Författare: bokhuset

Korpmåne

korpmane

Korpmåne är skriven av Therese Henriksson.

17-åriga Saga bor i Ytterstbyn, en liten by någonstans i Norrbotten. När en tonårskille och hans mamma kommer ditflyttande från södra Sverige vet Saga inte riktigt vad hon ska tro. Seth är i hennes egen ålder men liknar ingen av killarna i skolan. Han har svarta kläder, svartfärgat hår och piercingar i ansiktet. När de andra killarna mekar med skotrar eller är ute och jagar sitter han hemma och spelar gitarr eller repar med bandet.
Trots detta, eller kanske på grund av det, känner Saga hur hon dras till Seth. Men det är något som inte stämmer. Varför försvinner Seth och hans mamma några dagar varje månad, och varför vill han inte berätta var de är? Hur kom de på tanken att flytta så långt, och till minimala Ytterstbyn av alla ställen? Och varför har en korp börjat dyka upp runt Sagas hus? En korp som verkar helt orädd. Innan hon riktigt förstår hur det har gått till har Saga blivit indragen i en historia full av spänning, magi, hat, hämnd och hjärtslitande kärlek.

Saga är ensam. Efter att hennes pappa dött har den populära Saga blivit en ensamvarg som hellre håller sig för sig själv. När Seth flyttar in i byn med sin mamma är det något som klickar mellan Saga och Seth. De öppnar sakta upp sig för varandra och kommer varandra närmare än någon, framförallt de själva, kunnat tro. Båda är dessutom något utöver det vanliga.

Jägarna möter Twilight. Eller ännu hellre Jägarna möter Hemlock grove. Så var min känsla när jag läste den här och då menar jag på ett bra sätt. Utan de bisarra inslagen, men med känslan av norrländsk vargavinter och övernaturliga hemligheter.

Jag hade inte alls hört talas om den här boken, även om jag förr eller senare hade lockats av det fina omslaget. Att det är författarens debut kan man inte ens ana. Språket är stramt hållet, men har ändå en poetisk klang med något suggestivt lockande trots avsaknaden av svulstigheter. Något som annars är ganska vanligt i ungdomslitteratur. När det handlar om magi är det ganska lätt att antingen hålla tillbaka för mycket eller hälla på tills det rinner över. Författaren håller skickligt balansen och magin har en ton av folklore och gammal fornnordisk mytologi som passar ypperligt med miljön som skildras. Vi får frostkalla nätter, mörker ända in på dagen och en liten by mitt i djupaste skogen där man känner att magin är ständigt närvarande.

Jag tycker också om att  relationen mellan Saga och Seth är ganska stram och platonisk. Det handlar istället om känslan dem emellan, att höra ihop. Det enda som stör mig är relationen mellan Saga och hennes expojkvän. Här har vi Saga som är en smart och stark tjej. Hon går sin egen väg. Ändå klarar hon inte riktigt av att säga nej till sin expojkvän som har drag av både idiot och psykopat. Det finns inget triangeldrama, men det är irriterande nära och det enda obegripliga i berättelsen.

Många frågor uppstår och vi får inte svar på alla, men det behövs inte. Ibland gör man bäst i att låta magin vara obesvarad och bara låta den finnas där. Trådarna som lämnas skulle kunna antyda att det blir en fortsättning. Något jag visserligen skulle välkomna, men inte heller sakna då Korpmåne står alldeles utmärkt på egna ben.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Opal för recensionsexemplar.

Vårlängtan – en enkät

Jag har blivit taggad i en ( min första ) enkät av bloggen Midnattsord och jag älskar enkäter eftersom de oftast innehåller mina två favoritämnen, böcker och mig själv…

mistborn-trilogy-set

Men på allvar så är jag skitless på vintern. Jag gillar inte vinter. Snö är vackert på vykort och en brasa är visserligen mysfaktor men solen är ju faktiskt bättre. På altanen. Med en bok i knät. Och ett svalkande glas rosé till. Så jag svarar på enkäten och fortsätter drömma om vår och sommar bokmässigt istället, eftersom snön ligger tung ute och våren verkar alltför avlägsen just nu.

1. Vilket vårtecken längtar du mest efter?

Alla. Jag vill ha rubbet, sol, ljus, snödroppar och torr mark.

