt folk efter en jordbävning. Ayla växer upp hos klanen. Hon får lära sig dess levnadssätt av medicinkvinnan Iza, och snart känner hon sig som en av klanens medlemmar. Men hennes annorlunda sätt att tänka, hennes förmåga att handla snabbt i kritiska situationer, gör att hon skiljer sig från dem och råkar i konflikter. Hon kommer att upplevas som ett hot mot klanens traditionsbundna levnadssätt, mot hela dess existens.

Augustprisets lillasyster

Enklaven

Det har ju stiftats ett nytt litteraturpris. Augustprisets lillasyster, nämligen Selmapriset. Det blir ju vanligare och vanligare idag att ge ut boken själv. Vissa gör det efter refuseringar av de större förlagen men många väljer faktiskt själva egenutgivning. Man har bättre kontroll och blir sin egen chef så att säga. Jag tycker därför det är jättekul att man uppmärksammar även egenutgivning och hur det har gått till kan man läsa här.

18 böcker av 200 har nominerats och en av de nominerade ligger faktiskt i min väska just nu. Dystopin Enklaven av Mattias Engström. Full recension kommer snart och tills dess kan ni gotta er i den här spännande trailern,

Udda verklighet – fantasy i Malmö

udda-verklighet

Udda verklighet är första delen i serien De sära och skriven av Nene Ormes.

I en dröm ser Udda en kvinna som flyr för sitt liv i spårområdet vid Malmö Central. I jakten efter sanningen bakom drömmen försvinner Uddas vän Daniel spårlöst och när Udda tvingar sig ner i gångarna under spårområdet för att leta efter honom hittar hon en annan verklighet, långt ifrån det vardagliga livet i Malmö. Här finns de Sära – hamnskiftare, gudinnor, orakel och annat – rivaliserande grupper som är mycket, mycket angelägna om att vinna över henne till sin sida. Uddas gåva att sanndrömma att hon är andra människor och veta vad de tänker är ett hot men lika mycket en möjlighet att kunna påverka framtiden.

I en dröm ser hon Daniel i händerna på en sadistisk varelse som förtär människors minnen som livselixir. Med hjälp av sin nye vän Hemming färdas hon genom rum och tidsepoker hon inte anade fanns för att hitta ett sätt att rädda Daniel medan han fortfarande är i livet.

Boken tillhör en genre jag normalt inte är jätteförtjust i, urban fantasy. Jag har lite svårt för det här med en magisk värld vid sidan om, eller inuti, vår verkliga värld i nutid. Därför blev jag själv förvånad när jag började läsa och upptäckte att jag faktiskt gillar det här. Den innehåller de vanliga fantasyklichéerna förvisso, men den är också annorlunda. Titeln är utmärkt för det är faktiskt något udda med hela berättelsen. Det är tillräckligt ordinär fantasy för att man ska veta vad man får, samtidigt tillräckligt egen för att överraska.

Det är dels en relativt vanlig fantasy med den vanliga antydan om kärlekstriangel. En vanlig människa som upptäcker att hon är något annat. Onda och goda som slåss mot varandra och vår huvudkaraktär i mitten såklart. Men Udda är allt annat än vanlig. Hon är kapabel. En snabbtänkt tjej som fattar grejen direkt och inte låter sig trampas på. Hon tar kommandot och vägrar vara rädd trots att hon samtidigt är rätt vilsen. Dessutom är hon smart. Trots att hon är ny i den magiska verkligheten är det ofta hon som kommer på lösningarna. Jag gillar det skarpt eftersom det så ofta är tvärtom. Inget snubblande eller velande här inte.

Jag tycker kanske att det är lite rörigt ibland och jag förstår inte alltid världen som presenteras. Samtidigt är det befriande att slippa evighetslånga detaljerade förklaringar av en värld man ibland inte förstår i alla fall. Allt måste inte förstås och vissa delar får förhoppningsvis sin förklaring i nästa bok. Som jag naturligtvis måste läsa.

Du hittar boken på Adlibris och Bokus.