2. Ett annat säkert vårtecken är när bokrean startar i slutet av februari. Har du någon särskild bok som du hoppas ska finnas till fyndpris på årets rea? 

Nu är jag ju så lyckligt lottad att jag inte behöver vänta så länge. Bokrean här ( Åland ) startar redan på torsdag, den här veckan. Tyvärr är ju utbudet kanske lite mindre men det brukar vara rätt bra ändå. Jag fick hem en katalog över bokrean men sonen 7 år snodde den innan jag hann läsa och nu är den borta. Så det enda jag egentligen vet helt säkert är att jag ska köpa en Lasse-Majabok som enligt sonen finns på bokrean.

3. Våren bjuder också på många nya böcker. Är det någon/några som du längtar extra mycket efter?

Ja, en hel drös faktiskt. Salla Simukkas bok Röd som blod var ju en av förra årets höjdpunkter så jag ser mycket fram emot nästa bok, Vit som snö. Sedan kommer ju Marie Lu ut på svenska med Den unga Eliten som jag verkligen ser fram emot. Hennes Legendserie är den bästa dystopitrilogin enligt mig. Än så länge. Enklav av Ann Aguirre verkar vara postapokalyptiskt och sådant ser jag ju alltid fram emot.

Att Modernista nu översätter Brandon Sandersons Mistborn har jag längtat efter länge, så det ska bli spännande att se om jag gillar den lika mycket som jag tror. Sedan kommer ju naturligtvis boken som jag fått äran att blurba, nämligen Anna Jakobsson Lunds dystopi Tredje principen. Jag längtar efter att läsa den som pappersbok med utgivning i mars. Man kan även förhandsbeställa den här efter 27e februari.

4. Finns det någon författare du önskar ( men inte vet om det är aktuellt ) ska komma med en ny bok/uppföljare i vår eller senare under året?

Jag skulle ju gärna läsa upplösningen på Robert Jordans serie Wheel of time som skrevs av Brandon Sanderson på svenska. Det kommer troligen aldrig hända. Jag vill även gärna läsa fortsättningen av Ransom Riggs serie om De besynnerliga barnen.

5. Många tycker det är roligt att uppdatera garderoben när våren kommer med tex en ny jacka eller nya skor. Är du på jakt efter något särskilt bokplagg?

Jag avskyr faktiskt att shoppa. För det mesta. Så något nytt blir det säkert, men jag försöker undvika att tänka på det tills vidare.

6. Finns det någon särskild debutant du ser fram extra mycket emot att läsa i vår?

Jag har inte så bra koll på kommande böcker faktiskt att jag vet vilka som är debutanter eller ej. Men Johan Rings skräckroman 4 minuter som kommer i april ser jag fram emot.

7. Det kommer många nya pocketböcker i vår. Är det några särskilda titlar du har väntat på ska komma i pocket?

Jag vill ha Cirkelntrilogin. Nu finns den redan som pocket så jag hade tänkt köpa den, men nu släpps ju en nyutgåva med filmomslaget så kanske jag väntar och ser vilken som blir snyggast. Jag vill även ha Markus Sakeys bok Brilliance. Kanske har jag tur så den finns inbunden på rean, vi får se.

8. Sist men inte minst, det är ju inte vår än och även vintern har ju sina positiva sidor. Berätta vad du tycker är bäst med vintern. 

Julen, bokrean och att det inte syns hur skitiga fönster man har.

Jag skickar vidare enkäten och taggar ( eftersom jag vet att ni kommer ge mig fantastiska boktips till våren ) Oarya, Sagan om sagorna, Fantastiska berättelser och C.R.M Nilsson och alla andra som känner sig sugna på enkät.

Mysteriet på High chaparall

mysteriet-pa-high-chaparral

Mysteriet på High chaparall är skriven av Lisa Kiddo.

”Folk försvinner. Barn och gamla… Så är det.” Gus nickade för sig själv. ”Det är därför jag aldrig går här ensam. Och jag håller mig borta från de gamla husen.”

Simon sa till Maja, Klara och Örjan att den gamle trappern bara berättade en spökhistoria för dem. Men det var någonting skumt i görningen inne på High Chaparral, det måste till och med Simon medge.

En kväll smyger de sig in i parken för att undersöka de gamla husen, och samtidigt som det fruktansvärda åskvädret brakar loss upptäcker de något mycket hemskare än de någonsin kunnat föreställa sig.

Simon, Maja, Klara och Örjan är på High chaparall och träffar där den trevliga trappern Gus. Han berättar en ruskig spökhistoria om de bleka barnen som sägs finnas på High chaparall. Gänget beslutar sig för att försöka lösa mysteriet med de bleka barnen, samtidigt som de gång på gång stöter på en mystisk man med en hund. Vem är mannen och kan Gus spökhistoria verkligen vara sann?

Boken är välskriven och Lisa Kiddos språk är tilltalande stramt på ett sätt som passar både yngre och äldre barn. Från 9 år snarare än 12 år och uppåt. Jag tycker kanske att startsträckan är lite väl lång och innehåller lite för mycket hästprat. Det är helt klart en fördel om man är hästintresserad när man läser den här. Det viktiga är dock mysterierna som faktiskt blir ganska läskiga. Mannen med hunden visar sig vara farlig på riktigt och de bleka barnens historia är lika tragisk som hemsk. Ändå håller ruskigheten en lagom nivå. Den är väldigt spännande och blandningen av det konkreta hotet från mannen med hunden och mystiken i spökhistorien, ger läsaren de rejäla ryggradsrysningar som ett riktigt bra mysterium kräver. Det här är helt enkelt en charmigt läskig bok som passar många.

Boken finns på Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till författaren för recensionsexemplar.

Science fiction – Fyra kvinnor fyra flickor

fyra-kvinnor-fyra-flickor

Fyra kvinnor fyra flickor är en novellsamling av KG Johansson.

”Alla som du träffar kommer inte att vara snälla mot dig. Några kan vara lika elaka som skurkarna i filmerna. När det händer kommer du att bli hemskt ledsen. Och då vill jag att du tänker på mig. Kan du komma ihåg det? Du måste komma ihåg att du är någon. Du är lika mycket värd som de, vad de än säger. Lovar du mig att komma ihåg det?”

KG Johansson, född 1952, är översättare, professor i rockmusik och prisbelönt författare.
Novellerna i Fyra kvinnor fyra flickor är skrivna under de senaste åren och har kvinnor eller flickor som huvudpersoner.

KG Johansson var mitt första möte med science fiction skriven av en svensk, och jag var väldigt förvånad över att en svensk kunde producera så bra science fiction. Ja, jag hade fördomar. Efter detta har jag läst väldigt mycket scifi skrivet av svenska författare och jag har slutat bli förvånad eftersom många håller fantastiskt hög klass. KG har dock en särskild plats i mitt hjärta eftersom jag älskade hans romantrilogi Samvetsmakaren.

Jag hade därför höga förväntningar på den här novellsamlingen och novellerna som är bra, de är helt fantastiskt bra. Gatflickan som citatet ovan kommer ifrån, gör upp med utanförskap och dagens näthatande. Framförallt det sexuella näthat som kvinnor råkar ut för och jag älskar att KG använder det här så mästerligt och känslosamt, utan att berättelsen förlorar science fictionkänslan. Den postapokalyptiska novellen Marina som beskriver ett skräckscenario med världen dränkt i vatten är suggestivt obehaglig. Marina som i åratal klättrar högre och högre i någon slags urinstinkt att överleva, ovetande om ifall hon är den sista överlevande på jorden eller inte. Min absoluta favorit är kortnovellen Den blödande flickan som på bara någon sida lyckas vända mänskligheten mot sig själv. En briljant novell i all sin förfärlighet.

Till sist förintades den sista människan och vi nådde friheten. Men vår frihet är en enda drift och vi följer den. Nu har jag bara mig själv att utrota, gång på gång.

Omslaget är sagolikt vackert och jag tycker också om att vi får ta del av författarens tankar och bakgrund till novellerna. Några av novellerna lämnade mig med ett frågetecken, men som helhet är det en härlig novellsamling.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Affront för recensionsexemplar.

Postapokalyptiskt Sverige – Enklaven

Enklaven

Enklaven är skriven av Mattias Engström.

Året är 2196. Miljöförstöring och ekonomisk kollaps har förändrat världen. Sverige är endast beboeligt i de södra delarna, dit inlandsisen ännu inte nått. De som inte tillhör den styrande eliten tvingas kämpa för sina liv i flyktingläger, där människovärde är ett relativt begrepp och rättsstaten sedan länge förlorat all kontroll.

Enklaven är den enda utomstående betraktaren till samhällets förfall. En organisation som verkar i avskildhet – utanför statens gränser och bortom dess inflytande. I en bräcklig symbios med inrikesförsvaret banar Enklaven sin väg framåt i ett försök att erbjuda mänskligheten en sista chans till räddning.
Plötsligt växer ett oväntat hot fram, något som för alltid kan förändra balansen i världen.

Fyra vänner väljs ut för ett uppdrag som kastar dem ut i den hotfulla omvärlden, på en resa över havet, mot ett osäkert öde. Av de fyra är det bara en som känner till det sanna målet – och den fruktansvärda konsekvensen av ett misslyckande.

Enklaven hittar en signal som verkar komma från en del av organisationen som alla trodde var borta sedan länge. De fyra huvudkaraktärerna är Tinna, Amanda, Jacob och David som blir utvalda att ta sig från Sverige till Kanada, för att ta reda på om denna förhatliga och fruktade del av organisationen trots allt fortfarande lever.

Jag hade aldrig kunnat gissa att det här är en debutroman. Den är en av de nominerade till Selmapriset och jag förstår varför. Enklaven är en otroligt välskriven postapokalyptisk berättelse som utspelar sig i en värld som drabbats både av en miljökatastrof och ekonomisk kollaps. Språket flyter väldigt fint och jag tvivlar inte på den framtida värld som presenteras. Författaren har fått fram ett varierat persongalleri med karaktärer där några har en historia som bokstavligt talat fick mig att gråta som ett barn när de berättades. Ändå är karaktärerna ganska hårda. De har av naturliga skäl blivit hårdhudade för att överleva i en kall och krympande värld. Ändå hade jag önskat lite mer värme, en öppning för lite mer känslor hos några av dem.

Det här är ingen lätt bok. Kunskapen hos författaren verkar helt genuin och troligen är det därför terminologin ibland blir lite väl invecklad för oss okunniga. Jag har även svårt för tidshoppen som är i början av boken. Tiden växlar från sida till sida och vi kastas mellan dagar, veckor och år. Författaren gör visserligen tidshoppen skickligt, men jag måste hela tiden stanna till i läsandet och kontrollera vilken dag som berättas vilket stör läsupplevelsen. Det här tar slut efter cirka 80 sidor och det är där min läsupplevelse börjar.

Jag tyckte mycket om den här boken även om det som sagt inte är en lätt bok. Den kräver koncentration och uppmärksamhet, men drivet är så bra att jag ändå sträckläste sista halvan av boken. Det här är första delen i en serie och jag kommer hänga på låset när nästa bok kommer till bokhandeln.

Boken finns på Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till författaren för recensionsexemplar.

Bokbloggsjerkan och att upprepa sig?

Den här veckan har flugit iväg. Förra helgen var kalashelg och jag hade tyvärr inte tid för jerkan så som jag ville och var dålig på att besöka andra bloggar, ber om ursäkt för det och det tar jag igen nu i helgen, jag lovar. För nu är det helt plötsligt fredag igen och med den Annikas fråga som är,

Vad tycker du, fungerar upprepningar eller ser du helst att de lyser med sin frånvaro?

Jag tycker generellt att upprepningar är jobbiga. Jag känner mig lite skriven på näsan av författaren, något som jag nämnde i recensionen av Fredrik Backmans Britt-Marie var här.

Det enda jag stör mig lite på är att Backman inte riktigt litar på att vi läsare förstår Britt-Marie. Han skyfflar in hennes personlighet lite för kraftfullt i början, så man känner sig en aning knäppt på näsan. Men efter ungefär en tredjedel av boken har det där släppt och det är bara hänga med i en underbar bok.

Ewa nämner i sitt inlägg Ayla och de återkommande kärleksstunderna med Jondalar i Stäppvandringen. Visserligen blir det lite tradigt efter ett tag men styckena fyller ändå en funktion känner jag. Syftet är ju att visa hur Ayla efter ständiga övergrepp lär sig att sätta gränser, att inse skillnaden i att bli tagen och att vilja ge själv. I Mammutjägarna ger hon ju också eftersom hon tror att det är vad som förväntas, något som tyvärr är alltför vanligt av kvinnor tror jag.